Snickra, måla och äta

I dag skall det byggas här ute på landet.

Golv på dasset och täta väggspringorna med läkt.

Sedan skall allt bli vitt.

Vitt, vitt, vitt...

Jag skall inte bygga men däremot skall jag måla min stol som jag sågade itu förra helgen.

Vit, förstås 😀

Jag köpte en fin ljuslykta på XL bygg i går och två betongrosor, som också skall stå och pryda dasset.

Men det är långt kvar innan jag får styla på dasset.

Bygga och måla först, som sagt.

I eftermiddag kommer Lars, Ludwig och Calle upp hit.

Jag lovade dem Tjälaknul till middag men glömde att stoppa in köttet i ugnen i går.

Nu får jag pallra mig iväg till Kastbergs och hitta mig en annan köttbit.

Typiskt!!

Nu sitter vi bara i köket och njuter av att det är lördag och att vi är här.

Jonny står vid spisen, precis som det skall vara.

Hur långt kan det vara?

Om jag parkerar på baksidan av Gränby, eller den nya framsidan, alltså där man pantar burkar och flaskor.
Sedan går man från parkeringen, in genom dörrarna, förbi rulltrappan, förbi TIGER och sedan tar man en vagn utanför Kvantum.
Inne i affären handlar du lite sallad, går sedan vidare ner till fiskdisken, slänger i ett paket ris på väg ner till frysdisken och två påsar broccoli.
Vidare ner till mjölken och sedan ut till kassorna via tvätt och diskmedlet.
Där tar gubben vagnen för att handla några öl på bolaget medan jag sakta sakta går tillbaks till bilen, Förbi Svensk fastighetsförmedling, förbi LIFE och Panduro, förbi Clas Ohlsson och sedan ut till bilen.
Hur långt har man gått då?
Min läkare frågade mig om jag kan gå 1 km?
Nä, sade jag då. Jag kan inte ens gå 500 meter.
Hur långt i sträcka kunde jag ha gått på Gränby i går?
Var det 1 km?, var det 500 m?.
Jag vet inte.
Jag vet bara att det var alldeles för långt.
Jag har legat med värk hela natten för att jag skulle handla lite mat.
Jag är inte ens 50 år och jag kan inte gå på affären och handla lite mat.
Detta är så sorgligt, så sorgligt, tycker jag.
Hur kan någon läkare tycka att jag INTE skall få en operation?
De skulle bara veta hur det är att inte kunna gå. Den känslan när varje steg du har tagit de senaste tio åren har varit aj, aj, aj, aj, aj, aj, aj.........i tio år!
I dag skulle jag hälsa på mina barn och kollegor på jobbet men jag tar mig inte ens ut till cykeln.
I dag har jag ont. Idag är det en riktigt dålig dag.
I kväll skulle vi åka till Grönan för att kolla på Europe. Glöm det!!
 Vi skulle ta bilen för att jag skulle slippa gå, vi skulle sitta och lyssna i stället för att stå och titta men jag tar mig inte en meter i dag.
I dag känner jag mig som hundra år i bara söndagar.
Redo för nödslakt. Så här skall ingen behöva ha det.
Lite kaffe på det här så kanske jag mår lite bättre.

I kväll åker jag och Jonny till Hållen. Där mår jag alltid lite bättre.
I morgon skall solen skina och Jonny skall bygga på dasset.
Några av mina favoritpojkar kommer ut och det blir supermysigt.
Ja, det känns redan bättre.
Skriva är den bästa terapin.
God Morgon!

Min och andras verklighet.

Redan torsdag!?
Ja, tro det eller ej, men dagarna går faktiskt ganska fort ändå.
Trots att jag bara går hemma och drar benen efter mig, so to speak :)
I dag skall min man jobba hemma så då måste jag dras med honom hela dagen ....hehe...nä, det blir ju mysigt. Då kan vi luncha ihop han och jag.
Jag skall tona håret i dag och förbereda för lite gäster till lunch i morgon.
Vad skall jag bjuda på då då?
Jag får leta reda på något mumsigt recept.
Jag tror jag skippar cyklingen i dag, i alla fall  skippar jag att cykla i en mil. Det är lite tufft för mitt knä att cykla så långt. Det kanske blir en runda i Årsta, om det slutar regna :)
Ett par avsnitt av Grey´s går väl att avverka och så ett par timmar med målarboken så är den här torsdagen snart till ända.
Nu skall jag läsa de  hemska nyheterna som bara får ig att må piss.

JO! en sak till.

Knuts kompis Lucio Firpo och hans bröder åker till Lesbos i dag för att hjälpa flyktingar.

Om du vill stödja deras insats så kan du swischa pengar till dem på det här numret: 0763165534.

De var på P3 verkligheten i går.

Klicka på bilden för att lyssna på hela programmet!

Jag kan i alla fall cykla!

Jag har hittat en runda i stan som är något så när platt.

Eftersom jag inte kan cykla i uppförsbackar är det skönt att jag bor här i Uppsala och inte i San Fransisco.

Jag försöker cykla minst fem km/ dag.

Nu har jag hittat en bra runda som är på ca 10 km.

Jag cyklar lika fort som en idrottare joggar men det är bättre än att sitta kvar i soffan i alla fall.

Eller hur?

Det var lite blött att cykla i dag men det gjorde inget.

Sjysst musik i lurarna och sedan är det bara att trampa på.

Så skönt när man är hemma igen.

Ja! Jag vet, jag ska tona håret!

Höstdagjämning

I dag blir det höst på riktigt.
Det känns skönt, tycker jag. Jag gillar hösten.
Då slutar man att stressa över vädret och man kan ta på sin kläder igen. Inte för att man har kunnat springa naken speciellt mycket den här sommaren, men det är alltid skönt att ta på sig stövlarna och tjocktröjan så här på höstkanten.
Ända sedan jag var barn har jag älskat hösten. Det är då man startar om på nytt liksom. Egentligen borde vi fira nyår den sista september istället.
Jag har även ett jobb där man räknar skolår, istället för kalenderår. Detta gör väl också att jag känner som jag gör. Denna nystart blev verkligen annorlunda för mig. Inget jobb och bara ont. Men jag hoppas att det snart är färdigt, att jag snart får min operation och kan vara back in business inom kort.
Vi har verkligen haft en skön sensommar så nu ser jag fram emot en klar, vacker och solig höst.
Jag förstår inte de som inte bara älskar denna årstid?
Jag mår lite sämre där efter jul och nyår jag. Alltså januari och februari kan jag verkligen klara mig utan. Allra helst här nere i det gråa och trista Uppland. Ingen snö och bara grått och kallt. Huvva!
Men först en vacker höst och en härlig jul att se fram emot.
Denna höstdagjämning verkar inte bjuda på varken sol eller värme så jag vet inte riktigt vad jag skall hitta på i dag. Jag skall hjälpa Lars att sparka igång hans bil, vars batteri har dött, så mycket vet jag i alla fall.  Kanske fina Eva-Lena skall komma på en fika i em/kväll?
Borde kanske baka något då? Eller så svänger jag förbi Brantingbagaren.
Vi får se?
Klockan är bara halv åtta. Jag hinner nog fundera ut något.
GOD MORGON!

Höst i Hållen 2014.
Något dyster bild, men väldigt vacker.
Vi åkte en av alla de oändliga skogsvägar där uppe
och jag var bara tvungen att stanna och fota.

Tidsfördriv

I dag har jag varit på Panduro och inköpt en stycke målarbok och fina pennor.
Jag såg på nyheterna att detta är nya trenden och att detta stimulerar hjärnan.
DET är något som jag behöver just nu.
Efter snart tre säsonger av Grey´s Anatomy på endast några dagar så behöver min hjärna lite mer stimuli.
Detta är mindfulness mina damer och herrar, så nu skall jag börja måla.
Sedan, när boken är färdigfylld med färg så kan jag skriva fina saker i den och ha den kvar, eller ge bort.
KUL VA?!

Skäms Malou och TV4!!

Jag är inte lat.
Jag har inte dålig karaktär.
Jag är inte dum i huvudet.
Jag är inte äcklig.
Jag är överviktig för att det blir jag så fort jag inte håller mig till ca 1200 kalorier /dag.
En gång i tiden, när jag var lite yngre så var kanske lite av en frossare.
Käkade ofta godis och chips, men så är det verkligen inte i dag.
Jag äter för det mesta nyttig mat, mat med lågt fettinnehåll och mycket grönsaker men min kropp vill fylla de där fettdepåerna som en gång i tiden har varit fyllda så i dag är det jättesvårt för mig att gå ner i vikt.
De flesta av mina smala vänner äter godis var och varannan dag, bara som en liten parentes.
Jag kan inte röra på mig alls och det är ju en bidragande orsak till min övervikt förstås.

Hur är det då att vara tjock?
Ja, ibland är det jobbigt och ibland skiter jag i det.
Jag kan köpa kläder på vanliga affärer, jag har inte problem med min hälsa. Jag har alltså varken högt blodtryck eller risk för diabetes, för det har jag kollat.
I bland blir jag sur på mig själv när jag hittar snygga kläder som inte sitter snyggt på mig för att min mage putar.
Det är mest magen som stör mig faktiskt. Rumpan, låren och tuttarna struntar jag oftast i. Det är min tjocka mage som stör mig mest.
Med stör så menar jag ur snygghetsperpektiv.
Det är klart att mina trasiga knän skulle må bättre om jag kunde gå ner en 20 kilo ungefär, men det är som sagt inte så lätt.
Jag sitter INTE och äter onyttigt skit 24/7 som en viss Katrin Zytomierska satt i tv och sade i går.
Det är med anledning av den intervjun som jag vaknar och är så förbannad i dag.
Hur faan kan Malou bjuda in denna människohatare till tv?
Varför bjuder hon inte in en läkare, eller psykolog som vet vad de pratar om i stället?
Usch!
Jag blir så jävla arg och upprörd över hennes påståenden.
Ok! Tyck att det är äckligt och osexigt då, Jag tycker inte heller att alla människokroppar är vackra och sexiga men inte beror det på vikt.
Det beror oftast på vad man har för hållning. Hur man bär upp sin kropp.
Osexigt är oftast det som kommer ur en människas mun och det som kom ut Katarinas mun i går var allt annat än sexigt, vackert och kärleksfullt. Hur kan hon få sitta i tv och spy ur sin den ena skiten efter den andra.
Var inte detta hets mot folkgrupp?
 Ja, jag skulle vilja gå ner i vikt. Jag tror ingen fet människa vill vara fet. Men den vackra Stina Wolter som de tog som exempel igår är ju inte ens fet. Jag kan förstå om TV4 vill göra ett debattprogram för att hjälpa sjukligt feta människor, men det är verkligen inte fina Stina Wolter. Otroligt dumt att ta henne som exempel i gårdagens debatt på TV4!
Skäms Malou!
Skäms TV4!

Hellre överviktig
än skitviktig!