Som en kratta

Jag sover som en kratta på nätterna.
Vaknar hela tiden och måste upp.
Ont i ryggen, ont i knät och så svettas jag som en gris.
Jag kan inte sova med fönstret stängt för det är för varmt. Öppna jag fönstret är det skönt en liten stund och sedan blir det för kallt, eftersom jag inte kan sova med täcke på för då dööör jag.
Jag undrar om läkaren, som jag träffa i dag, kan skriva ut några sömntabletter åt mig för jag håller på att bli knäpp av att inte kunna sova.
Jag kan somna in men jag vaknar ju hela tiden.
En bra natt vaknar jag bara två eller tre gånger.
I natt har jag säkert vaknat tio gånger, MINST!
Aj, oj, stånk och stön, upp å kissa, öppna fönstret, stänga fönstret, kissa igen, aj, min rygg, aj mitt knä, en kudde under knät, bort med kudden, jag svettas ihjäl!!, brr, nu fryser jag....
Hela jävla natten!
Inte undra på att man tror att man håller på att bli tokig.
I natt har jag även varit lite nervös över dagens läkarbesök och det har inte underlättat för sömnen direkt, men jag håller på så här ändå på nätterna.
Är Jonny hemma så vaknar jag också av hans snarkningar. Ytterligare ett sömnproblem här hemma. Inte för honom, men för mig.
Ja, vem faan har sagt att det skall vara lätt att vara människa?
Nu är det i alla fall morgon och jag är vaken. Inte pigg direkt, men vaken.
God Morgon!
Typ!

Det börjar närma sig

I morgon skall jag äntligen få träffa en ortoped på Ackis.
Som jag har väntat!
Men ändå är jag nervös, t om rädd, för jag vet aldrig hur jag blir bemött.
Denna gången kan inget få mig att gå där ifrån utan ett löfte om en operation, men jag är ändå rädd.
Rädd för hur mycket energi jag måste uppbringa för att få det jag vill.
Kommer han vara tillmötesgående och trevlig? Kommer han förstå min smärta och mina problem med ett värkande knä? Kommer han själv se att det enda alternativet för att jag skall få ett drägligt liv är att ge mig en knäoperation?
Eller kommer han också att tycka att jag är för ung för en operation? Kommer han att sitta tillbakalutad i sin stol med armarna i kors framför bröstet och ha åsikter om att jag skall byta yrke istället? Kommer han också att sitta och berätta för mig om sina vänner på golfbanan som klarar sig  jättebra med endast ett knäskydd?
Jag har träffat så många underliga läkare under dessa tio år som jag har haft ont i knät, så det anar du inte.
Puckon som fullständigt har skitit i mig och min smärta. Idioter som tycker att jag får skylla mig själv, så fet som jag är.
Med alla dessa konstiga läkare i minnet skall jag nu åka till sjukhuset i morgon och träffa ytterligare en ny läkare. Inte undra på att jag är nervös och inte vet hur jag skall bli bemött.
Men jag är stenhård den här gången.
Gråta får jag göra innan och efter besöket, men inne hos honom kommer jag vara stålkvinnan.
Jag är så vansinnigt rädd för operationen men ändå är det det enda jag vill ha, det enda jag önskar.
Jag orkar inte gå och ha så här ont längre.
PUNKT!

Saknar posten

I dag fick jag tre sms angående tre olika paket som jag skulle hämta ut.
Jag har skickat efter lite olika saker till jul.
Men det var tur att jag hade bil för jag fick åka stan runt och hämta de olika paketen.
Det är i sådana stunder som jag längtar efter det gamla hederliga postverket.
Förr gick man till det postkontor som låg närmast hemmet och där lämnade man in och hämtade man ut alla paket.
Kolla på kartan hur jag fick åka runt i dag!!
Tre olika paket att hämta ut på tre olika ställen!

En ny bil och tusen år till julafton

Vi har snackat länge om att köpa en ny bil och nu äntligen är vi på G.
Vi var på Hedin Bil i går och blev förälskade i denna skönhet.

Citroën C5 HDi 200 AUT6 Crosstourer

Men vi var även på Bilomatic och snackade med killen som vi köpte vår förra Citroen av och han verkade mer pålitlig och inte lika inställsamt bilförsäljaraktig, och han skulle kolla upp våra önskemål av bil och höra av sig i dag eller i morgon.

Men vi är ju så impulsstyrda jag och Jonny. Har vi sett bilen vi vill ha så vill vi inte vänta utan köpa den NU NU NU!!!

Helst i går.

Men den här gången skall vi vara duktigt vuxna och snällt vänta tills vi har kollat på alla alternativ.

Men visst är den här bilen fin?

En sprillans bil har jag aldrig köpt.

Kollade du på adventskalendern i morse?

Det gjorde jag.

Gillart!

Tänk om ett sådant program hade gått på tv när jag var barn, då hade jag älskat det.

Jag som alltid varit så intresserad av historia.

Undrar varför jag aldrig blev historielärare? som jag ville när jag var yngre.

Trodde väl inte att jag skulle klara det eller visste väl inte hur man gjorde?

Hur som haver så älskar jag årets julkalender.

I dag skall jag åka och hälsa på på jobbet en sväng. Det var länge sedan jag var där nu så det skall bli skoj.

Julklappar

Jag är barnsligt förtjust i julklappar.
Inte att få, utan att ge.
Ja, det är väl roligt att få en och annan också, men jag gillar framför allt att ge julklappar.
Våra barn är vuxna, men vi köper ändå fina presenter på jul till dem.
Det spelar ingen roll att de ät vuxna, jag gillar fortfarande att se deras "stjärnögon" när de öppnar paketen och man har har hittat "den där" presenten.
Det blir kanske annorlunda när de får barn, då är det väl de som får överta vår julklapps eufori.
Men fram till dess köper jag julklappar till våra söner, så vuxna de är.
I dag skall jag ge mig ut i handeln och köpa ett par till som jag på i helgen.
Det blir ganska många och ganska dyra, men vad spelar det för roll? Vi köper aldrig saker åt varandra annars under året så då kan man väl vara generös till jul, eller hur?
Hur tänker du kring julklappar?
Hiss eller diss?

Första advent...

...redan!

Visst har det gått fort?

Jag som gått hemma och dragit borde ju tycka att den här hösten varit evighetslång, men nä! Jag tycker tiden gått ganska fort ändå.

Vi har kunnat vara här ute i stugan massor och det är nog det som har räddat mig från att dö av tristess.

Jag är ju en hemmatjej så jag trivs också ganska bra med att gå hemma och skrota.

Här i Hållen har jag eldat skrot hela hösten.

Men nu är det snart jul och det har gått jäkligt fort, tycker jag.

Nio år

I dag är det nio år sedan min bror gick bort, inte ens 47 år gammal.

Nio år sedan min syster ringde mig på jobbet och berättade att min bror blivit skjutet.

Det var så overkligt. Som en dålig Beck-film. Jag anade kanske att han skulle dra före mig men inte på det sättet.

Såg på "En natt på slottet" i går.

Jag skulle vilja prata med ett medium och försöka få kontakt med min familj på "andra sidan", om det går.

Saknar dem så!

Allra helst i jultider för det var då som t om vi var en fungerande familj.

Min mamma var glad på julen ( för det mesta) och min bror var hemma.

Saknar er!

Tänker på dig i dag storebror ❤️❤️❤️