Aldrig kan jag sova med gott samvete

Vaknade med ett ryck.
Oj, det börjar ljusna ute, var min första tanke.
Vänder mig om i sängen och sträcker mig efter telefonen.
Lyfter på skyddet och ser...
... oj! Är klockan redan 08.20? Jag måste genast kliva upp.
Varför då? Jag är ju för tusan ledig. Har två åtaganden på hela dagen. Kl 13 skall jag vara på banken och någon gång under dagen har jag lovat Ludde att vi skall åka på IKEA och köpa honom ett databord.
Ja men hallå!!
Då har jag bara en liten fråga till mig själv: VARFÖR I HELVETE ÄR DET DÅ SÅ HEMSKT ATT SOVA TILL 08.20?
Varför vaknar jag med ett ryck och slänger benen över sängkanten? Jag har INTE sovit bort hela dagen, det är ju för tusan knappt ljust ute!
Vad är det för liten djävul som sitter på min axel och klagar på att jag sover för länge? Jag vet att om fem dagar skall jag ställa klockan på 05.00. Kan jag då inte få njuta av de här mornarna?
Nääädå! Jag länner mig bara som en dålig människa.
När skall jag vakna då, tycker jag?
07.00 är en "fin" tid...
07.00 kliver duktiga människor upp på sin semester, eller?
Skjut mig!
När klev du upp i dag då?

Ny bil

Var på Upplands Motor i dag och tog in en offert på en ny bil.

Det lutar åt en VOLVO XC60.

Jag vill ha en SUV.

Vi får se om vi har råd med hela paketet med 4hjulsdrift, drag, automat. Vinterdäck. 

Vi får se?

En svart med ljus klädsel blir det i så fall.

Det kunde man väl inte tro att Jonny skulle vilja köra Volvo på gamla dar :)

Min Callekille skall flytta nu.

I dag flyttar han, min fina kille.
Min pojke mitt emellan. Äntligen får han flytta i hop med sin Lina i ett eget litet bo för två.
Det är klart att det kommer bli skönt, man skall inte bo hemma när man är 23 år men jag kommer att sakna honom.
Hans humor och glada humör.
Men det är livets gång och nu blir fem till tre.
Vilken tur att inte Ludde skall någonstans ännu på ett tag i alla fall. Man får vänja sig vid en i taget som flyttar. Calle har ju faktiskt flyttat en gång förr men kom hem igen när det sket sig med lägenheten. Det är inte lätt att flytta hemifrån i den här staden inte.
Vilken tur att vi fortfarande bor i samma stad och i samma land alla fem. Vi fortsätter väl att träffas på söndagarna antar jag.
De klassiska söndagsmiddagarna blir viktiga när de skaffar egna liv och blir fullvuxna i från oss.
Jag är glad att de vill komma hem och träffa oss. Glad att de längtar efter varandra.
Det är väl inget som säger att syskon måste älska varandra men mina killar verkar göra det.
De har roligt och skrattar i varandras sällskap. De ringer varandra och träffas då och då för att de vill, inte för att de måste. Detta värmer i ett mammahjärta.
Det skulle kännas jobbigt om de inte ville umgås alls. De pratar t om om hur de vill hjälpa till att bygga ute vid vårt nya hus så att vi skall kunna vara tillsammans alla fem där ute med flickvänner och allt.
Roligt tycker jag.
Alla tre känner att VI har köpt ett fritidshus där vi kan vara tillsammans både sommar och vinter.
Flickvännerna längtar också. De är så rara.
Nu skall jag och Jonny ge oss ut och provköra bilar. Sedan skall vi åka på IKEA och köpa flyttkartonger. Jag skall börja packa lite pinaler som jag skall ta med till huset och Calle skall packa sina grejer så kör vi både honom och grejerna till lägenheten på kvällskvisten.
I kväll ryker julen. Nu är jag fett less på tomtar och kulor. Nu vill jag in med lite ljus och vår. Det är så här varje år. Nyårsaftonen hinner knappt förbi förrän jag vill ta bort all jul.
Men allra förs lite frulle innan jag tar tag i den här dagen alldeles för sent. Man är trögstartad när man haft semester så här länge :)

Jag och min fina Calle <3

Inspirerande

Såg en film nyss.

Julia&julie.

Den gav mig lite blogginspiration. 

Tänk om jag också skulle skriva en matblogg, typ.

Jag som lagar så mycket mat borde ju lägga ut mer recept och matinspiration på min blogg.

Jag borde skriva lite mindre om mitt halvtrista liv och mer om sådant som intresserar mig.

Jag som har så svårt att hitta något att skriva om nu för tiden borde verkligen försöka koncentrera mig på mitt största intresse, matlagning.

Jag har ju lagat mat sedan tidiga tonåren men ännu inte lessnat. Hmm, tål att tänkas på i allafall.

