Du tar väl på dig udda strumpor i dag!

Den 21 mars drar vi på oss udda sockar!

I dag firas World International Down Syndrome day.

Visa att JUST DU bryr dig om allas lika värde.

Uppmärksamma och visa ditt stöd denna fina dag genom att bära udda strumpor.

Ta en bild på era udda sockor och skicka vidare på FB i dag.

(Klicka här så kommer du till Svenska Downföreningen)

Mer snö än någonsin

Vaknar upp till ett vinterlandskap utan dess like.
Så här mycket snö har vi inte haft på hela vintern.
I morgon och i helgen ska vi få sol och 10 plusgrader igen. Vad var då all den här snön bra för?
Kul för de som håller till fjällen och vill ha snö till påsk men för oss i stan är det bara onödigt och slaskigt.
Fatta hur mycket smältvatten det kommer att bli i helgen nu.
Vi som hade fått det så torrt och fint överallt.
Den här snön skulle vi ha haft till jul men nä då, då hade vi grönt och snöfritt minsann.
Världen är helt upp och ner.
Vinter på våren och sommargrönt på vintern.
Ingen ordning på någonting.
I dag skall jag till baks till jobbet igen. Inga mer baciller nu tack.
Nu får det vara bra.
Nu vill jag vara frisk tills det är dags för operation.
Frisk och kry skall männ´skan vara!
Ha en bra torsdag alla glada.
Snart är det helg.

God morgon!

Bort med kolhydraterna...

...åtminstone de flesta.
Inget bröd, ris, pasta, flingor och potatis på ett tag.
Min magen mår inte bra.
Den är uppblåst och konstig och jag får för mig att det är mackornas fel.
Quinoa, matvete, bönor och rotfrukter får vara kvar, fastän det innehåller kolhydrater.
Jag tänker heller inte börja dricka grädde till frukost för det tror jag inte på.
Jag fortsätter att vara sparsam med fettet så får vi se hur det går. Självklart skall jag inte ta bort allt fett men jag måste inte heller stoppa i mig ost och smör i mängder.
Lagom måste vara bäst, tänker jag.
Jag vet inte hur jag skall kunna gå ner tio kilo till sommaren om jag inte gör något åt mackorna NU!!!
Jag vill inte heller komma till Ortopedkliniken i Stockholm och väga 389 kilo.
Jag vill ner under 90 som jag vägde i somras. Jag vill kunna ha mina fina klänningar som hänger i garderoben. Jag vill känna att jag är på G igen.
Helvetes jävla mat. Jag är helt förvirrad, vet inte hur, vad och när jag skall äta längre.
Jag får planera min mathållning lite bättre. Det är det allting handlar om P*L*A*N*E*R*I*N*G*!
Planera på jobbet och hemma, i stugan och med eller utan gäster.
Jag skall handla ikväll, tills dess måste jag tänka till så att det bara finns bra grejor här hemma.
Allt kan inte handla om mat, hela mitt liv kan inte handla om mat.
Jag tror jag blir tokig.

Mig äger ingen

Jag läste boken för några år sedan och nu har jag precis kollat på filmen med Mikael Persbrandt i huvudrollen.

Jag känner igen mig i flickan i filmen.

Jag bodde inte ensam med en alkoholiserad pappa men jag och pappa var ett team på samma sätt som pappan och dottern i filmen.

När mamma var som hon var så blev jag och pappa ett team.

Jag tog honom alltid i försvar, ingen fick tala illa om min pappa. Jag kände alltid att jag ville/måste ta hand om honom. Han var så liten och ledsen.

Tidsepoken är också helt rätt 70 tal och tidigt 80 tal.

Det är svårt att sätta fingret på, men något i boken/filmen rörde något i min mage och hjärta.

Något fick mig att tänka på min barndom, fast den inte ens var i närheten så hemsk som för flickan i filmen.

Har du inte sett filmen eller läst boken, gör det.

Så bra, tycker jag.
Jag grät i floder.

Hemma i soffan

Mår bra. Har visserligen inte ätit ännu men jag har druckit kaffe utan problem.

Jag får ändå lov att stanna hemma i 48 timmar.

Sådana är reglerna.

Mer snö....*suck*

På lördag skall det bli soligt och 10 grader varmt igen. Jippi!

Våren är på G trots allt.

Sedan vill jag vara frisk hela våren, inga mer djävulsbakterier tack!!

Frisk och kry skall männ'skan vara.

I dag blir det väl till att kurera sig i soffan.

Kolla på film och äta nyttigt.

