torsdag 5 november 2015
Fram och tillbaks
Fick med mig Ludde hit till Hållen i går.
Det var kallt här i morse när jag vaknade, nästan -3, Brrr!
Snart åker vi tillbaks till stan!
Vi kom ju hit med en massa möbler i söndags och stökade till.
På lördag åker vi ut igen och då får vi även gäster.
Bara för att det inte skall se så bökigt ut när gästerna kommer var Ludde snäll och hjälpte mig att fixa iordning allt i går.
Eftersom jag 1. Inte kan gå i trappor upp och ner, 2. Inte kan bära, 3. Är mörkrädd så följde han med och hjälpte mig. Så snäll!
Men klantig som jag var glömde jag nyckeln till morfars gamla skåp hemma så nu står alla glasen i alla fall på matbordet.
Typiskt!
Ja ja, det går väl snabbt att plocka in på lördag.
Nu en kopp Fettkaffe och ett par ägg.
God morgon!
onsdag 4 november 2015
Hjälpsamma människor
Jag har börjat äta LCHF, som du kanske förstår.
Jag trodde jag visste hur man gjorde det men utvecklingen har gått framåt sedan jag var aktiv LCHF:are för fem år sedan.
Nu är det inte bara att sluta äta pasta, ris, bröd och potatis inte. Nä, nu skall man räkna protein och fett och ha koll på precis allt.
Nu kan man vara något som heter STRIKT LCHF:are och då får man max äta 10 gr kolhydrater per dag.
För att ha koll på vad man stoppar i kakhålet finns det förstås en uppsjö av appar.
Jag har ju använt en app förut som heter LIFESUM, när jag räknade kalorier. Där kan man nu ändra och tala om vilken diet man vill följa.
Men det är inte klart där bara för det. Nä! Eftersom jag "får" äta max 10 gr kolhydrater per dag och i appen fanns låg den minsta mängden på 20 gr, så måste jag ändra i inställningarna.
Tror du det var lätt?
Nä, just det!
Jäkla strul.
Jag har försökt att ändra i flera dagar nu, utan att lyckas.
Men så frågade jag om hjälp på Facebook, där jag är med i en grupp som heter just LCHF( strikt) fritt från bakverk/godis max 10 gr kh/dag.
Där var det massor med tjejer som engagerade sig i mitt problem och verkligen försökte hjälpa mig. En tjej satt och chattade med mig, en hel timme nu på morgonen, tills jag hade löst allt och tills jag hade fått till inställningarna på min app.
DET var väl sjysst?!
Att människor tar sig tid att hjälpa någon på nätet, som de inte alls känner, bara för min skull och utan egen vinning.
En liten grej, kan tyckas, men som betyder mycket för mig just nu eftersom jag vill få till det här med mitt käk.
Vad jag blir glad av snälla människor!
Tack Sussie Nilsson, vem du nu är?!
Jag trodde jag visste hur man gjorde det men utvecklingen har gått framåt sedan jag var aktiv LCHF:are för fem år sedan.
Nu är det inte bara att sluta äta pasta, ris, bröd och potatis inte. Nä, nu skall man räkna protein och fett och ha koll på precis allt.
Nu kan man vara något som heter STRIKT LCHF:are och då får man max äta 10 gr kolhydrater per dag.
För att ha koll på vad man stoppar i kakhålet finns det förstås en uppsjö av appar.
Jag har ju använt en app förut som heter LIFESUM, när jag räknade kalorier. Där kan man nu ändra och tala om vilken diet man vill följa.
Men det är inte klart där bara för det. Nä! Eftersom jag "får" äta max 10 gr kolhydrater per dag och i appen fanns låg den minsta mängden på 20 gr, så måste jag ändra i inställningarna.
Tror du det var lätt?
Nä, just det!
Jäkla strul.
Jag har försökt att ändra i flera dagar nu, utan att lyckas.
Men så frågade jag om hjälp på Facebook, där jag är med i en grupp som heter just LCHF( strikt) fritt från bakverk/godis max 10 gr kh/dag.
Där var det massor med tjejer som engagerade sig i mitt problem och verkligen försökte hjälpa mig. En tjej satt och chattade med mig, en hel timme nu på morgonen, tills jag hade löst allt och tills jag hade fått till inställningarna på min app.
DET var väl sjysst?!
Att människor tar sig tid att hjälpa någon på nätet, som de inte alls känner, bara för min skull och utan egen vinning.
