Jag drömmer lite underliga drömmar och jag är lite seg i huvudet dagen efter.
I går tog jag en tablett och jag sov faktiskt ända till klockan 08.00, trots att Jonnys klocka ringde redan vid sex-tiden och han var uppe och gjorde sig i ordning.
Jag brukar inte kunna sova då.
Jag brukar vakna när klockan ringer och när jag hör kaffemaskinen.
Men inte i morse.
Nu skiner solen och jag tänkte ge mig ut på en cykeltur eftersom det är snö och isfritt på gatorna nu.
Men samtidigt är jag så dåsig och konstig så jag vet inte om jag kan cykla?
Det är bara så jobbigt att sitta i den här lägenheten och glo på samma väggar varje dag.
Det är svårt att hålla humöret uppe nu när min situation blev så omkullkastad.
Jag önskar jag hade något att göra på dagarna. Det är precis som om jag inte har ro att ta mig för något. jag kollar på halva filmer, läser några rader ur en bok, lyssnar med ett halvt öra på radion, spelar ett spel på telefonen men jag avslutar inget. Jag har inte ro i kroppen att göra klart något. jag har för mycket tid att slå ihjäl, samtidigt som jag tycker att dagarna faktiskt går ganska fort.
Äsch! Nu blev det sån´t där klagande igen.
Jag försöker vara positiv, men det blir svårare och svårare för varje dag som går.
Att gå här hemma tar musten ur mig.
Det kan ju låta härligt att gå hemma och ha hela dagarna för sig själv, men när det gått några veckor, eller månader så är det inte roligt.
Det är inte ens vilsamt, man blir stressad av att gå så här. Jag har te x fått tillbaks min magkatarr sedan jag blev sjukskriven.
Nu skall jag slå ihjäl 80 minuter på en P3 dokumentär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar