onsdag 18 maj 2016

Vad var det jag sa?

Sa jag inte att jag är svårstucken va?
Hon stack mig på tre ställen men fick ändå inte ihop nog mycket blod till sänkan.
Det röret måste tydligen vara fullt annars går det inte. Läkaren får skriva en ny remiss om det är så viktigt, sa hon.
Att sticka i armvecket var bara att glömma.
Det fick bli på båda händerna istället.
Aj!!

Var nöjd med allt som livet ger...

Glöm bort bekymmer sorger och besvär...
Tänk om det vore så enkelt.
Att man bara kunde koppla bort det som bekymrar en.
Jag tänker och grubblar tills jag blir tokig.
Finns det människor som bara kan koppla bort sina bekymmer och sin rädsla?
Finns det människor som inte har något att grubbla över? Som lever sina liv helt nöjda och bekymmersfria?
Många tror att jag är en sådan människa. Det får jag höra hela tiden. Men det stämmer nog lite dåligt.
Att jag är nervös just nu är ju inte någon hemlighet men jag är knappast bekymmersfri annars heller. Jag grubblar och oroar mig för det mesta, även när jag inte behöver.
Ingen idé att oroa sig i onödan är ingen devis som jag lever efter.
Ibland önskar jag att jag kunde ta livet mer med en klackspark.
I dag skall jag till sjukhuset och ta prover och ett EKG inför operationen och då oroar jag mig. Oroar mig över att jag inte skall hitta rätt på det där stora sjukhuset, över att jag är svårstucken, över att jag har någon infektion så att operationen blir inställd mm mm.
Man borde leva lite mer efter devisen:
"Gläds i förväg, det enda som kan hända är att du varit glad i onödan."




tisdag 17 maj 2016

När jag får mitt liv tillbaks

Sitter här och tänker.
Tänker på den stundande operationen.
Jag är rädd.
Jätterädd!
Men då måste jag tänka längre. Längre än bara själva operationen och såret på mitt knä.
Jag måste tänka på hur det kommer kännas att kunna gå igen.
Hur det kommer vara att kunna promenera ute i Hållen.
Gå ner till havet.
Jag kan ta kvällspromenader här hemma.
Börja träna.
Jag måste tänka på hur det kommer kännas att komma tillbaks till jobbet.
Att jobba en hel dag utan att sitta på kvällen med djävulsk värk och äta alvedon.
Jag kanske kan dansa igen.
Jag längtar efter att dansa.
Det är sådana saker jag måste tänka på.
Hur det kommer att bli sedan.
Nästa vår kanske jag kan göra fint i min trädgård. Rensa bort alla fula blommor i slänten och plantera nytt.
Jag längtar.
Längtar efter att få tillbaks mitt liv igen.



måndag 16 maj 2016

Mord och stickning

Den här veckan skall det visst vara kallt och lite regn.
Skitväder, helt enkelt.
Mig gör det inte så mycket. Det är nästan skönt.
Jag få ju så dåligt samvete när jag sitter inne och det är varmt och skönt ute.
I dag kan jag sitta här i soffan, knapra Citidon, sticka och kolla på film utan ångest för någon sol och vår utanför fönstret.
Jonny jobbar i Kista i början av veckan och på torsdag åker vi till Tranås och bor på hotell.
Jonny skall jobba och då passar vi på att hälsa på släkten som bor där.
Vi kommer hem på lördag eller söndag.
Kanske ska höra av mig till min farbror som bor i Jönköping, bara sju mil från Tranås.
Honom har jag inte sett sedan Calles student för minst sex år sedan,
Vi får se om jag törs ringa?
Jag har lite svårt att våldgästa folk, är rädd att de bara säger ja för att vara artiga och inte för att de verkligen vill träffas.
Men först tre dagar i tv-soffan med mord och en stickning.


söndag 15 maj 2016

En lat dag

Sov drygt fyra timmar innan jag vaknade och klev upp för att hinna umgås lite med min syster, innan det var dags för henne att åka hem till Östersund.
Vi åt frukost och kollade på en film.
Sedan har jag inte lyft arslet från soffan på hela dagen.
Jag har stickat och kollat på film.
Nu har vi precis käkat middag och ännu en film väntar.
I Am Wrath med John Travolta.
Lite spänning så här på söndagskvällen.
Tack kära syster för titten.
Du glömde din mössa.


Oh what a night.....

Johan firade sin 50-års dag med buller och bång.
Öppet hus på Snorrevägen och vi var där,
Alla var där.
Kom kl 17.00 och åkte hem 05.00.
Party i 12 timmar, inte undra på att man är lite mör i dag.

fredag 13 maj 2016

Läkarintyget

Fick mitt nya läkarintyg i dag.
Är nu sjukskriven till sista september.
Där står att min operation är planerad till nu i juni!
Hoppas hoppas att detta stämmer.
Detta innebär antagligen att både en 50-årsfest och midsommar går åt pipsvängen, men det som sker måste ske.
Det kommer fler fester och fler midsommar.
Jag kan snart inte ta ett enda steg utanför dörren, så jagvälkomnar det beskedet.
Jag är livrädd, LIVRÄDD för operationen men jag har inget val.
I juni alltså.
Det är bara några veckor kvar och sedan är det gjort.
Phu!