Tänk va!
Hur man är funtad egentligen. Efter semestern hade jag jättesvårt att ta tag i min vikt . Jag gjorde några halvhjärtade försök bara för att förfallet inte skulle bli totalt.
I tisdags gick jag och Jonny till VV tillsammans och nu känner jag mig mer peppad än någonsin.
Motivationen är på topp och mitt första mål efter sommaren är snart i hamn.
Jag visualiserar mig som guldmedlem och det som kändes oövervinnerligt för bara två veckor sedan känns nu hanterbart.
Tänk vad hjärnan kan. Man kan tänka sönder sig själv och man kan laga det igen med bara tankekraft.
Nu vill jag bara att det skall vara tisdag efter tisdag efter tisdag, så att jag kan stå där på vågen och ha minus efter minus efter minus.
Jag vet nu att jag kan fixa det och jag känner i hela kroppen att det är jag som bestämmer.
Det är JAG som är kapten på det här skeppet.
Skall jag fixa min målvikt som fortfarande är 22 kilo bort så måste jag sätta mig i fokus först och främst.
No more Mr Nice Guy...
Apropå ingenting så har jag fått chilifrukter på mitt träd.
Tänkte testa dem till fisken i dag.
Min hosta är värre i dag men nu händer det grejer när jag hostar.
Torrhostan är borta och jag känner hur jag hostar upp halva bröstkorgen.
Det gör ont men det känns bra att jag får bort skiten som sitter där.
Det känns som jag är på väg att bli frisk nu. Med Cocillanans hjälp så fick jag sova som ett litet barn i natt. Första hela natten på en vecka.
Tack för det Televerket...
Nu en dag i soffan och andra säsongen på Call the midwifes.