Att jag är tjock är ingen hemlighet direkt.
Jag vet att jag gått upp mycket i vikt och att jag nu är ganska (väldigt) stor.
Men det är något som jag försöker acceptera och jag jobbar med att tycka om mig själv så som jag är.
Någon dag kanske jag orkar ta tag i min vikt igen för att jag vet att jag skulle må bra av det, inte för att behaga stolpskott på krogen. Men det är min kropp och bara mitt beslut.
Men åter till lördag.
Jag och Marie sitter på en av pubarna på Hovet, utanför konserten.
Spelningen är snart slut och vi väntar på grabbarna.
Fram kommer en kille/man och sätter sig bredvid mig vid vårt bord.
Han presenterar sig och vi pratar lite. Straxt efter kommer nästa kille och sätter sig. Det första killen säger att det är hans lillebror. Jag ser likheten mellan dem, men den äldre brodern ser mer stilig ut i skjorta och glasögon.
Den yngre har mössa, skägg och huvtröja. Jag ler och frågar om han är den ”duktiga” brorsan, han skrattar och svarar att så är det nog.
Jag säger då att jag också är lillasyster i min familj.
Då säger den yngre brorsan med ett hånflin att ”det syns inte...”
Varför måste man vara elak med någon som man inte ens känner?
Han var inte direkt trådsmal själv.
Han var inte snygg, såg ofräsch ut och så var han otrevlig.
Just då kom Jonny så jag reste mig och gick.
Man kan undra varför den där killen tycker att det är ok att vara taskig och otrevlig mot främlingar?
Han har ingen aning om vem jag är och vilket bagage jag bär på.
Har man inget snällt att säga kan man hålla käften, tycker jag.
Jävla kukhuvud!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar