Hela familjen finns på RUSTA

... nästan.

Alla utom jag och Natasha.

Snart jul

En del av mina grannar har redan julpyntat och det ser så mysigt ut.

Jag skall julpynta här hemma nästa vecka och i Hållen nästa helg.

Vi brukar ta fram allt julpynt där uppe redan första advent. Jag tror jag skall göra lika här hemma.

Det är så jobbigt att släpa jullådor upp och ner och dessutom blir det så mysigt med gran och tomtar å allt.

Jag älskar jul och julpynt men i år är jag lite nervös. 

Det är första julen utan Ludwig och det känns så tomt.

Han var den av pojkarna som kom hem till mig för att baka och göra julgodis. Det var han och jag som tittade på jul med Ernst tillsammans och planerade julmaten.

Han var minst lika tokig i julen som jag.

Det kommer bli så tomt utan honom.

Jag är rädd att jag inte kommer att orka. Tänk om jag bara gråter hela julen...

De andra kommer hem och firar med oss. Knut, Natasha, Calle och Agnes.

Det känns skönt att vi skall vara tillsammans denna första jul utan Ludwig.

Jag är ju inte ensam om att vara ledsen och sakna.

Hela familjen kommer ha det jobbigt.

Vi får göra så gott vi kan.

Att vara tillsammans gör allting lite lättare.

Men inte kommer det bli enkelt inte.

Foto taget förra julen. 

Astma

Var till läkaren i dag pga min jävla hosta. 

En hosta som jag nu har dragits med i snart en månad.

Han lyssnade på mina lungor och sa att de lät bra. Vad som nu menas med bra?

Antagligen att det inte var någon lunginflammation på G.

Däremot konstaterade han att jag fått tillbaks min astma.

Jag fick sitta och andas in adrenalin och luftvidgande på Vårdcentralen och sedan var jag som en ny människa.

Trycket över bröstet lättade och min hosta gav med sig litegrann.

Nu fick jag Bricanyl utskrivet plus en remiss till astmasköterskan.

Det var skönt att få detta konstaterat. Jag var lite nervös över vad som var fel med mina lungor.

Jag borde ha känt igen astman, men det var så längesedan jag led av detta så jag har glömt bort hur det känns.

Inte så snällt

I lördags när jag var i Stockholm och roade mig så råkade jag ut för en sak som faktiskt gjorde mig lite ledsen (och arg).

Att jag är tjock är ingen hemlighet direkt.

Jag vet att jag gått upp mycket i vikt och att jag nu är ganska (väldigt) stor.

Men det är något som jag försöker acceptera och jag jobbar med att tycka om mig själv så som jag är.

Någon dag kanske jag orkar ta tag i min vikt igen för att jag vet att jag skulle må bra av det, inte för att behaga stolpskott på krogen. Men det är min kropp och bara mitt beslut.

Men åter till lördag.

Jag och Marie sitter på en av pubarna på Hovet, utanför konserten.

Spelningen är snart slut och vi väntar på grabbarna.

Fram kommer en kille/man och sätter sig bredvid mig vid vårt bord.

Han presenterar sig och vi pratar lite. Straxt efter kommer nästa kille och sätter sig. Det första killen säger att det är hans lillebror. Jag ser likheten mellan dem, men den äldre brodern ser mer stilig ut i skjorta och glasögon.

Den yngre har mössa, skägg och huvtröja. Jag ler och frågar om han är den ”duktiga” brorsan, han skrattar och svarar att så är det nog.

Jag säger då att jag också är lillasyster i min familj.

Då säger den yngre brorsan med ett hånflin att ”det syns inte...”

Varför måste man vara elak med någon som man inte ens känner?

Han var inte direkt trådsmal själv.

Han var inte snygg, såg ofräsch ut och så var han otrevlig.

Just då kom Jonny så jag reste mig och gick.

Man kan undra varför den där killen tycker att det är ok att vara taskig och otrevlig mot främlingar?

Han har ingen aning om vem jag är och vilket bagage jag bär på.

Har man inget snällt att säga kan man hålla käften, tycker jag.

Jävla kukhuvud!!

Rolig kväll men...

... inte så bra konsert tyvärr.

Förbandet Shinedown var jättebra med bra ljud. Men när Alter Bridge klev på blev ljudet burkigt och konstigt.

Vi gick innan konserten var slut. Trist!

Men med trevligt sällskap och roliga människor blev det en lyckad kväll i alla fall.

Å kolla vem jag hittade på Harry B James!!

Min kompis Madde 💕

 På väg hem i natten.

Vi bodde på ett supermysigt hotell på Sveavägen. 

Urban Delhi.

En blandning mellan ett fik, en affär, ett hotell, en bar och restaurang. Coolt ställe!

Nu sitter vi på tåget på väg hem till Muppsala.

Trötta, med liiite huvudvärk men nöjda med vår lilla utflykt till hufvudstaden.

Inte riktigt frisk

Nä, jag är fortfarande sjuk. Hostar och har mig. Har i alla fall jobbat hela veckan men nu känner jag mig helt överkörd. 

Tror jag har lite feber samt lock i öronen.

Jag som skulle på AW med jobbet ikväll. Det blir en lugn kväll hemma istället. Samla kraft så att jag orkar åka till Stockholm och lyssna på Alter Bridge och Shinedown i morgon på Hovet.

Dricka drinkar och bo på hotell.

Det vill jag inte missa.

Det var en seg förkylning jag dragit på mig.

Folk frågar hur det är att börja jobba, men jag vet inte eftersom jag varit sjuk från dag ett.

Om jag är så här sjuk nästa vecka måste jag gå till läkaren och få hjälp.

Då kanske det inte är ” bara” ett virus utan något annat som kräver kraftigare tag.

Har bara ätit penicillin två ggr i mitt liv, så detta kanske blir nummer tre.

För nu orkar jag inte vara sjuk längre.

Virka mormorsrutor

Mitt senaste projekt är att lära mig virka, eller rättare sagt försöka komma ihåg vad jag en gång lärt mig.

Jag virkade som ung, alltså jätteung. Har små fina spetsdukar som jag virkade när jag gick i mellanstadiet.

Men nu vill jag lära mig att virka mormorsrutor och göra fina kuddar och filtar.

Jag satt igår med filmer på youtube och fick nästan till det. Men inte riktigt. Min ruta blev liksom rund och fick inte fyra hörn som den skulle så det vara bara att repa upp allt. 

Ja ja.... på’t igen ba’.

Nya tag när jag kommer hem i dag.

Det är jätteroligt att virka, mycket lättare än att sticka.