Ja men jag slutar liksom aldrig att förvånas över detta fenomen.
Fenomenet livet.
Livet som susar i 300 km/h och jag som inte hinner med.
Jag står bredvid och ser allt susa förbi i en faslig fart.
Jag skall hinna så mycket, tror jag, men i själva verket hinner jag ingenting, tycker jag själv alltså.
Andra tycker att jag gör en massa saker hela tiden men själv tycker jag att jag bara sitter i en soffa och sedan går jag till jobbet.
Jag förstår kanske inte att jag gör en massa hela tiden.
Får börja göra som på jobbet, dokumentera.
Det gör jag iofs.
Att blogga här är väl en dokumentation.
Det är väl bara att gå tillbaks och läsa om allt jag har gjort i sommar t ex.
Då kanske jag får omvärdera mina tankar om att jag inte gör någonting.
I morgon skall jag på aw med min man. Vi skall käka gott och sedan gå på en sportbar och kolla på fotboll.
Sverige-Irland.
Det blir nog spännande.
Haru lust å hänka så är det bara att höra av sig.
Sitter vid datorn och går igenom en massa gamla foton. och när man kollar på de här bilderna så förstår man verkligen INTE var tiden har tagit vägen.
Mina små gull.
Det känns som i går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar