Något att göra och en storm som heter Jonas

Ja, i dag har jag faktiskt lite saker på min agenda.
Jag skall handla och förbereda för en mysfredag här hemma. Sista kvällen med Jonny på några veckor. Jag tänkte att vi skulle äta något gott och ta fram en sån där dyyyyr vinflaska att dela på.
Jag skall även plantera om mina blommor som ser ledsna ut. De har nog inte fått ny gjord på säkert tio år så det är verkligen välbehövligt.
När t om sonen säger att mina blommor ser ledsna ut, DÅ är det dags att göra något åt saken.
Det känns bra att kliva upp tidigt, ta på sig något annat än mysdress och sedan ge sig i väg ut bland människor.
Fick precis reda på att det kommer in snöstorm över New York i morgon, precis när Jonny skall landa och sedan köra en hyrbil i två timmar från Newark till Allantown. Han landar och skall köra mitt i stormens öga, enligt väderprognoserna.
Detta känns inte jättebra, må jag säga.
De varnar för stormen Jonas och de kallar stormen för livshotande, på nyheterna.
Känns inte helt ok att släppa iväg honom då.
Men vad har jag för val?
Han kommer knappast stanna hemma för att jag blir orolig....
Nu skall jag äta frukost. I dag blir det danskt rågbröd från Brantingbagaren. MÖMS!
GOD MORGON!!

En deppig tid på året

Det kanske inte bara är jag som åker ner i ett mörkt hål den här tiden på året.
Läser mitt förra blogginlägg och försöker säga till mig själv att -Sååå farligt är det väl ändå inte!
Men jag har svårt att muntra upp mig själv just nu.
Det kan ju vara för att Januari är den längsta och tråkigaste månaden på hela året.
Det är mörkt och kallt och man är fattig som en kyrkråtta.
Är det bara jag som känner så?
I dag kom min Callekille hem och gav mig en kram. Han hade läst min blogg och blev lite orolig för sin mamma. Åh! min snälla lilla Calle <3
Två fina tjejer skall döpa sina två fina söner. En i mars och en i april. Klart att jag skall försöka gå. Om jag bara är på benen så kommer jag.
Lilla Leon och lilla Henry skall döpas och jag känner mig så privilegierad att jag är bjuden.
Tack snälla Hanna och Frida <3
I går var jag hemma hos Vickis på långfrukost och goda samtal, I dag kom Calle hem och i morgon kommer min fina kompis Eva-Lena hit.
Så det är egentligen inte ett dugg synd om mig.
Jag omsvärmas av fina vänner och en fin familj. Jag vet att det finns de som har det mycket, mycket värre än jag. Men jag kan ändå inte låta bli att deppa lite så det MÅSTE bero på årstiden, på mörkret och på att jag är less på att vänta nu.
Nu skall jag kolla på Mästerkockarna och sedan skall jag gå och sova. I morgon kommer allt att kännas mycket bättre.
Man skall alltid sova på saken.
Kram till alla er som skriver så fina saker till mig här på bloggen och på min facebooklänk.

Livet pågår....där ute...

...men här inne står tiden stilla.
Jag kliver upp ganska tidigt på morgonen, tar en kaffe, surfar, kollar på tv.
Tjavar runt i mysbyxor hela dagen.
Kollar på 1, 2, 3, 4 avsnitt av någon svensk deckare. Just nu plöjer jag igenom alla avsnitt av Arne Dahl, en halvdålig, svensk kriminalserie.
Jag orkar inte banta så jag käkar vad som finns i kylen.
Jag kollar på människorna som går till och från bussen. De lever ett liv, de är på väg någonstans. Jag är inte på väg mot någonting. Jag bara väntar, å väntar och väntar. Jag går ut till brevlådan flera gånger per dag för att kolla om kallelsen från ortopeden har kommit, men inget brev dyker upp.
På lördag åker Jonny till USA och han skall stanna där i 14 dagar. Jag är livrädd att jag kommer bli kallad till operation när han inte är hemma.
Jag är livrädd för operationen och jag vill att han skall vara hemma när jag läggs in.
Jag är rädd att influensan, som jag åkte på förra veckan, inte skall hinna gå över helt så att operationen blir uppskjuten bara för det.
Jag står i vardagsrumsfönstret och tittar på barnen som leker på skolgården. de lever ett liv, föräldrarna som hämtar och lämnar lever sitt liv. Jonny och Ludde som åker på jobb och skola varje dag, lever sitt liv.
Jag går här hemma och lever inte alls.
Jag har ingenstans att åka, ingenting att göra på dagarna.
Jag surfar och kollar på dåliga deckare på tv:n.
Livet rinner ifrån mig och jag kan inte planera någonting så länge som jag inte får något datum för min operation.
Jag vet att jag låter ömklig nu och att jag klagar men jag har gått så himla länge nu och bara väntat och väntat.
Funderar på om jag skall gå ut Kommunal efter allt som hänt men jag tycker inte att JAG skall behöva gå ur. Det är de som gjort fel som skall lämna och försvinna ut ur mitt fackförbund. Jag känner mig kluven.
Jag kan inte ta några som helst beslut nu för tiden.
Jag bara går runt här i min rosa mysdress medan livet pågår där ute.

Förkyld

Detta är en satans seg förkylning.

Orkar snart inte mer.

Var hemma hos Vickis på Mysfrukost i dag men hon har två katter och en hund så nu sitter jag med efterdyningarna av svår allergi, plus den satans hostan som sitter i bröstet och vägrar ge sig.

Man har dålig ork när man aldrig blir frisk någon gång.

Nu ligger jag i soffan och kollar på Arne Dahl.

I morgon kommer Calle hem.

Mysig helg

Knut och Klara var med oss till Hållen i helgen.

Vi åt gott och bara var hela helgen.

Var ute länge i lördags, åkte ner till havet, grillade korv och skottade snö.

Fina kompisar!

På lördagskvällen spelade vi det gamla spelet från 80-talet, Brainstorm!

Mysig helg!

Utedag

I dag har vi bara myst på.

Sovmorgon och sedan frukost och Melodikrysset.

Kl 11.30 gick vi ut.

Klara och Knut skottade snö och körde ved.

Vi tog en tur ner till havet. Där blåste det kallt.

Sedan grillade vi korv till lunch.

Efter 3 1/2 timme utomhus var det skönt att komma in i stugvärmen.

Nu tar alla en liten powernap.

Kl 16.00 har jag lovat bjuda på Lomomba.

Önskar dig en härlig lördag em/kväll.

Förbannad

W I dag kan man inte vara annat än förbannad när man läser tidningarna.

Jag har varit medlem i facket i snart 35 år.

Fatta vilka summor jag har betalat in till kommunal under alla dessa år.

Så läser man tidningarna en vanlig vecka i januari och håller på att dra på arslet av besvikelse.

Förbannad är väl bara förnamnet på vad jag känner.

Besviken, chockad är väl två andra ord som också passar in på mig i dag.