Allergisk

I natt hemma hos Anita, reagerade jag för första gången den här veckan, på katterna.

Anitas katter kanske har ett annat allergen än Eivors för jag vaknade mitt i natten i Lit, av att jag inte kunde andas och näsan kliades.

Efter mycket om och men fick jag lov att ringa efter Eivor så hon fick komma och hämta mig.

Det kändes väl så där, kan jag meddela.

Väcka henne kl 02.00 för att hon skall sätta sig i bilen och hämta mig i Lit.

Men jag hade inget val. När man inte får åt sig luft så vill man bara komma där ifrån.

Var "hemma" igen kl 03.00 och somnade ca 45 minuter senare.

I dag är jag alltså lite tröttmössa, inte så konstigt.

Det går alltså bättre med dessa två katter.

Detta är Kattia

Detta är Pixie

Tivars och Lit

I dag har jag först ätit lunch på Tivars Gårdsmejeri med Eivor.

Vi åt fantastisk kantarellsoppa med hemmagjort bröd och deras fantastiskt goda ostar.

Sedan fick vi ostfyllda järpar med stekt potatis och gräddsås.

Rödlöksmarmeladen som var till var bara så god.

Det fanns sallad och deras egen fetaost.

Blev vi mätta undrar du va?

På vägen dit såg vi fjällen och åkte isväg.

Eivor skjutsade mig sedan till Lit och dumpade mig hos syster.

Deras nya hus här i Lit är superfint med egen brygga invid Indalsälven.

God mat igen och härliga samtal.

Nu skall jag sova. Det är en dag i morgon  också.

Östersund

Nu har jag snart varit här i Östersund i tre dygn.

Hunnit träffa några tjejer i fredags på Tapasmys hos Kerstin.

I går, lördag, träffade jag Lena och Anita på stan. Gick på Tötnres konditori och åt en Killevipp.

Jag skrev på Facebook i går att det var 20 år sedan sist, men det är nog 30 år sedan, om jag tänker efter.

På kvällen bjöd Eivor mig och syrran på mat och sedan pubade vi på stan i hopp om att få dyka på någon gammal kompis, men det var tunnsått med sådana just i går.

Jag och syrran hade det mysigt i alla fall. Drack god Jämtländsk öl och snackade till hennes buss gick.

I dag skall jag och Eivor äta lunch på Tivars Gårdsmejeri.

Fortsättning följer...

Lugn morgon

Kunde som vanligt inte sova länge i morse.

Vaknade 06.15 pigg som en lärka.

Ingen allergi får jag av katterna och det känns jättebra.

Sov gott i Eivors gästsäng, även om det alltid är lite svårt att somna första natten borta.( tantvarning, jag vet!)

Nu läser jag tidningar och dricker kaffe.

I dag ska vi upp på Lillänge och handla lite. I kväll blir det party, party...

Resfeber

vaknade 02.15 i natt och trodde det var morgon. Började tänka på min stundande tågresa.
Jag reser så sällan att jag får resfeber av att jag skall åka tåg mellan Uppsala - Östersund.
Mitt knä ställer ju till det för mig, kan man säga.
Jag har just tvingat Jonny att följa med mig ända upp på tåget för att jag helt enkelt är rädd för att jag inte kommer upp av mig själv.
En stor tung väska plus stora trappsteg upp på tåget. Jag är osäker på om mitt knä pallar det. Jag kanske blir stående på perrongen med en fot på tåget och en på marken när tåget rullar.
"one foot on the platform and the other on the train" - vilken låt är det? (å sluta googla).
Men Jonny sa snällt att han hjälper mig upp på tåget så där blev jag lättad.
Vaknade som sagt 02.15 i natt och tänkte på min vecka i Östersund.
Vad skall jag hitta på då?
Jag hoppas att jag kan få skjuts hit och dit annars blir jag väl mest sittande hemma hos Eivor. Min gamla moster bor bara ett kvarter bort så henne skall jag genast hälsa på.
AW hos Kerstin i morgonkväll. Lördagen är öppen. Gregoriemarknaden har kommit till stan och det är loppis på stadsteatern.
Söndagen hoppas jag på att få se Tivars gårdsmejeri och sedan en natt hos syrran i Lit.
På måndag skall jag sjunga i kör med Nina och Lena, det skall bli roligt.
Som vanligt när jag skall resa någonstans så ångrar jag mig alltid i sista sekund. Jag vill helst vara hemma jag, gillar inte själva resan, fast jag vet att jag kommer få en rolig vecka i Östersund. Jag är bara orolig för mitt knä. Jag säger att jag skall ta det lugnt, men när man är med människor som jag inte känner så frågar jag inte efter hjälp, som jag gör här hemma och då sliter jag hemskt på det ställe där jag redan har så jävla ont.
Men jag skall försöka göra mitt bästa att säga till om jag inte kan göra saker.
Det är bara så svårt att vara handikappad. Jättesvårt!
Om en timme skall jag sitta i bilen så jag måste sätta fart nu.

Lejongul, Roströd eller vit?

Hittade en snygg klänning på nätet.
!69:- och fri frakt från USA.
Tänkte den kunde vara fin och skön till sommaren.
Frågan är vilken färg jag skall beställa?
Vad tycker du?

