Skor med klack

För första gången på nästan tio år har jag köpt skor med klack.

Det har varit helt omöjligt för mig, att med mitt onda knä, kunna gå i skor med klack.

Nu köpte Ida dessa skor när vi var i Gävle för två veckor sedan och jag provade dem och kunde gå utan att få ont överallt.

Förlåt Ida att jag sprang och köpte lika men när jag äntligen slipper gå i platta ballerinaskor eller gympadojjor så tänker jag inte missa den chansen.

Du som vinglar runt i superhöga klackar kanske garvar åt dessa små och tjocka klackar men för mig är lyckan total.

 

 

Efter regn kommer sol.

I går regnade det både här och i stan.

Det spelade ingen roll eftersom vi mest satt i bilen eller i ett väntrum på Ackis.

I dag skall jag arbeta ute och då är det ju passande med solsken. Jag skall plantera lite blommor och klippa gräsmattan igen.

Jag vet att det har hänt hemska terrordåd runtom i världen och här sitter jag och skriver om vädret.

Men just nu orkar jag inte lägga energi på IS och andra skumtomtar så jag väljer att tänka på andra saker.

Här ute på landet är det som att åka tillbaks 70 år i tiden. Här finns ingen Trump, inget IS och ingen miljöförstöring.

Nä, här finns bara sol, regn fågelsång och humlesurr.

Här finns ingen cancer utan bara friska små Bullerby-barn.

Hoppas du får en skön nationaldag för det skall jag försöka ha.

Puss å kram till dig som läser min blogg.

Här får du en bild på min rosenbukett som jag köpte i torsdags. Ser du solen som strålar in genom fönstret och ropar på mig: kom ut nu Maggan!

 

Tjugonio år❤️

I går skrev jag på Facebook att det var tjugonio år sedan vi hade urnsättning på min mor och detta inföll på hennes femtioårs dag.

Jag och Jonny hade då känt varandra i tio månader och jag var gravid med Knut i ca vecka tio.

Vi hade bestämt oss för att förlova oss och jag tyckte att det skulle vara ett fint att göra det på min mammas femtio års dag. 

Men eftersom det inföll samtidigt som urnsättningen så hoppade vi fram en dag och förlovade oss lördagen den 4 juni istället.

I dag har vi alltså varit förlovade i 29 år!

Herreminjevadforttidengår!

 

Vi var ju så unga!

Jag hade inte ens fyllt 22 år och här sitter jag med bäbis i magen och nyförlovad.

Men det har ju gått bra och i sommar har vi hållit i hop i trettio år.

Trettio år i ur och skur, i med och motgångar, som ler och långhalm.

Ett litet hurra för mig och Jonny är vi värda.

Hurra!

Detta skall vi fira i dag med en lugn kväll här i Hållen och en bra film.

Jag vill äta middag på restaurang, kebab med ris på Skärplinge pizzeria låter väl som en bra idé!?

Puss på dig min egen Jonny!

 

Arbetsdag i Hållen

I dag har alla slitit hårt.

Vi har jobbat ute i trädgården med en massa saker. Knut och Klara har grävt upp hela slänten.

Lars har tvättat husvagnen och Ludde har snickrat ny ställning runt vinbärsbusken.

Jag har gått med trimmern och servat med mat och dryck.

Jonny har varit överallt.

Tack alla ungdomar för all hjälp, vi hade aldrig fixat detta själva.

 

 

 

 

 

Nu hejar vi på ÖFK.

 

 

Upp och ner, ner och upp.

I dag har varit en bra dag med fler skratt än tårar.

Jag och Ludde fyllde förråden av schampo, tvål och tvättmedel på Rusta på förmiddagen.

 

Sedan käkade vi korv på biltema och sist var vi på Loppis Poppis och blev med glassmaskin.

 

En oanvänd OBHNordica som vi skall ta till Hållen.

Sedan åkte vi hem och jag slöade framför tv:n.

Jag gjorde laxlasagne till middag och Knut kom förbi och käkade med oss.

Vi kollade på Tobbe från Köping på "tuben" och skrattade gott, han är så härlig.

Jag vann en kaffemaskin på FB kl 18.00, en likadan som vi har, men denna skall vi ta till stugan.

Vi gillar vår kaffemaskin som gör gott kaffe från hela bönor.

 

Det ska bli gött att få samma goda kaffe ute i Hållen.

Nu är det kväll och ännu en dag är snart slut. Det har varit en bra dag, så bra den kan vara.

Mer skratt än tårar, som sagt och det är ju bra.

Väntan är värst

I går var sonen på Ackis hela dagen för provtagning, ultraljud och biopsi.

På måndag skall han göra en ny PET-röntgen och mellan den 13-15 juni blir han kallad till läkaren på Onkologen för att få reda på resultaten.

Är det en cysta på levern, är det något konstigt som den starka medicinen han äter har orsakat eller är det en ny tumör?

Det får vi veta om 14 dagar och tills dess skall vi leva precis som vanligt.

Å hur jävla lätt är det då tror ni?

Jag försöker, jag gör så gott jag kan men jag går sönder på insidan. Det är dom om någon sitter inuti mig och rispar med en kniv.

Jag försöker tänka på roliga saker och titta på roliga filmer för att skingra mina tankar, men så mitt i filmen kommer allt tillbaks:"Din son har CANCER", med stora bokstäver.

Helt plötsligt blir det svårt att andas och luften i rummet försvinner, det börjar susa i öronen och tårarna tränger sig ut.

"Jag förstår att du är leden och rädd, det är ju din yngsta son som är sjuk", är det många som sagt till mig under den här tiden.

Men det spelar ingen roll vilken av mina söner som blivit sjuk, jag skulle vara lika rädd och förtvivlad vilken det än hade rört sig om.

Inte skulle jag vara mindre ledsen om min äldsta eller den mellersta sonen blivit sjuk!!??.

Konstig kommentar, tycker jag.

Ja, ja.....nu är det bara att vänta......å vänta....å vänta.

I två jävla veckor.

Suck!

Vill slänga i väg ett extra hjärta till Luddes flickvän Ida också, hon har varit helt otrolig den här tiden. Hon är ett stort stöd för oss alla, bara av att hon finns vid sonens sida.

 

Mamma

I dag är det mors dag, alla mammors dag.

Jag önskar jag kunde ringa min egen mor i dag. Vad skulle vi prata om då? 

Jag har varit arg på min mamma i många år, det är mycket jag tycker hon kunde gjort annorlunda under min uppväxt, men nu har jag släppt det, nu önskar jag bara att hon skulle ha fått finnas med i mitt liv.

Någon att fråga om hur man putsar fönster, hur man hör kåldolmar och hur man tar hand om sina Pelargoner.

Jag skulle sitta och dricka lite vin med henne och fråga henne om vad hon kände och tänkte.

Det skulle ha varit roligt att lära känna min mamma.

 

Jag är också en mamna och det har inte varit så lätt alla gånger. Nu går jag genom den svåraste perioden av mammaskap som jag någonsin varit med om.

När ens barn blir sjuk.

Det går inte att beskriva hur ont det gör i mig när jag inte kan hjälpa utan bara stå bredvid och titta på.

En mamma SKA kunna fixa allt som är svårt. I bland tänker jag på hur enkelt vårt liv skulle ha varit om vi aldrig fått några barn, men genast kommer jag på hur otroligt tråkigt vi skulle ha haft det.

Det går inte ens att föreställa mig ett liv utan våra tre pojkar. 

Jag känner mig så tacksam att jag fått er och att ni vuxit upp till tre fina män.