Kollar på Hela Sverige bakar på kanal 7 och jag blir så sugen på att baka. Jag vill göra söta cupcakes och vackra tårtor. Jag lånade ju fina bakböcker av Linda för hundra år sedan när jag också fick ett bakryck men aldrig gjorde något av det. Borde kanske göra något av mitt sug den här gången då. Tror det är mitt tråkiga kök som hindrar mig från att göra slag i saken.
Hade jag haft ett stort och vackert kök med stora arbetsytor så skulle jag nog baka mycket men i mitt lilla skitkök så känns det bara för tråkigt.
Men sugen blir jag när jag ser hur det bakas på tv:n.
Dessutom så vet jag att jag är duktig om jag väl lägger manken till.
Baksugen helt enkelt.
torsdag 27 september 2012
Handledarutbildning
Nästa vecka kommer det en student till mig som går andra året på Barn&Friditsprogrammet.
Jag skall vara handledare åt den här tjejen eller killen så idag skall jag på handledarutbildning på förmiddagen på Katedralskolan.
Det skall bli intressant.
Efter jobbet skall jag handla till "halv åtta hos mig" på lördag.
Tror du jag kom i håg att göra en inköpslista i går då?
Nähää!
Jag har väl det mesta i huvudet och har jag glömt något så har jag både fredag och lördag på mig att komplettera.
I morse var det 1 kg upp?! Trist! men det är bara att skita i det och fortsätta som vanligt.
I går kväll cyklade jag för första gången den här veckan och det var jätteskönt.
Fattar inte varför jag känner sån´t motstång till att röra på mig?
Det är ju sååå skönt när det är gjort.
Nu skall jag försöka fixa frissan så som frisörskan gjorde i tisdags :)
Wish me luck!
Det är torsdag hörru! Fredag i morgon igen. Man kan inte tro hur fort veckorna swischar förbi?!
Jag skall vara handledare åt den här tjejen eller killen så idag skall jag på handledarutbildning på förmiddagen på Katedralskolan.
Det skall bli intressant.
Efter jobbet skall jag handla till "halv åtta hos mig" på lördag.
Tror du jag kom i håg att göra en inköpslista i går då?
Nähää!
Jag har väl det mesta i huvudet och har jag glömt något så har jag både fredag och lördag på mig att komplettera.
I morse var det 1 kg upp?! Trist! men det är bara att skita i det och fortsätta som vanligt.
I går kväll cyklade jag för första gången den här veckan och det var jätteskönt.
Fattar inte varför jag känner sån´t motstång till att röra på mig?
Det är ju sååå skönt när det är gjort.
Nu skall jag försöka fixa frissan så som frisörskan gjorde i tisdags :)
Wish me luck!
Det är torsdag hörru! Fredag i morgon igen. Man kan inte tro hur fort veckorna swischar förbi?!
onsdag 26 september 2012
Karpaltunnelsyndrome
Jag har så jäkla ont i tummen.
Jag gissar själv att jag börjar få problem med karpaltunneln.
Idag köpte jag ett handledsskydd och nu ska jag börja käka antiinflamatorisk medicin.... igen :P
Om min tumme inte blir bättre efter det så får jag söka läkare.
Jag gissar själv att jag börjar få problem med karpaltunneln.
Idag köpte jag ett handledsskydd och nu ska jag börja käka antiinflamatorisk medicin.... igen :P
Om min tumme inte blir bättre efter det så får jag söka läkare.
Nöjd och glad
I dag vaknade jag 30 minuter innan alarmet ringde.
Det är onsdag igen, tiden går i en rasande fart.
Det var lite minus på vågen i morse....taggad!
Jag är nöjd med min nya frissa, tack för alla fina kommentarer.
Det skall regna i dag, men vad gör väl det. Stövlar och regnkläder på ba.
I kväll skall jag göra menyn till vår middag som vi skall ha på lördag, tyvärr vill jag inte avslöja landet ännu så du får vänta till på lördag.
Alla är förkylda runt omkring mig men jag har klarat mig hittils, peppar, peppar.
Magen är bättre men inte bra så det är dog de där Probiotica tabletterna som spökar, skönt att det inte var/är magsjuka.
Jag har en vanlig vardag framför mig och det känns bra. Jag är tacksam för mitt ganska vanliga och tråkiga liv. Det kommer över mig då och då, trots att jag önskar att mycket vore annorlunda så är jag ändå tacksam för det jag har.
Jag läste den här hemska artikeln i går och när man gjort det så är man tacksam över sin egen lycka. Känner du dig som om hela världens elände vilar på dina axlar? Läs detta så lovar jag att du ändrar åsikt. När du läst detta och torkat tårarna så känner du bara tacksamhet att det inte är du.
Med detta önskar jag dig en bra onsdag och jag hoppas vi ses senare.
PUSS!!
Det är onsdag igen, tiden går i en rasande fart.
Det var lite minus på vågen i morse....taggad!
Jag är nöjd med min nya frissa, tack för alla fina kommentarer.
Det skall regna i dag, men vad gör väl det. Stövlar och regnkläder på ba.
I kväll skall jag göra menyn till vår middag som vi skall ha på lördag, tyvärr vill jag inte avslöja landet ännu så du får vänta till på lördag.
Alla är förkylda runt omkring mig men jag har klarat mig hittils, peppar, peppar.
Magen är bättre men inte bra så det är dog de där Probiotica tabletterna som spökar, skönt att det inte var/är magsjuka.
Jag har en vanlig vardag framför mig och det känns bra. Jag är tacksam för mitt ganska vanliga och tråkiga liv. Det kommer över mig då och då, trots att jag önskar att mycket vore annorlunda så är jag ändå tacksam för det jag har.
Jag läste den här hemska artikeln i går och när man gjort det så är man tacksam över sin egen lycka. Känner du dig som om hela världens elände vilar på dina axlar? Läs detta så lovar jag att du ändrar åsikt. När du läst detta och torkat tårarna så känner du bara tacksamhet att det inte är du.
Med detta önskar jag dig en bra onsdag och jag hoppas vi ses senare.
PUSS!!
tisdag 25 september 2012
Äntligen!
I dag skall jag äntligen gå till frissan och ta hand om mitt stackars slitna sommarhår.
Jag ser ut som en bleachblond Huge Heffnerbrud(fast bara i håret, tyvärr) :)
Jag har en utväxt från helvetet och jag måste klippa bort all t det slitna åsså lite mörka slingor på det, så blir det nog bra.
Minst 1500 kr fattigare blir jag väl också :(
Det är för jäkla dyrt att gå till frissan.
Men det ska bli jäkligt skönt. Jag hoppas att den här andra tjejen är lika bra som hon som jag brukar klippa mig hos. Petra som brukar klippa mig var uppbokad ända till sista oktober och så så länge till kan jag bara inte vänta. Jag skäms att visa mig bland folk snart.
Nu måste jag rusa.
De här öppningsmornarna går fortare än vanligt.
Jag visar bild på mig själv och min nya frilla i eftermiddag.
Hörs!
måndag 24 september 2012
Nobody puts baby in a corner
Jag är ganska dålig på att stå upp för mig själv.
Jag blir trampad på men jag säger inte ifrån.
Jag märker inte ens att folk kliver på mig förrän långt senare eller om någon annan märker det och säger det till mig.
Jag har fått de mest korkade kommentarer sagda till mig utan att jag blivit förbannad.
Jo, jag blir ju förbannad och ledsen senare, men inte direkt. Det är precis som min hjärna inte registrerar övertrampet förrän jag kommer hem.
Läkare har behandlat mig som skit utan att jag har sagt ifrån. Arbetskamrater under årens lopp har fällt kommentarer som sårar men den ende som får min ilska och mina tårar är min älskade Jonny. Han får ta all min ilska och skit.
Jag försöker gaska upp mig på jobbet men det är svårt. Nu menar inte jag att folk trampar på mig för jämnan utan jag får mest väldigt fin feedback av mina fina kollegor men visst händer det att man får en del konstiga saker slängda i ansiktet.
Jag önskar att jag registrerade på en gång och blev förbannad genast, men som sagt var så är det precis som att jag själv inte förstår att jag blir trampad på och jag undrar vad det beror på?
Det kanske har att göra med den synen som jag har på mig själv?
Jag kanske inte tycker att jag är värd att stå upp för.
Mina barn beskyddar jag som en tigrinna jag skulle kunna ringa till kungen om det vore för någon i min familj men inte om det "bara" gäller mig själv.
Jag önskar jag kunde lära mig att sätta ner foten på en gång och säga nej även för min egen skull men det är svårt.
Kanske det beror på att ingen stod upp för mig när jag var barn. Ingen visade mig att jag var värd att slåss för. Mina föräldrar sa aldrig ifrån när någon var dum mot mig. De skulle aldrig drömma om att ringa min lärare när jag fick stryk av killarna så att jag fick hjärnskakning, på väg hem från skolan i fjärde klass. Mamma sa bara: -Å vad hade du sagt då som gjorde pojkarna så arga?
Hmmm....ja vad säger man om det?
Som vanligt när jag skriver är det inget speciellt som föranlett detta blogginlägg så det är ingen som behöver gå och tro att hon/han har sårat mig i dag och att jag nu sitter hemma och gråter för din skull. Saker dyker bara upp i min hjärna och då måste de ut.
