Vill du veta vad doktorn sa?

I går eftermiddag så ringde han mig p jobbet och berättade vad mina röntgenbilder visade.
Han sa att jag inte har något brosk i knät.
Alltså jag har inte lite brosk utan jag har ABSOLUT INGET brosk.
Vad kan man göra åt det då?
Det visste ju inte han till 100 % men han skickar nu remiss till en ortoped på "Ackis" och sedan blir det troligtvis operation.
Man kan tydligen operera in nytt brosk.
Usch!
Det låter ont.
Det var både jobbigt och skönt besked, det där.
Skönt att de såg att jag faktiskt har något fel som går att åtgärda i mitt knä. Jag har liksom trott att jag skall gå och ha så här ont i hela mitt liv nu.
Tänk om jag faktiskt kan bli smärtfri?
Då lovar jag mig själv att börja motionera. Då skall jag promenera varje dag och jag skall börja cykla till jobbet. Vilken lycka att gå på promenad utan smärta. Jag gråter bara jag tänker på det.
Har man levt med värk i sju år och sedan får man besked att det kanske kanske går att göra någonting åt smärtan, då tänds ett hopp som sedan länge hade slocknat.
Ett litet ljus av hopp började brinna i mig i går.
Jag läste DEN HÄR ARTIKELN i tidningen "Ny teknik" i går. Det verkar inte helt enkelt att göra detta!
Jag är livrädd för operationen, sår och blod men om resultatet kan bli ett liv utan smärta så måste jag bara längta.
Nu är det en väntetid på ca tre månader innan ortopeden hör av sig till mig.
Tre månader vrs sju år. En fis i rymden ju!
Tre månader går fort i min värld.
Jag får tre månader på mig att gå ner ytterligare i vikt. Jag vill inte att det skall bli som förra gången när jag var i vårdsvängen då alla bara koncentrerade sig på min övervikt.
Jag hade ju förfaan ramlat och gjort illa mig. jag fick inte ont i knät från ena dagen till den andra för att jag var fet heller?
Mitt brosk kommer inte tillbaks om jag så väger 30 kg så jag hoppas att de inte tjatar ihjäl sig om detta den här gången.
Det är väl klart att det är bättre för knäna ju mindre  jag väger men min smärta beror på något helt annat och jag hoppas att det är detta vården kan lägga sin energi på den här gången.
Jag får väl också stå på mig och ryta ifrån om man blir allt för tjatig om viktminskning.
 Ni som själva vet vilket hårt jobb det är att hela tiden jobba med sin vikt, vet kanske vad jag snackar om?

Tänk att jag tog mig igenom den här veckan också!

Det trodde jag knappt i måndags :)
Fast man skall väl inte ropa hej, veckan är inte över än.
Men inte tror jag att det skall hända något som jag inte klarar av i dag inte.
Det skall nog gå bra en dag till.
Helgen närmar sig med stormsteg och jag har gjort min första vecka på mitt nya jobb och jag har överlevt.
Hehehe!
I helgen skall vi göra julfint här hemma, jag skall sätta alla i arbete och sedan bjuda på årets glögg.
Detta är MIN plan, inte säkert att det är någon annans.
Vi skall åka och fika i morgon också. Träffa goda vänner som vi inte har sett på ett bra tag.
Det skall bli jättetrevligt!
På söndag blir det väl adventsmiddag här hemma som vanligt.
Tända första ljuset!
Myyys!

Detta är inte min bild, Den här har jag snott på någon annans blogg.
På söndag kommer bilder från min egna jul här hemma.'

Sju år

Jag tänkte på honom i går och jag drömde om honom i natt men ändå slog det mig inte förrän jag läste syrran Facebook i dag.

Vad?

Att det är sju år sedan min bror gick bort.

I dag för sju år sedan fick jag det där hemska samtalet till jobbet.

Jag var ute på gården med barnen när syrran ringde.

- Lasse är död, sa hon. Han har blivit skjuten.

Min värld stannade.

Kommer inte ens ihåg hur jag tog mig hem.

Det var fruktansvärt.

Nu har det gått sju år.

Sju år av sorg och saknad.

Jag tänker på honom ofta, min fina storebror.

Börja om från början. Börja om på nytt.

'Förra helgen åkte alla mina naglar som jag lyckats få ut.

Jag har hållit på ett år men de var inte speciellt långa eftersom de går av hela tiden.

Huvudsaken är ju att jag inte biter.

Men för några dagar sedan så kommer jag på mig själv att jag sitter med fingrarna i käften och har gnagt av varenda nagel.

Man hittar någon liten flisa och sedan är det kört.

Nu är det bara att sätta fart igen.

På't igen ba' 

Fram med olivoljan och smörja, smörja.

Jag tror det var det som startade hela flisprocessen.

Jag slutade att smörja och då blev naglarna torra och sedan började de att skiva sig och jag börjar gnaga.

Men nu startar jag igen och så kanske jag har sjyssta naglar till jul/nyår.

Bättre och bättre dag för dag

Snart börjar jag min tredje dag på mitt "nya" arbete.
Det är lite slitsamt att skiljas från det gamla men det går bättre och bättre att anpassa sig till det nya.
Jag lär sakta men säkert att känna de nya barnen och jag förstår mer och mer det nya arbetssättet.
Det blir nog bra till slut, skall jag se.
I går fixade jag och barnen gardiner till vårt hemrum och i dag skall vi fortsätta att inreda.

Jag började dagen med att få en inbjudan till julfest.
Syrrans årliga julpartaj står för dörren och hon väntar med festen tills jag och min familj kommer upp, det tycker jag var skoj.
Det blir lite av en återträff på hennes fester eftersom det kommer många som jag inte har träffat på år och dagar.
Jag ser verkligen fram emot det!
Tack för det syrran!

I kväll kommer Jonny hem och nu åker han ingenstans förrän den 7 december, när det bär iväg till Kina.
Han är hemma när det är dags att göra adventsfint i helgen. Mysigt!
Jag tror jag tar upp och gör jul för hela slanten direkt.
Varför skall man vänta med julgran och alla tomtar?
Vi skall ju åka bort i jul och då hinner jag ju inte njuta av mina julsaker om jag väntar.
Jag tar nog upp alla julsaker i helgen.
Eller är det aja baja?
Kommer julpolisen och tar mig då?

Jul, jul, strålande jul...

Ännu en lång dag

12 timmar på jobbet.

Ögonen går i kors.

Nu orkar jag inte mer.

Somnar jag nu så får jag sova i nio timmar.

Det låter underbart.

Vad väntar jag på?

God natt!!

Hinner inte

Jag hinner inte blogga i dag.
Vaknade tidigt men den här jäkla datorn vill inte ta sig in på nätverket och nu när jag är inne så måste jag sticka på jobbet.
Hörs!