tisdag 12 november 2013
Waze
Det är en slags GPS som visar vägen samtidigt som man kan vara interaktiv och anmäla vägarbeten, bilköer, poliskontroller mm.
Ju mer man åker med sin Waxe-app på ju fler poäng får man och kan därför avansera.
När man är ny så är man en babywazeare och efter 160 km blir man vuxen och kan byta humör, utseende mm.
Man samlar godisar för att få poäng och man ser andra wazeare som har sin app på ute på vägarna.
man blir lite nördig.
Tar extra omvägar för att få sig en godisbit mm.
I dag t ex så gick jag runt kvarteret för att jag hittade en godis på Lotta Svärdsgata här bredvid.
Jag satt hemma i vardagsrummet och slog i gång appen.
Såg godisen och insåg att jag måste gå ut för att få den :)
Och jag gjorde det!
Vilken nörd.
Bara för att få 200 poäng på appen.
Men det är en skitbra app som talar om var man skall köra och visar en runt om det är trafikstockning någonstans.
Jag rekomenderar er att hämta hem Waze om ni är ute mycket på vägarna.
Ju fler som är med och interagerar desto bättre information om vägarna får alla wazeare.
Ni kan gå med i min grupp som heter Heavywaze om ni vill.
En wazegrupp för alla hårdrockare där ute på vägarna.
Det blir som det blir
Spännande och läskigt, roligt och lite sorgligt.
Men man skall inte tänka för mycket. Det som sker det sker och det blir som det blir.
I dag åker Jonny till USA och kommer hem på torsdag nästa vecka.
Sedan stannar han hemma i två veckor innan han åker till Kina. Nä, visst nej!
Han skulle ju åka till Irland där emellan.
Han kommer hem till lucia, tror jag.
Jag borde hitta på något när han är borta men jag vet inte om jag orkar.
Det får bli som det blir.
Mysa med killarna och göra adventsfint är inte heller fy skam.
Jag är spänd över vad knäröntgen visar på onsdag också.
Jag undrar om det finns något man kan göra för att minska smärtan i mitt knä.
Operation kanske?
Sjukgymnastik?
Det får framtiden utvisa.
Som sagt, det blir som det blir.
Man kan inte gå händelserna i förväg, men jag vill gärna göra det.
Det blir jobbigt för mig när jag inte vet vad morgondagen har i sitt sköte.
Jag gillar inte ovana saker och överraskningar. Nä, gammalt och invant är min kopp te.
Vakna på morgonen och veta precis vad som skall hända i dag, då mår jag som bäst.
Jag måste kanske lära mig att ta dagen som den kommer och inte veta allt i förväg.
Det blir som det blir, helt enkelt.
SCARY!
Dagens affirmation:
I bland tycker jag att de här affirmationerna stämmer för bra.
Först skriver jag ett blogginlägg och sedan hämtar jag en affirmation som stämmer så bra in i vad jag just har skrivit. Är inte det konstigt?
måndag 11 november 2013
Save the world
Ge en gåva
Radiohjälpens konto är alltid öppet för gåvor. Du kan sätta in din gåva på PlusGiro 90 1950-6 eller Bankgiro 901-9506. Märk din inbetalning med den insamling gåvan gäller. Det går också bra att betala med kort här på sidan, ringa in din gåva eller skicka sms.
Just nu kan du ringa eller sms:a en gåva till insamlingen för Världens Barn.
Ring
Ring 0900 19 100 för att ge 100 kronor
Ring 0900 19 300 för att ge 300 kronor
Ring 0900 10 500 för att ge 500 kronor (en avi skickas till dig)
Beloppen 100 kr och 300 kr dras från din telefonräkning/mobilkonto.
Eventuell trafikavgift kan tillkomma.
SMS
Du kan även skicka en sms-gåva till Världens Barn.
Skicka/skriv endast siffror i meddelandet.
Ge 100 kronor genom att skicka 100 till 72 999
Ge 300 kronor genom att skicka 300 till 72 999
Ge 500 kronor genom att skicka 500 till 72 999 (en avi skickas till dig)
Beloppen 100kr och 300 kr dras från din telefonräkning/mobilkonto.
Eventuell trafikavgift tillkommer.
PlusGiro 90 1950-6 eller Bankgiro 901-9506.
Märk din inbetalning med den insamling gåvan gäller:
1200000 Hungerhjälpen
1300000 Victoriafonden
1400000 Världens Barn
1500000 Musikhjälpen
1600000 Radiohjälpsfonden
Vecka fyrtiosex
Förra veckan försvann i rök och damm men nu är jag på benen igen.
Denna veckan blir det något att sätta tänderna i.
Lite omvälvande grejer på jobbet Jonny drar till USA i morgon.
Jag skall röntga mitt knä på onsdag och jag börjar käka LCLF i dag.
Detta går inte!
Kolhydraterna måste bort och därmed basta.
Jag måste tona håret igen trots att det inte ens var en månad sedan jag var hos frissan men mitt hår växer värre än ogräs.
Funderar på att klippa av mig allt och bli riktigt korthårig.
Men då måste man ju klippa sig varje månad om man skall se ok ut i skallen.
Om tre veckor är det första advent.
Jag har börjat fundera på julklappar, jag vill ha dessa klar i god tid.
Inget stress å jäkt här inte.
Som jag skrev i går kväll så är det lugna gatan nu ett tag framöver.
Orkar inte springa runt som en lusig gris och göra allt både här och där.
Nä, nu skall jag bara koncentrera mig på hemmet och på att rensa i röran.
Sälja, kasta, ge bort!
Sälja, kasta, ge bort!
Men nu skall jag ge mig iväg till arbetet och se om allt är som vanligt där.
En dag i taget.
God morgon måndag! |
söndag 10 november 2013
Nu blir det lugnt ett tag framöver
Jag tycker verkligen att jag har levt upp till det det här året.
Tre festivaler i somras och en massa olika konserter och musikaler under året.
Men nu är det jag som skall lugna ner mig lite.
Hur roligt det än är så måste vi ta det lite lugnare. Vi är ju inte så unga längre jag och min man.
Vi behöver landa och bara vara nu ett tag.
Jag säger inte att vi skall sitta hemma och uggla nästa år men jag tror att vi skall köra på den mer relaxade linjen.
Bo på hotell och gå på spa istället för på hårdrockskonsert t ex.
Långa härliga promenader och god mat på restaurang istället för festival.
Härliga hemmamiddagar med goda vänner istället för pub till arla morgonstund.
Vi har ett annat mål också jag och min man.
Att rensa i röran.
Om vi skall kunna flytta härifrån så MÅSTE vi rensa bland våra saker.
Slänga, sälja och ge bort.
Slänga, sälja och ge bort.
Detta får bli mitt nya mantra.
I dag rensade jag faktiskt bland sonens skor och kläder och gav bort två kassar till en granne. Hon har kommit i kontakt med en hjälporganisation som skall hjälpa en familj i Hässleholm som hamnat i nöd på grund av av föräldrars arbetslöshet.
En 16-årig son behövde kläder och det kändes så bra att kunna rensa bort kläder som aldrig användes och skänka bort dem till någon som behöver dem så mycket bättre.
Sälja på blocket och få ordning i källaren skulle vara så skönt.
Men för att kunna göra det så måste man hålla sig hemma. Då kan man inte hålla på att åka runt varje helg och bo på hotell.
Att städa där nere kräver planering och engagemang.
Du tror att jag överdriver.
- så mycket grejer har de väl ändå inte, tänker du.
Haha!
Men tänk så fel du har.
Vi har två ÖVERFULLA förråd med prylar.
Kläder, skor, väskor, leksaker, prydnadsgrejer. cd-skivor, böcker, porslin, skidor, skridskor, lampor, gardiner, julsaker, påsksaker, papper, VHS-band, bäbiskläder, teknik, sladdar, målarprylar, gamla datorer, högtalare, skrivare, madrasser, tält, sovsäckar, campingutrustning, mattor, skruvar, muttrar, verktyg, tapeter, möbler och så lite mer papper eftersom Jonny inte kan slänga gamla räkningar??
Det kostar mycket pengar också att gå på alla dessa evenemang.
Om vi skall kunna flytta härifrån och köpa oss ett hus eller en sommarstuga så måste dessa pengar hamna på ett bankkonto istället för hos TICNET.
Enkel matematik!
Så nu är det jag och gubben som stannar hemma framöver.
Lugna och fina.
Det känns bra.
Fars dag
Jag har lite åsikter om sådana här kommersiella jippon men man kan väl i alla fall skänka dem en kärleksfull tanke.
Min man fick nyss kaffe av mig, men han är ju inte min pappa så det andra firandet får sönerna ta hand om.
Vi slår ihop middagen i dag med Knuts födelsedagsönskemiddag.
Han har önskat Toast Skagen till förrätt och ädelostbiffar till varmrätt.
Jag åker upp på Gränby och köper en stor farsdags/födelsedagstårta.
Som sagt så har jag lite åsikter om dessa dagar när vi skall handla presenter bara för att handlarna skall få lite extra i sina fickor, men en god middag och samkväm är alltid trevligt.
Så var den här helgen snart slut då.
Den gick i ett rasande tempo som det brukar göra när man har trevligt.
Jag skänker en liten tanke till min egen pappa som jag träffade sista gången på farsdag 1992, endast några dagar innan han gick bort.
Jag och Jonny ville bjuda på farsdagsmiddag men Pappa hade för ont för att åka någonstans så vi åkte hem till honom och bjöd på middag.
Det var smördegsinbakad oxfilé kom jag ihåg.
Jag ser honom sitta i en korgstol i hallen och vinka adjö när vi åkte hem med Knut och Calle på kvällen.
Det var sista gången vi sågs.
Detta minne får jag varje år på farsdag.
Sorgligt och fint på samma gång.
Nu skulle jag vilja bo närmare graven så att jag kunde åka upp och sätta en blomma och tända ett ljus.
Men att skriva här på bloggen får väl duga som minne åt min far.
Grattis till alla farsor där ute!