Matglädje, matinspiration, kokkonst.... Tja, varför inte?

Blanda festmat med vardagsmat. Goda, smala, feta, lätta och svåra recept i en salig blandning. Precis så som mina måltider ser ut.

Lätt och smalt till vardags och kanske mer avancerade rätter på helgerna.

Tål att tänkas på det där. 

Håll utkik efter min matinspiration här på bloggen med start redan i morgon kanske?

Lat dag framför tv:n

Har inte gjort ett levandes nå på hela dagen.

Suttit i soffan och kollat på tv.

Ätit pizza.

Plockat lite disk i reklampauserna.

Är ledig i fem dagar till.

Hur skönt är inte det då?

Jag fortsätter nog att sitta här i dag.

Mitt nyårslöfte att ta det lugnt är inte så svårt att hålla.

Inte i dag i alla fall.

Lat is my middlename.

Första dagen på det nya året är snart slut.

Nu är det bara 19 dagar kvar tills vi får vårt hus.

Gott Nytt År

Det nya året firades in precis just så trevligt och bra som jag bara hade hoppats på.

Vem behöver fyrverkerier när man kan stå på balkongen på tredje våningen och se hela Uppsala explodera i spectrumets alla färger.

Tillsammans med de goaste av vänner kramades vi in det nya året.

I dag går det inte riktigt lika fort här hemma.

Jag kom i säng samtidigt som solen steg upp.

Men vad gör väl det?

Sova kan jag göra en annan dag.

Nu vankas det pizza och film.

Lagomt nöje den första dagen på det nya året.

Egentligen skulle jag vilja gå på bio i dag men jag vet inte om jag orkar kliva utanför dörren.

Vi kan göra det en annan dag. Jag är ju faktiskt ledig i nästan en vecka till.

Nyårslöftet och selfiesar i massor

I år lovar jag mig själv att ta det lugnt.
Inget stress och inte en massa måsten.
Jag skall inte bestämma en massa saker i förväg utan lämna nästan all fritd öppen för lugn och frid.
Självklart skall jag umgås med vänner men jag hoppas på att de vill komma till mig i år.
Jag hoppas på många trevliga möten i vårt nya hus.
Jag hoppas verkligen att många vill komma ut dit och umgås där med oss.
Tjugohundratretton var ett roligt men ganska hektiskt år. Vi var på tre festivaler under sommaren och nästan otaliga konserter under året.
Nu får detta vila under nästkommande år.
Jag behöver komma i fatt mig själv och känna att tiden räcker till och detta hoppas jag kunna uppnå ute i Hållen.
Jag ser mig själv sitta och läsa, påta i trädgården, baka och samtala där ute.
Men partymaggan då? tänker du.
Ja, men hon kommer säkert att dyka upp då och då. Ont blod förgås inte så lätt :)
Vår tanke är ju också att under våren flytta in till stan och detta gör att vi lättare kan äta ute på restauranger och gå på pubarna i stan, och detta längtar jag OCKSÅ till.
Jag vill ju ha både och. Både närheten till stan och till landet. På det här sättet får vi ju det göttaste av båda världarna och det passar mig bra.
2014 hoppas jag på kommer att bli ett lugnt och skönt år.
Ett år där jag kan odla gammal och ny vänskap. Ett år där jag får ta hand om min familj och finnas här för dem.
Det känns som om jag har farit runt i halva Sverige det gångna året och inte varit tillgänglig. Inte för att jag måste det direkt. Min familj klarar sig bra utan mig men nu längtar jag, som sagt, till att finnas i mitt hus och där vara lugn och harmonisk. Jag längtar efter att gå i skogen en varm sommardag och bara lyssna, bara finnas, bara vara.
Jag börjar det nya året precis så där lagom lugnt och skönt som jag hoppas att hela året skall genomsyras av.
Två vänner och yngsta sonen äter med oss. En femrättersmiddag som vi lagar tillsammans,
Lagom lugnt och skönt, lite party med många skratt. Man skall se till att omge sig av vänner som ger, inte tar. Vänner som man själv vill ge och inte suga musten ur. Detta skapar en bra balans i en vänskap.
Vi börjar året precis just så.
Vi börjar det nya året med kärlek och värme, lugn och ro.
Jag vill tacka dig som fortfarande hänger med mig här på bloggen varje dag.
Ni är mellan 30 och 50 stycken som orkar gå hit och läsa om mig och mitt mediokra liv.
I mars har jag skrivit i sju år! Jag är själv ganska imponerad. Jag har tänkt på att sluta många gånger men det finns fortfarande något som driver mig. Jag kommer nog att fortsätta skriva här ett tag till och jag är glad att du läser.
TACK!

P.S Årets ord är SELFIE och det är något som ni har fått av mig det gångna året. Här kommer några i repris :)

Jag önskar er alla ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!