Magsjuk igen

Ett dygn hann jag vara på jobbet innan jag blev smittad av djävulsbakterierna.
Jonny fick skjutsa hem mig för jag tordes inte sätta mig på en buss.
Det tar för lång tid att ta sig hem.
Först buss ner på stan, byta och sedan tvåan hem (hahah tvåan, kul!).
Nu får vi se vad som händer vidare under dagen, om magen lugnar ner sig eller om det blir värre.
En sak är jag helt säker på och det är att jag kommer inte få en spänn i lön i mars.
Vi får leva på kärlek och frisk luft, bita på naglarna.
*suck*
Jag ringde Vårdgarantienheten innan magen satte igång att spöka och där sa de att jag kan få hjälp i Stockholm. De skickar mig till Ortopedhuset vid Globen för där går det undan.
Min läkare hade inte skickat in remissen i november, som han sa. De hade inte fått remissen förrän den 6 januari. Inte undra på att alla tycker att jag tjatar när jag ringer. I deras papper har det knappt gått två månader sedan remissen kommit in och för mig har det gått gått snart fem.
Kulig läkare!....nooot!
Nu hoppas jag på snabb hjälp med knät och snabbt tillfrisknande i magen.
Detta börjar bli lite jobbigt!
Mycket jobbigt...
Nödslakt har jag nämnt förut, känns som ett helt ok alternativ i dag faktiskt.

Just shoot me!

Rivstart

Andra dagen man jobbar på över tre veckor så startar man med kvällsmöte.
Jobba 06.50-15.00, två timmar förtroendetid vid datorn och sedan möte 17.15-20.00.
Långdag kan man säga.
Men det är bara att gilla läget, det är så mitt arbete ser ut.

Det är tisdag och det känns skönt att vara tillbaks på arbetet igen.
Men jag hade lite ont i knät i går så jag hoppas höra något från ortopeden snart innan jag är tillbaks på ruta ett igen.
Det är så otroligt mycket lättare att kliva upp när det är ljust ute, det känns inte som om klockan ringer mitt i natten.
Mycket har hänt med ljuset på de tre veckorna som jag varit hemma. Jag har visserligen klivit upp ganska tidigt då med, men inte 05.20. Där går gränsen t om för mig.
Nu måste jag ta på mig ögonen och borsta håret så att jag inte skrämmer barnen.
Ha en bra dag i dag.

Peace Love and Understanding!

Vänner

I lördags, på festen, var det någon som sa: Tänk vad roligt att du och Nina fortfarande hänger i hop.
Ja, tänkte jag. Det är verkligen jätteskoj.
I 37 år har vi varit kompisar. Det finns ingen som vet så mycket om mig som Nina. Jag kan aldrig bli osams med henne för hon vet för mycket *blink blink*
Att ha en vän som man kan prata med om allt, precis allt. Det är inte alla förunnande.
Att det finns någon där ute i världen som tycker att det är lika roligt att träffa mig som jag henne, är väl helt fantastiskt.
Hon skulle ta emot mig med öppna armar vad som än händer mig och när som helst på dygnet.
Det finns ingen prestige mellan oss. Henne kan jag släppa in i mitt hem utan att ha städat, hon får ta mig med eller utan dammtussar.
Vi kan både skratta och gråta tillsammans men framför allt så kan vi vara tysta tillsammans. Det uppstår aldrig pinsam tystnad mellan oss. Jag och Nina har gjort allt tillsammans, bytt killar,blivit fulla första gången tillsammans och rökt första gången, åkt moped och EPA-traktor, blivit vuxna ihop och skaffat barn och familj nästan samtidigt.
Det enda vi aldrig har gjort är att semestra tillsammans bara jag och hon. Det skulle jag vilja göra. En vecka eller en långhelg tillsammans bara jag och Nina.
Vi skulle ha galet roligt, det är jag säker på.
Tack fina Nina för att du finns <3

Tillbaka till verkligheten

Efter tre veckor hemma skall jag nu gå till arbetet igen.
Jag ser fram emot det eftersom mitt knä är så mycket bättre nu än förut.
Om det beror på medicinen eller på att jag har vilat i tre veckor, det återstår att se.
Om värken kommer tillbaks när jag börjar jobba igen eller om den fortsätter att hålla sig undan, det är frågan?
Jag får ta en dag i taget och lyssna på min kropp.
Alla verkar få magsjukan från helvetet på arbetet just nu så det är bara att hålla tummarna att jag klarar mig.
Annars är det väl en ganska lugn vecka som är i antågande. Kurs i eftermiddag och kvällsmöte i morgon. Måste komma ihåg att köpa mer medicin i dag, för nu är första lådan slut.
Våren som var så skön fick ett abrupt slut i natt för nu är det vitt över hela marken och runt nollan. Vi som hade sol och 15 grader förra veckan. Världen är upp och ner.
Vilken tur att jag inte var snabb och stoppade undan vinterkläderna.
Det är måndag och jag  skall jobba, det känns bra.
Skoj att träffa alla barn och kollegor igen.

Hej mitt vinterland...

Fram och tillbaks

Man är väl knäpp som väljer att åka till Östersund fram och tillbaks på ett dygn.

Men jag ångrar ingenting för jag hade så jäkla roligt i går.

Det är viktigt att vårda vänskap kom vi på i fredagskväll och det är vi båda glada för. 

Men nu är jag slut som artist.

Sitta i bilen i fem timmar är jobbigt och dötrist så nu somnar jag.

Godnatt

Fler bilder från igår.

Tack Jonny för att du gjorde detta för min skull. Du kände på dig att ett dygn med min bästis skulle få mig att må bra.