I går när vi kom in till stan och jag kände lukterna av avgas, när jag hörde ljuden av den pulserande staden var det bara att erkänna att jag är och förblir ett asfaltbarn.
Det var likadant när jag som barn, i mitten av augusti, flyttade hem till stan efter ett helt sommarlov på landet.
Jag stod i vår trappuppgång och andades in lukten av människor och betong.
I dag åker vi tillbaks till Hållen, Jonny skall bygga klart på loftet, måla klart och sedan har vi en del att förbereda till festen nästa lördag.
Men jag hade inte haft något emot att stanna kvar i stan över helgen.
Jag hade inte haft något emot att cykla ner på stan ( om jag kunnat cykla) och satt mig på en uteservering ikväll och känt på lite stadsliv innan vi åkte tillbaks till vårt hus på landet.
Men vi kommer tillbaks på tisdag igen.
Då skall jag äntligen få gå till frissan och nästa dag är det min stora dag och DÅ skall jag få känna på stadens puls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar