Sedan gick vi på WILLIAM’s och käkade och drack öl.
Kvällen avslutades på PLAN 2, ovanför IBERICO.
Både jag och Myran piggar på oss. Min förkylning som jag fick förra veckan hänger kvar litegrann, men bara som en liten hosta. Myran är pigg och glad, hon äter och i dag var hon på promenad för första gången sedan operationen. Stygnen tar de på tisdag och det kommer nog kännas jätteskönt. Nu hoppas vi på att hon äter på sig och får tillbaka lite hull och krafter. Det är inte så mycket kvar av vår lilla vovve. Hennes sele som redan var lite stor på henne innan hon blev sjuk, sitter som en säck på henne nu, och hon fryser som en hund (haha) när vi går utanför dörren.
På lördag ska jag på date med min äldste son. Vi ska lyssna på stringkvartetten, Rosa Kvartetten på Universitetsaulan. De spelar ABBA musik i en timme och sedan skall vi gå ut och äta. Det är min födelsedagspresent från Knut till mig :) Det kommer bli supermysigt. Romantisk kväll med sin son händer inte för ofta.
Jag håller på att samla kraft till att riva ur min klädkammare här hemma. Jag skall nämligen ta den som min och ha alla min kläder där istället för i garderoben i sovrummet. Men det är så mycket skit därinne så jag vet inte riktigt var jag skall börja? Dessutom så måste jag köpa ELFA backar innan jag kan börja och det kostar många pengar. Jag blir alltid så snål när jag skall lägga pengar på tråkiga saker. Nu är det ju inte tråkigt att få ordning bland sina kläder, men dyra ELFA system är ju tråkiga.
Vår lilla vovve är sjuk. Vi upptäckte det förra helgen, men det tog nästan en vecka innan vi tog henne till en veterinär. Det är så svårt att veta hur hundar mår för det är så duktiga på att mörka att de mår dåligt och har ont. Vi började misstänka att allt inte stod rätt till när hon nästan slutade äta. Men så nästa dag åt hon lite och hon drack mycket så vi trodde att vi trodde fel. Så höll det på hela veckan ända till i lördags då hon fick hög feber, men då hade ju alla veterinärer stängt så vi åkte in till EVIDENSIA på Danmarksgatan i söndags istället. De misstänkte direkt att det var livmodersinflammation.
Efter några timmar där uppe, blodprover, dropp och ett ultraljud så skickade de oss akut till Evidensia i Västerås istället. Vi lämnde in henne kl 18.00 och kl 20.00 ringde de och sa att operationen var gjord. Hon hade en varfylld livmoder så det vara i grevens tid vi kom in med henne. De opererade bort både livmoder och äggstockar på henne.
Hela kalaset kostade 65 000 kr. 15 000 för alla undersökningar i Uppsala plus 50 000 för operationen i Västerås. Men som tur var så har vi en bra försäkring så för vår del slutade kalaset på 4000+7600=11600kr. Pengarna var iofs inget vi tänkte på när hon mådde som sämst, men såklart tyckte vi att det lät jättedyrt. Det är ju inte klokt att det skall vara så dyrt att gå till veterinären. Tänk om vi inte hade haft de där pengarna, hade vi måsta ta bort henne då? Usch!! Vår lilla prinsessa!
...att julpynta.
Ja, jag vet att det i dag är två månader kvar till julafton, men jag brukar ta fram all jul första advent, så då är det bara en månad till huset står i ljusan låga. I år kommer jag bara julpynta här hemma i stan. Hållen får endast lite advent och kanske någon enstaka tomte. Vi kommer knappt vara där denna jul då vi skall fira jul hemma hos Carl, Agnes & Alfred tillsamman med Agnes familj. Det kommer bli en annorlunda erfarenhet, jag har aldrig varit många på julen i hela mitt liv. Alltid bara familjen, aldrig hela släkten. Det hände någon gång i min barndom att vi firade hemma hos farmor och farfar i Håkansta tillsammans med kusinerna och då var vi väl ett gäng, men det var nog enda gången.