Lejongul

Roströd

Vit

Den 2 mars

För sju dagar sedan var jag lika gammal som min mamma var när hon gick bort. Alltså den 2 mars 2016.
Jag vet att det är lite makabert att räkna ut en sådan sak, men av någon anledning kom det över mig när vi satt och planerade lite vad vi skall göra den dag jag fyller 50 år.
Min mamma fick aldrig upp leva sin 50 årsdag.
Fredagen den 3:e juni 1988, när hon skulle ha haft en stor 50 årsfest så hade vi urnsättningen istället.
Jag var 21 år och förstod väl att min mor var ung, men nu känns det ännu mer påtagligt hur ung hon var.
Jag känner mig inte redo att lämna mitt liv ännu. Jag vill bli gammal och få barnbarn. Det ville säkert hon med.
Min mamma hann bara att få ett barnbarn innan hon gick bort. Efteråt kom det sju till.
Nästa år har hon varit död  i 30 år och det känns helt overkligt att det gått så lång tid. Jag kommer ihåg kvällen hon gick bort och ibland , när någon vill lyssna, kan jag fortfarande berätta lika detaljerat som om allt skedde igår.
Jag kommer ihåg allt glasklart.
Någon gång i veckan, när jag åker upp till Östersund, skall jag åka upp på graven och prata lite med henne.

Stockholm VRS Norrland

Satt bredvid några snubbar på Food Court i dag. De sa att de läst en undersökning som visar att människor i Norrland väljer att ta "den där extra dagen" hemma efter de varit sjuka. Det gör man i mindre utsträckning i Stockholm, visade undersökningen och nu skulle det tillsättas en utredning som skall ta reda på varför det är så?

Den äldsta (jag gissar på chefen) sa då, jag citerar "Det behövs väl för faan ingen utredning till detta! Det är väl självklart varför det är så. I Stockholm trivs människor och de har bra jobb. I Norrland mår folk dåligt och har hemska och tråkiga jobb. Det är väl klart att de tar en extra dag hemma då".

Ja, vad säger man!?

Packa kappsäcken

Om två dygn tar jag tåget till Östersund.
Hur kallt är det där uppe då, ska man ta fram täckjackan igen?
Vilka skor skall jag ta på mig?
Behövs det mössa och vantar?
Vad har jag för kläder att sätta på mig? Nu när jag har gått upp i vikt igen så har min garderob inte samma utbud som för ett halvår sedan.
Jag får försöka trolla med knäna helt enkelt. Eller så åker jag upp på Gränby och ser vad de har för skoj där uppe då?
Såg att jag fick rabattkuponger på både DEA och Kapp Ahl med posten i går så jag kanske kan hitta mig något snyggt kanske?
Måste hämta ut min tågbiljett också. Jag valde pappersbiljett eftersom e-biljetterna inte alltid funkar som de skall.
Jonny höll på att bli kvar i Uppsala sist han provade en sms-biljett som aldrig kom. Konduktören lät honom stanna på tåget bara för att vara sjysst. Då kunde han ändå visa att den var betald och allt men själva biljetten ville inte komma. Det har ju med telefonbolaget att göra, inte SJ.
Så, nä, det fick bli en vanlig, hederlig pappersbiljett på torsdag.
Det blir väl lite restaurangbesök när jag kommer upp och någon pub kanske?
Någonstans mitt emellan flådiga galaklänningar och mysbyxor blir väl bra :)
Jag skall börja packa när jag kommer hem från Gränby.
Ha en bra tisdag!
Kram hela da´n!

God Morgon!

En ny vecka börjar nu, efter en blodig natt.
När jag äter mina starka tabletter på kvällen så drömmer jag ofta om död, blod och hemskheter. Jag drömmer värre än den värsta skräckfilmen.
Men nu är drömmen borta och jag sitter här i köket med en kopp kaffe. Jonny gör sig redo att åka till Kista och tjäna lite pengar. Tur att någon av oss gör det.
Själv skall jag ha en lugn morgon och sedan skall jag ge mig ut på cykeln. Nu är vägarna snö och isfria, då törs jag ge mig ut på dem igen.
Det var några månader sedan jag cyklade nu och det skall bli riktigt skönt. Jag skall cykla förbi jobbet och säga hej och sedan ta en tur runt Årsta för att se hur mina ben funkar.
Mitt knä är just nu katastrofdåligt, är riktigt orolig hur det skall gå att åka till Östersund på torsdag faktiskt.
Jonnys 50 årsdag tog knäcken på mig. Att halta runt och vara värdinna är ingen bra idé när man har ett utslitet knä, men jag trodde inte att en kväll skulle spela så stor roll...
...men det gjorde det!
Det är lätt att vara efterklok.
Jag har haft ont i mitt knä så länge nu men ändå glömmer jag bort att jag inte skall göra vissa saker. Det har nog med acceptans att göra. Jag vägrar helt enkelt acceptera att jag har ett trasigt knä, att jag inte kan göra de mest självklara rörelser längre. Att på min 49-åriga kropp sitter ett knä som tillhör Agda 98 år. DET är inte lätt att acceptera.
Men snart är detta knä ett minne blott och då, mina vänner, skall jag promenera. Du anar inte vad jag saknar att kunna promenera.
I fotriktiga skor skall jag se mig om i världen.Jag gråter av bara tanken.
Men i dag skall jag i alla fall ge mig ut på cykeln för första gången sedan början av november, tror jag.
Det skall bli skönt med lite frisk luft i lungorna.
Kram hela dan!

Nu har jag hittat fler sådana här kaffekoppar.
De finns att köpa på Bönor&Blad uppe på
Gränby Centrum.