Älskade son

De här dagarna befinner jag mig i en riktigt djup svacka. Det är svårt att planera och se fram emot julen när inte du är här.

Jag får skuldkänslor, det känns nästan som om du inte FÅR vara med oss och fira jul.

Som förälder skall man fixa saker, men detta kunde vi inte göra något åt och det gör så jävla ont.

Jag får t om dåligt samvete att jag tittar på ”Jul med Ernst” utan dig, för det gjorde vi alltid tillsammans.

Det går längre och längre tid mellan svackorna nu och det kan jag OCKSÅ få dåligt samvete över.

Hur kan jag känna mig glad en hel dag när du fick cancer och dog?!

Ingenting med dessa känslor är logiskt, jag vet det. Men känslor är ju känslor. Inget jag kan göra något åt. Mitt logiska jag försöker prata förnuft med mitt känslomässiga jag, men dessa dagar har känslorna vunnit.

Jag mår skit helt enkelt. Bara att acceptera, gråta och sedan gå vidare.

Jag vet ju att det kommer att komma bättre dagar efter dessa så det är bara att låta gråten komma, vila och sedan harkla upp sig och fortsätta livet.

Fast julen är inte detsamma utan dig vännen, så är det bara. Inget är detsamma utan dig.

Foto taget sista julen tillsammans 2018

Fredrik Lindström på UKK

Igår var det då äntligen dags att se föreställningen ”mänskligheten” med Fredrik Lindström.

Som vi har väntat!

Vi köpte biljetterna för över två år sedan och gav dem i julklapp till våra söner och svärdöttrar.

Så kom Corona och föreställningen blev framflyttad, å framflyttad…….. å framflyttad.

Men igår var det dags!

Då blev Knut och Natasha sjuka.

Men vi andra gick ändå.

Men först åt vi middag på Iberico.

Det var en lång kö in till UKK. Alla skulle visa Covidpass och leg, sedan fram med fyra biljetter på samma telefon.

Ner i källaren för att hänga av sig jackorna och sedan upp på högsta våningen för att hitta våra platser.

Det var en väldigt bra föreställning. Han verkade lite nervös i början och kom i gång lite trögt, men sedan gick det som på dans. 

Det blev många skratt och igenkännande leenden.

Kommer han till en stad nära dig så är han klart sevärd.

Efter föreställningen tänkte vi gå på Miss Voon:s takterrass, men där var det knökfullt så vi tog ett par glas på The Bishop Arms  på bottenvåningen istället,

innan vi gick hem kl 12 och tog en nattfösare.

Nu har vi bara två Coronaevent kvar.

Danny Saucedo i Stockholm den 27/1-22 och rockbåten i mars-22.

Alltså sådana event som redan skulle ha varit om inte Corona kommit i vägen.

I dag skall jag klä julgranen och ikväll kommer det vänner hit på middag 

Häpp!!

Lite sent omsider

Hade gäster i helgen. Det var såå mysigt. Det är alltid roligt och lättsamt när vi umgås med Sussie och Kjellis.

Vi gick på EKO och Gränby, åt fredagsmiddag på Bellisimo, spelade på hästar och många parti Kamrat.

På lördagen tvingade jag alla att lösa Melodikrysset.

På söndagen gjorde jag adventfint.

En mysig helg med mycket skratt.

Femton år

I dag är det femton år sedan du lämnade oss älskade bror.

Jag minns sista gången vi träffades. Vi satt på min balkong och pratade en hel sommarnatt bara du och jag.

Konstigt att det var så fint den allra sista gången.

Jag tänker på dig ofta men faktiskt inte just i dag, så kom ett minne upp på Facebook precis och då inser jag att det är femton år sedan jag fick det där hemska telefonsamtalet på jobbet. Femton år sedan kära storebror. 

Slut på batteri!

Hittar ingen laddare någonstans.

Mina batterier är slut.

Jag jobbar och sedan är jag på rött. Vet inte hur jag skall göra för att ladda mina batterier?

När jag kommer hem så sätter jag mig ner och sedan sitter jag där hela kvällen.

Hundarna får en sväng runt kvarteret men det är knappt att jag orkar det ens.

I dag skall vi bära ner lite grejer i källaren och sedan skall jag vika lite tvätt. 

Detta känns som ett oöverstigligt berg.

Du kunde lika gärna frågat mig om vi skall flytta och sedan springa ett maraton.

Det låter lika jobbigt i mina öron.

Är det bara jag som är på minus den här årstiden?

Inte ens julen lockar som förr.

Allt känns jobbigt. 

Det enda positiva just nu är att jag håller på att bli sockerfri…. igen…. för femtioelfte gången.

Så har jag börjat prenumerera på MyMovo.

Träningspass i paddan och telefonen, men jag har inte kört ett enda pass ännu.

Hittar som sagt ingen energi. Fast jag vet ju att motion ger energi, så det är ju en dum ursäkt.

Så! Nu har jag klagat en stund. Kram och en skön kväll önskar jag dig.

Min pappa

I dag är det 29 år sedan du lämnade oss.

Alldeles för fort och på tok för tidigt i livet.

Jag tänker på dig ofta.

Det är så många gånger som du är saknad. Jag är så ledsen över att mina barn fått växa upp utan sin roliga och kärleksfulla morfar. Din humor och dina knasiga pappaskämt dyker ofta upp. 

Jag och syrran citerar dig ofta och alla dina dumheter kommer försvinna med oss.

Vi tänker ofta att vi borde skriva en bok om dig och om allt du sa och gjorde.

Men du vet hur det är, livet kommer i vägen.

I dag gick jag igenom mina fotoalbum och hittade kort på dig.

Jag hoppas ni tar hand om varandra var ni nu är, du och mamma, Lasse och Ludwig.

Ni är så oerhört saknade.

reMarkable

Åh, fick världens roligaste present av Jonny idag.

En reMarkable skrivplatta.

Du skriver med dina kråkfötter och sedan överförs dina anteckningar dit du vill att de skall hamna.

Som en PDF till datorn eller som en inköpslista i telefonen.

En anteckningsbok som håller ALLA dina anteckningar.

Jobbet, privat, ja allt som du vill skriva.

Hur kul är inte det då?

När man är en nörd som jag och älskar att anteckna.