Jag satt med TEMU-appen i går och sökte på ordet Christmas.....gör inte det. Du kommer bli fattig. Det fanns hur många onödiga saker som helst. Jag har redan handlat julgrejer som jag absolut inte behöver. Här om dagen när jag klev in på RUSTA för att köpa gravljus så sprang jag på världens sötaste glöggset som jag bara måååååste ha! ja, så kan det gå.
I år blir vi 18 st på Kålrotsgatan och det kommer bli supermysigt, tror jag. Det känns såååå skönt att inte vara den som fixar julen, jag hjälper gärna till med båda mat och annat, men det ska bli skönt att inte vara den huvudansvarige. All julmaten som blir över och som man stoppar in och ut i kylen hela tiden. Det kan jag vara utan. Hoppas inte att Agnes läser detta och ångrar sig nu :)
Sedan kan vi åka till Hållen i mellandagarna och bara äta allt annat än julmat. Vi kanske t om kan äta kalkon i år? Det var ju hundra år sedan. Man ställer sig ju inte och steker 5 kg kalkon i ugnen när man har hela kylskåpet fullt med skinka, janssons, lax, sill, ägg, kalvsylta, korvar och ostar.
Hoppas att vi får en vit jul i år igen. Det verkar inte som att det skall bli någon kyla alls i år. Vi har fortfarande över 10 grader varmt på dagarna, tom 15 grader och sol här om dagen. Jag och Jonny tror i alla fall på en snöig vinter, för vi har köpt oss en snöslunga. Bara för det så kommer det väl inte en enda snöflinga i år :)
I alla fall så längtar jag till att få julpynta här hemma, det är ju så mysigt. Det blir ju så fint och efter jul så vill ta bort det fort, fort , fort. Min jul får stå över nyår, men sedan åker allt ner i källaren igen för då är jag less.
Vad tycker du om julen? och vad har du för åsikter om att julpynta redan 1:a advent?
Här kommer några bilder från julen för ett par år sedan, på hur det kan se ut när vi pyntar i Hållen. Visst ser det mysigt ut? Just på de här bilderna hade vi strömavbrott, så vi tände alla ljus vi hade.
Det var då.
Vi hade haft huset i hållen i ca två år och vi hade vår årliga höstvecka där ute. Vi åkte ut och hade en veckas semester samtidigt som vi preparerade för den kommande vintern. Hösten 2016 var en härlig höst, solig och varm. Vi mös, jobbade, grillade, drack några öl, promenerade med hundarna och bara njöt.
När jag ser på dessa bilder så får jag bara ångest. Detta var nämligen före.
Mitt liv är uppdelat i flera före och efter, men det finns ett före som är större och viktigare än alla andra före och efter i mitt liv. Du vet ju redan vad jag pratar om. Det som jag alltid återkommer till, det som tycks vara så svårt att inte skriva om hela tiden.
Dessa foton är tagna den 17 oktober 2016, fyra dagar innan vi får veta att Ludwig har en 14 cm stor tumör på sin binjure. Kolla vad vi är lyckliga och bekymmersfria! Detta var när jag fortfarande var mitt gamla jag. Detta är FÖRE. Jag kan se i mina ögon att skräcken inte är där, Jag och Jonny ser så unga och friska ut. Vi mår bra helt enkelt. Jag kan sakna de där två människorna, sakna vilka vi en gång var. Vi kämpar hårt med att komma tillbaks, men vi har nog båda accepterat att det aldrig kommer att hända. Vi har kommit en lång väg tillbaks, men att komma tillbaks hela vägen kommer ju inte att ske. Att leva med en sorg som äter och gnager hela tiden, tär på både kroppen och själen förstås.
Så sitter man här med telefonen i handen en helt vanlig torsdagskväll, ett minne kommer upp på Facebook och VIPS har man åkt tillbaks åtta år i tiden. Facebook är en riktig tidsmaskin det.