En liten grej, kan tyckas, men som betyder mycket för mig just nu eftersom jag vill få till det här med mitt käk.
Vad jag blir glad av snälla människor!
Tack Sussie Nilsson, vem du nu är?!
tisdag 3 november 2015
Minnen
När jag blev utmanad att lägga ut minst femton år gamla foton i fem dagar på Facebook, letade jag i gömmorna och hittade en hel del foton.
När jag åkte hem till syrran i helgen hittade jag mammas gamla fotoalbum med ännu mer minnen,
Varsågod, här kommer fler bilder från min barndom.
 |
| Älskar att jag gapskrattar. Jag och min kusin. |
 |
| Vacker bild av min mamma. |
 |
| Snygg pappa |
 |
| Jag och min far <3 |
 |
| Söt tjej :) |
 |
| Lotta och jag |
 |
| Syskon äter glass |
 |
| Välling i sängen bredvid bror. |
Dåligt samvete...
...och ont i magen.
Detta är resultatet av att jag åt en tårtbit efter maten i går.
Det första söta jag stoppat i munnen på tre veckor och jag kunde bara inte låta bli.
Min sons födelsedagstårta från kvarterets bageri såg helt enkelt för smaskig ut och jag bara älskar ju grädde.
Alla mina barriärer rasade och jag smaskade i mig en hel stor bit.
Jaha! så var det gjort och min mage har sagt ifrån i natt. Men magknipet är inte värst, utan det är mitt dåliga samvete som talar om för mig vilken dålig människa jag är, som nu har förstört hela viktminskningen den här veckan.
Ni som följt mig på min blogg, de här åtta åren som jag skrivit, har för länge sedan genomskådat mitt jojobantande och när jag mitt i starten av en ny metod så är jag väldigt dedikerad.
Det är det enda som jag skriver om, vilken mat jag äter och hur mycket eller lite som jag går upp eller ner i vikt.
Jag är väldigt tjatig och det är nästan det enda som finns i min hjärna.
Jag är heller inte speciellt snäll med mig själv när jag håller på. Jag bannar mig själv ( som du märker) och jag talar om för mig själv vilken dålig människa jag är.
Min första viktväktarkonsulent sa till mig, redan 1995, att dåligt samvete väger minst ett kilo.
Det stämmer så väl. I dag vägde jag liiiiite mer än i går morse bara för att jag skall må ännu sämre än vad jag redan gör.
Jag är så klantig!
Det är bättre att bestämma sig för att: "Nu äter jag den här tårtbiten för att det är min sons födelsedag och jag vill unna mig detta, I morgon är jag på G igen!".
Om man gör detta har man bestämt sig och då gör man ett medvetet val, då får man inte dåligt samvete.
Men om man gör som jag gjorde igår, då smaskar man i sig en stor tårtbit innan man hinner tänka LCHF och då kommer samvetet och slår en i bakhuvudet som ett brev på posten.
Men nu är det en ny dag och en ny morgon.
Jag gjorde ett dåligt val i går och i dag får jag leva med det.
- Men hur jävla dåligt kan man må av en tårtbit då?, tänker du.....
Ja, så här dåligt tydligen. Så dåligt att man skriver ett helt blogginlägg om det tydligen.
Jag säger ju att jag inte är frisk och att min förhållande till mat är helt sjukt.
HÄPP!
Detta är resultatet av att jag åt en tårtbit efter maten i går.
Det första söta jag stoppat i munnen på tre veckor och jag kunde bara inte låta bli.
Min sons födelsedagstårta från kvarterets bageri såg helt enkelt för smaskig ut och jag bara älskar ju grädde.
Alla mina barriärer rasade och jag smaskade i mig en hel stor bit.
Jaha! så var det gjort och min mage har sagt ifrån i natt. Men magknipet är inte värst, utan det är mitt dåliga samvete som talar om för mig vilken dålig människa jag är, som nu har förstört hela viktminskningen den här veckan.
Ni som följt mig på min blogg, de här åtta åren som jag skrivit, har för länge sedan genomskådat mitt jojobantande och när jag mitt i starten av en ny metod så är jag väldigt dedikerad.
Det är det enda som jag skriver om, vilken mat jag äter och hur mycket eller lite som jag går upp eller ner i vikt.
Jag är väldigt tjatig och det är nästan det enda som finns i min hjärna.
Jag är heller inte speciellt snäll med mig själv när jag håller på. Jag bannar mig själv ( som du märker) och jag talar om för mig själv vilken dålig människa jag är.
