Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra...

Ja, i dag är en skön dag.

Jag behöver inte åka någonstans, jag har två av mina söner nära och min man kom just hem från London.

Solen skiner och fåglarna kvittrar. 

En god vän ringde precis och som vanligt blir jag lugn av hennes röst och hennes kloka ord.

Hon är en fin vän.

Jag har börjat på en bok och jag känner ett lugn i dag, en slags tillförsikt, som det var länge sedan jag kände.

I går kom tre av Knuts vänner ut och jag blev bjuden på mat som jag riktigt njöt av.

Det var längesedan jag åt något så gott.

Argentinsk streetfood, Churripan, choritzo med bröd och chimichurri. 

Gudagott!!

Tvättmaskinen som Jonny installerat funkar jättebra!

Jag älskar tvätt som torkar i solen.

Jag är så trött

Jag är så jäkla trött hela tiden.

Det är väl anspänningen som man går med hela dagarna som gör det.

Det känns som att jag skulle kunna sova dygnet runt, men det gör jag inte.

Jag sover 7-8 timmar varje natt men inget mer.

Jag hittar inte ron att somna på dagarna fast jag har all tid i världen just nu och fastän jag är skittrött.

Det är precis som att själen är trött, men inte kroppen.

Jag längtar efter att Jonny skall få semester nu så att vi båda kan vila tillsammans.

Inte som planerat

Nu mår sonen bättre och bättre igen efter den första omgången av cellgifter.

Nu skulle vi bara ha det gött här på landet till det var dags för nästa körning.

Men icke sa Nicke.

Nu ringde de från Ackis i går och sade att de vita blodkropparna var för låga, på tok för låga.

Detta innebär att Luddes imunförsvar är i botten och därför måste vi åka in till Akademiska i dag och få hjälp med detta.

Han måste åka in varje dag nu i 2-5 dagar, beroende på hur fort de vita blodkropparna repar sig.

Han är less på att inte kunna planera något utan hela tiden få dåliga besked som krasar de små planer han har för den här sommaren. 

Nu var ju bröderna här och skulle mysa med honom i några dagar men vi måste åka in till Uppsala varje dag.

Klart han blir less.

Djävla skitsjukdom!

Men vi fick i alla fall två mysiga dagar tillsammans.

Vi var på Kolerakyrkogården i Malen igår. ( haha, upplyftande va?)

Sedan åt vi lunch i Löfstabruk.

På kvällen grillade vi korv.

Tillsammans

Sitter och kollar på filmen "Tillsammans". 

Där säger de att det är ett helvete på jorden att vara ensam.

Jag håller med.

Hur skulle jag klara mig om jag var ensam?

Hur skulle jag klara mig utan min fina familj och mina fina vänner?

Jag avskyr att vara själv! Vet liksom inte vad jag skall göra i mitt eget sällskap.

Jag har aldrig varit ensam i hela mitt liv. Jag är livrädd för att jag skall bli det.

"Ensam är stark" är skitsnack, tycker jag.

Tillsammans är stark, borde det heta istället. 

I dag åkte gubben hem till stan för att jobba i Kista och i morgon åker han till London på jobb i ett par dagar.

Men jag är inte ensam för det. Jag har ju Ludde och i dag kommer Calle ut till oss och han stannar till på onsdag. Till helgen kommer Knut.

Just nu är den här familjen i kris och just nu behöver vi varandra mer än någonsin.

Nä, inget ensam är stark här inte.

TILLSAMMANS IS DA SHIT❤️😘

Sommar

Vi har det bra.

Jonny försöker koppla in tvättmaskinen som vi fick av Madde för hundra år sedan, men tyvärr så läcker den. Kanske gamla packningar eller så är det något annat fel.

Vi provar igen och får kanske ytterligare en liten översvämning i källaren, men skam den som ger sig.

Själv sitter jag i solen och försöker carpa lite diem.

Det är lättare sagt än gjort.

Ångesten sitter som en liten envis mygga i bröstet hela tiden.

Försöker tränga bort tankarna genom att surfa och nu genom att skriva.

I går kom Nils och Marielle förbi en sväng. Trevliga samtal till mitt i natten.

I kväll skall vi grilla igen.

Försöker ta dagen som den kommer. Försöker vara här och nu. 

Blodad tand

Efter den här tatueringen fick jag lust att göra fler.

Det gjorde ju inte ens ont att tatuera sig på armarna.

Som gammal bokmärkssamlare kanske jag vill göra en av mina gamla favoriter på armen.

Kanske den här:

Eller den här:

Eller de här knasiga:

Så bra som det kan va'

I går flyttade vi ut till Hållen. Lämnade vår lilla trea i stan och flyttade ut till vårt hus på landet.

Somnade som en stock i soffan i gårkväll och sov som en klubbad hela natten i sängen, sedan jag vinglat mig upp när Jonnys skitfilm var slut.

I dag har jag vaknat sakta.

Druckit två koppar kaffe i soffan, ätit två ägg, packat upp mina kläder och nu skall jag stryka dukar.

Vädret är mulet och 16 grader så jag känner ingen panik att jag måste ut och slänga mig i en solstol.

Jonny jobbar hemma på övervåningen och sonen sover fortfarande.

Han sover mycket nu, cellgifterna tar på krafterna.

Vi har så bra vi kan ha det just nu. Tre veckor till nästa behandling.

Har du vägarna förbi eller vill du bara komma och hälsa på utan anledning så är du välkommen.

Vi skall inte åka någonstans i sommar så hör gärna av dig om du vill göra en utflykt till Norra Uppland.