Jag mår finfint och nu ska jag mysa i tv-soffan resten av kvällen.
Jag blir trampad på men jag säger inte ifrån.
Jag märker inte ens att folk kliver på mig förrän långt senare eller om någon annan märker det och säger det till mig.
Jag har fått de mest korkade kommentarer sagda till mig utan att jag blivit förbannad.
Jo, jag blir ju förbannad och ledsen senare, men inte direkt. Det är precis som min hjärna inte registrerar övertrampet förrän jag kommer hem.
Läkare har behandlat mig som skit utan att jag har sagt ifrån. Arbetskamrater under årens lopp har fällt kommentarer som sårar men den ende som får min ilska och mina tårar är min älskade Jonny. Han får ta all min ilska och skit.
Jag försöker gaska upp mig på jobbet men det är svårt. Nu menar inte jag att folk trampar på mig för jämnan utan jag får mest väldigt fin feedback av mina fina kollegor men visst händer det att man får en del konstiga saker slängda i ansiktet.
Jag önskar att jag registrerade på en gång och blev förbannad genast, men som sagt var så är det precis som att jag själv inte förstår att jag blir trampad på och jag undrar vad det beror på?
Det kanske har att göra med den synen som jag har på mig själv?
Jag kanske inte tycker att jag är värd att stå upp för.
Mina barn beskyddar jag som en tigrinna jag skulle kunna ringa till kungen om det vore för någon i min familj men inte om det "bara" gäller mig själv.
Jag önskar jag kunde lära mig att sätta ner foten på en gång och säga nej även för min egen skull men det är svårt.
Kanske det beror på att ingen stod upp för mig när jag var barn. Ingen visade mig att jag var värd att slåss för. Mina föräldrar sa aldrig ifrån när någon var dum mot mig. De skulle aldrig drömma om att ringa min lärare när jag fick stryk av killarna så att jag fick hjärnskakning, på väg hem från skolan i fjärde klass. Mamma sa bara: -Å vad hade du sagt då som gjorde pojkarna så arga?
Hmmm....ja vad säger man om det?
Som vanligt när jag skriver är det inget speciellt som föranlett detta blogginlägg så det är ingen som behöver gå och tro att hon/han har sårat mig i dag och att jag nu sitter hemma och gråter för din skull. Saker dyker bara upp i min hjärna och då måste de ut.
Jag mår finfint och nu ska jag mysa i tv-soffan resten av kvällen.
Dax å jobba
Nu när magen inte åker som en bergochdalbana så är det väl bara att ge sig iväg till arbetet med ett leende på läpparna.
Jag får ont i ryggen av att bara ligga hemma å lata mig. Jag måste röra på mig för att få igång blodcirkulationen.
Jag fortsätter min viktminskning och har nu snart nått mitt första delmål.
Det känns underbart skönt.
Jag ser mig själv i lite mindre kläder inom en snar framtid.
Fast först skall jag komma i de kläder som jag redan har innan jag kan börja handla kläder i ännu mindre storlekar.
Jag har två garderober jag. När jag kan ha den ena så är den andra förliten och när jag kan ha den halvan så är den andra halvan för stor. Så är det att vara en jojo-bantare.
Men förhoppningsvis så är nu jojobantningen ett minne blott. Jag hoppas att from nu kunna hålla min vikt. Jag vet ju som sagt precis hur man gör. Måste bara få in detta i min hjärna också.
Mitt mål är inte att bli någon sulfid utan att få bort den värsta övervikten, gå ner några klädstorlekar så att jag kan köpa kläder utan att behöva gå på tjockisavdelningen.
Enligt appens beräkningar så når jag min målvikt i mars 2013. Håller tummarna för det då.
Nä, här kan jag inte sitta å drömma jag har ju en tallrik med havregrynsgröt som väntar på mig ute i köket.
Jag får ont i ryggen av att bara ligga hemma å lata mig. Jag måste röra på mig för att få igång blodcirkulationen.
Jag fortsätter min viktminskning och har nu snart nått mitt första delmål.
Det känns underbart skönt.
Jag ser mig själv i lite mindre kläder inom en snar framtid.
Fast först skall jag komma i de kläder som jag redan har innan jag kan börja handla kläder i ännu mindre storlekar.
Jag har två garderober jag. När jag kan ha den ena så är den andra förliten och när jag kan ha den halvan så är den andra halvan för stor. Så är det att vara en jojo-bantare.
Men förhoppningsvis så är nu jojobantningen ett minne blott. Jag hoppas att from nu kunna hålla min vikt. Jag vet ju som sagt precis hur man gör. Måste bara få in detta i min hjärna också.
Mitt mål är inte att bli någon sulfid utan att få bort den värsta övervikten, gå ner några klädstorlekar så att jag kan köpa kläder utan att behöva gå på tjockisavdelningen.
Enligt appens beräkningar så når jag min målvikt i mars 2013. Håller tummarna för det då.
Nä, här kan jag inte sitta å drömma jag har ju en tallrik med havregrynsgröt som väntar på mig ute i köket.
söndag 23 september 2012
Trattisar
Vi hittade huuur mycket svamp som helst. Hade kunnat plocka hela natten men en timme och tio minuter fick räcka.
 |
| Tur att Jonny är med i skogen annars så skulle jag aldrig hitta hem igen. |
 |
| Roligt att Calle och Lina ville följa med. |
 |
| Stooora svampar, dålig bild. |
Vad skall jag tro på?
Läste en artikel på Aftonbladet nyss om huruvida vi skall äta margarin eller smör/Bregott på våra smörgåsar.
Experter från Livsmedelsverket säger att det är nyttigare med bordsmargarin eftersom det innehåller mindre mättat fett.
Andra påstår att det bara innehåller kemikalier och fusk.
Jag vill ju tro att riktig grädde och smör är nyttigare för kroppen om man äter det i måttliga mängder.
Våren 2011 började jag att äta LCHF-kost. Jag läste allt om ämnet och jag började prenumerera på tidningen. Det verkade ju vettigt och bra, dessutom så var det ett ganska enkelt sätt att banta på eftersom jag fortfarande fick äta allt det jag älskar. Tex ost, grädde och annat gott.
Jag gick ner 10 kg på ett kort tag och jag visste att jag gjorde rätt.
Men så började jag läsa andra artiklar från LCHF-kritikerna och deras argument låter ju också bra.
Det finns ingen forskning om vad allt det där fettet gör med våra artärer. Jonny som äter hjärtmedicin och har för högt kolesterol kanske inte skall äta all den där feta maten? och vad händer med min kropp?
För en månad sedan började jag räkna kalorier och det innebär att jag jagar så mager mat som möjligt. Det innebär att jag köper minigrädde, minimjölk, minikeso osv igen. Precis som när jag var viktväktare på 90-talet.
Jag känner mig nyttigare nu än när jag åt LCHF-kost och jag har gått ner 7 kg på fyra veckor.
Jag ser mig själv äta så magert som möjligt tills jag nått min målvikt för att sedan kunna ta in lite mer "vanlig" mat när jag inte skall gå ner mer i vikt utan bara hålla vikten.
Men vad är det rätta?
Jag försöker läsa mig till vad som är bäst för mig och min kropp men forskningen är ju inte opartisk. Det är ju som att försöka skaffa sig en politisk åsikt, alla sidor har ju vettiga argument för sin sak och där står jag mitt i mellan och kliar mig i huvudet.
Vem skall man tro på då?
Vad tror du på?
Experter från Livsmedelsverket säger att det är nyttigare med bordsmargarin eftersom det innehåller mindre mättat fett.
Andra påstår att det bara innehåller kemikalier och fusk.
Jag vill ju tro att riktig grädde och smör är nyttigare för kroppen om man äter det i måttliga mängder.
Våren 2011 började jag att äta LCHF-kost. Jag läste allt om ämnet och jag började prenumerera på tidningen. Det verkade ju vettigt och bra, dessutom så var det ett ganska enkelt sätt att banta på eftersom jag fortfarande fick äta allt det jag älskar. Tex ost, grädde och annat gott.
Jag gick ner 10 kg på ett kort tag och jag visste att jag gjorde rätt.
Men så började jag läsa andra artiklar från LCHF-kritikerna och deras argument låter ju också bra.
Det finns ingen forskning om vad allt det där fettet gör med våra artärer. Jonny som äter hjärtmedicin och har för högt kolesterol kanske inte skall äta all den där feta maten? och vad händer med min kropp?
För en månad sedan började jag räkna kalorier och det innebär att jag jagar så mager mat som möjligt. Det innebär att jag köper minigrädde, minimjölk, minikeso osv igen. Precis som när jag var viktväktare på 90-talet.
Jag känner mig nyttigare nu än när jag åt LCHF-kost och jag har gått ner 7 kg på fyra veckor.
Jag ser mig själv äta så magert som möjligt tills jag nått min målvikt för att sedan kunna ta in lite mer "vanlig" mat när jag inte skall gå ner mer i vikt utan bara hålla vikten.
Men vad är det rätta?
Jag försöker läsa mig till vad som är bäst för mig och min kropp men forskningen är ju inte opartisk. Det är ju som att försöka skaffa sig en politisk åsikt, alla sidor har ju vettiga argument för sin sak och där står jag mitt i mellan och kliar mig i huvudet.
Vem skall man tro på då?
Vad tror du på?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)