Min första viktväktarkonsulent sa till mig, redan 1995, att dåligt samvete väger minst ett kilo.
Det stämmer så väl. I dag vägde jag liiiiite mer än i går morse bara för att jag skall må ännu sämre än vad jag redan gör.
Jag är så klantig!
Det är bättre att bestämma sig för att: "Nu äter jag den här tårtbiten för att det är min sons födelsedag och jag vill unna mig detta, I morgon är jag på G igen!".
Om man gör detta har man bestämt sig och då gör man ett medvetet val, då får man inte dåligt samvete.
Men om man gör som jag gjorde igår, då smaskar man i sig en stor tårtbit innan man hinner tänka LCHF och då kommer samvetet och slår en i bakhuvudet som ett brev på posten.
Men nu är det en ny dag och en ny morgon.
Jag gjorde ett dåligt val i går och i dag får jag leva med det.
- Men hur jävla dåligt kan man må av en tårtbit då?, tänker du.....
Ja, så här dåligt tydligen. Så dåligt att man skriver ett helt blogginlägg om det tydligen.
Jag säger ju att jag inte är frisk och att min förhållande till mat är helt sjukt.
HÄPP!
 |
| Får jag lov att presentera Operatårta från Bageri Brantingstorg. Sockerkaksbotten, grädde, vaniljkräm,hallonsylt rosa marsipan och florsocker. HÄPP! |
måndag 2 november 2015
Grattis Knutte!
I dag fyller vår äldsta son år.
Han föddes på Akademiska sjukhuset den 2 november 1988.
Det var inte en helt enkel förlossning, men efter 17 timmar inne på förlossningen kom han ut. Liten och skrynklig och med två stora bruna ögon.
Han vägde 3000 gr och var 49 cm lång.
Han blev hela mitt liv direkt,
Jag var så stolt och jag var så ledsen att jag inte fick visa upp honom för någon i familjen.
Jag hade precis flyttat från Östersund och bodde i Tierp med Jonny, där vi inte kände någon.
Efter en vecka kom min syster ner och hälsade på mig, men min pappa kom inte förrän till Knuts dop och då var han över tre månader gammal.
Det var en jobbig tid men jag var så lycklig!
När man sitter och minns känns det som igår men när jag ser på bilder på honom och oss så förstår man att det är tjugosju år sedan.
Jag hoppas att man får vara med i hans liv i tjugosju år till.
Han föddes på Akademiska sjukhuset den 2 november 1988.
Det var inte en helt enkel förlossning, men efter 17 timmar inne på förlossningen kom han ut. Liten och skrynklig och med två stora bruna ögon.
Han vägde 3000 gr och var 49 cm lång.
Han blev hela mitt liv direkt,
Jag var så stolt och jag var så ledsen att jag inte fick visa upp honom för någon i familjen.
Jag hade precis flyttat från Östersund och bodde i Tierp med Jonny, där vi inte kände någon.
Efter en vecka kom min syster ner och hälsade på mig, men min pappa kom inte förrän till Knuts dop och då var han över tre månader gammal.
Det var en jobbig tid men jag var så lycklig!
När man sitter och minns känns det som igår men när jag ser på bilder på honom och oss så förstår man att det är tjugosju år sedan.
Jag hoppas att man får vara med i hans liv i tjugosju år till.
 |
| Bäbisarna fick ligga på magen på den tiden. Här ligger han i en korg som jag har gjort. |
 |
| Knuts dop den 11/2 1989 |
 |
| Glad i kille i vårt rosa kök. |
 |
| Kolla! Han har rosa kläder på sig! Det gick u bra det med ;) |
 |
| Knut sover fortfarande med öppna ögon. |
 |
| "Bara lukta" heter den här bilden. |
 |
| Mamma har Tupperware party hemma och en av tanterna har gett honom ett chokladkex. |
söndag 1 november 2015
O what a night
Hur roligt som helst i går.
Värdinnan
Mammas pojkar
Annat löst folk
Fler bilder kanske kommer senare.
Tack för ett awesome party alla inblandade!
Foton säger mer än tusen ord!
Chucky and his bride.
Maria Montasami kom förbi en sväng
lördag 31 oktober 2015
Utflykt
Kattgos på morgonen.
Sedan en tripp till KAPAB i Lit.
Hem med gubbarna och sedan en familjestund på kyrkogården.
Nu myser vi i köket och förbereder oss för kvällens bravader.
Jag säger som pappa skulle ha sagt: "Någonstans i världen är väl klockan 15.00".
fredag 30 oktober 2015
Nu fär ma heim!
I dag åker vi upp till Jämtland. Det var längesedan sist, nästan ett år.
Jag vet inte varför vi åker upp så sällan? Jag har bott i Uppsala i över 14 år nu, har mitt liv här, mitt jobb och min stuga på landet. Det finns ingen tid att åka upp, det är för långt.
Men i dag åker vi upp.
Jag, Jonny, Calle, Ludde och Lars. Tyvärr får inte Knut plats i bilen så han får stanna hemma. Synd!
Det började med att Per och Anita snart skall flytta och då skall de inte ta med sig de gamla möblerna som är ärvda efter vår mormor.
Jag tycker det är synd att de skall försvinna ur släkten så jag ta dem till Hållen.
Sagt och gjort. Dags att hämta grejerna den här helgen. Lars farfar fyller 90 år så Lars hänger med oss upp för att säga grattis.
Anita passar på att ha sin sista fest i det stora huset i morgon och då ville sönerna hänga med.
Två av tre fick plats.
Så i kväll dundrar vi upp för att dundra hem igen på söndag med släp och möbler, och buller och bång.
En fransk visit upp och ner.
Alla möbler skall till Hålen så vi måste förbi där först på söndag kväll, innan vi kommer hem till Uppsala.
Tänkte stanna i Hållen över natten till måndag men det blir så okristlig tidig morgon, eftersom Calle tar pendel till Stockholm kl 06.30 på mornarna. Det innebär att vi måste åka från Hållen kl 05.00.
Så vi skippade den idén.
I kväll kommer vi upp vid 23-tiden, om allt går som planerat. Tror jag tar med mig mat att käka i bilen så vi slipper stanna på något äckligt hamburgerhak.
Det är många som kommer på Anitas Halloweenfest i morgon. Det kommer bli roligt att träffa alla gamla vänner och skoj att klä ut sig. Sån´t gillar jag.
Efter 14 år här nere så har jag fortfarande inte så många kompisar. Mina vänner i Östersund saknar jag massor.
Roligt att så många kommer på festen så att jag hinner träffa alla.
Kärlek till er!
Jag vet inte varför vi åker upp så sällan? Jag har bott i Uppsala i över 14 år nu, har mitt liv här, mitt jobb och min stuga på landet. Det finns ingen tid att åka upp, det är för långt.
Men i dag åker vi upp.
Jag, Jonny, Calle, Ludde och Lars. Tyvärr får inte Knut plats i bilen så han får stanna hemma. Synd!
Det började med att Per och Anita snart skall flytta och då skall de inte ta med sig de gamla möblerna som är ärvda efter vår mormor.
Jag tycker det är synd att de skall försvinna ur släkten så jag ta dem till Hållen.
Sagt och gjort. Dags att hämta grejerna den här helgen. Lars farfar fyller 90 år så Lars hänger med oss upp för att säga grattis.
Anita passar på att ha sin sista fest i det stora huset i morgon och då ville sönerna hänga med.
Två av tre fick plats.
Så i kväll dundrar vi upp för att dundra hem igen på söndag med släp och möbler, och buller och bång.
En fransk visit upp och ner.
Alla möbler skall till Hålen så vi måste förbi där först på söndag kväll, innan vi kommer hem till Uppsala.
Tänkte stanna i Hållen över natten till måndag men det blir så okristlig tidig morgon, eftersom Calle tar pendel till Stockholm kl 06.30 på mornarna. Det innebär att vi måste åka från Hållen kl 05.00.
Så vi skippade den idén.
I kväll kommer vi upp vid 23-tiden, om allt går som planerat. Tror jag tar med mig mat att käka i bilen så vi slipper stanna på något äckligt hamburgerhak.
Det är många som kommer på Anitas Halloweenfest i morgon. Det kommer bli roligt att träffa alla gamla vänner och skoj att klä ut sig. Sån´t gillar jag.
Efter 14 år här nere så har jag fortfarande inte så många kompisar. Mina vänner i Östersund saknar jag massor.
Roligt att så många kommer på festen så att jag hinner träffa alla.
Kärlek till er!
torsdag 29 oktober 2015
Henry in da house
Lunchbesök av Frida och Henry i dag.
Man glömmer hur små de är.
Trevligt avbrott i min trista vardag.
Blev inget foto på mamma tyvärr. Jag hade bara ögon för Henry i dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)