Tidsfördriv

I dag har jag varit på Panduro och inköpt en stycke målarbok och fina pennor.
Jag såg på nyheterna att detta är nya trenden och att detta stimulerar hjärnan.
DET är något som jag behöver just nu.
Efter snart tre säsonger av Grey´s Anatomy på endast några dagar så behöver min hjärna lite mer stimuli.
Detta är mindfulness mina damer och herrar, så nu skall jag börja måla.
Sedan, när boken är färdigfylld med färg så kan jag skriva fina saker i den och ha den kvar, eller ge bort.
KUL VA?!

Skäms Malou och TV4!!

Jag är inte lat.
Jag har inte dålig karaktär.
Jag är inte dum i huvudet.
Jag är inte äcklig.
Jag är överviktig för att det blir jag så fort jag inte håller mig till ca 1200 kalorier /dag.
En gång i tiden, när jag var lite yngre så var kanske lite av en frossare.
Käkade ofta godis och chips, men så är det verkligen inte i dag.
Jag äter för det mesta nyttig mat, mat med lågt fettinnehåll och mycket grönsaker men min kropp vill fylla de där fettdepåerna som en gång i tiden har varit fyllda så i dag är det jättesvårt för mig att gå ner i vikt.
De flesta av mina smala vänner äter godis var och varannan dag, bara som en liten parentes.
Jag kan inte röra på mig alls och det är ju en bidragande orsak till min övervikt förstås.

Hur är det då att vara tjock?
Ja, ibland är det jobbigt och ibland skiter jag i det.
Jag kan köpa kläder på vanliga affärer, jag har inte problem med min hälsa. Jag har alltså varken högt blodtryck eller risk för diabetes, för det har jag kollat.
I bland blir jag sur på mig själv när jag hittar snygga kläder som inte sitter snyggt på mig för att min mage putar.
Det är mest magen som stör mig faktiskt. Rumpan, låren och tuttarna struntar jag oftast i. Det är min tjocka mage som stör mig mest.
Med stör så menar jag ur snygghetsperpektiv.
Det är klart att mina trasiga knän skulle må bättre om jag kunde gå ner en 20 kilo ungefär, men det är som sagt inte så lätt.
Jag sitter INTE och äter onyttigt skit 24/7 som en viss Katrin Zytomierska satt i tv och sade i går.
Det är med anledning av den intervjun som jag vaknar och är så förbannad i dag.
Hur faan kan Malou bjuda in denna människohatare till tv?
Varför bjuder hon inte in en läkare, eller psykolog som vet vad de pratar om i stället?
Usch!
Jag blir så jävla arg och upprörd över hennes påståenden.
Ok! Tyck att det är äckligt och osexigt då, Jag tycker inte heller att alla människokroppar är vackra och sexiga men inte beror det på vikt.
Det beror oftast på vad man har för hållning. Hur man bär upp sin kropp.
Osexigt är oftast det som kommer ur en människas mun och det som kom ut Katarinas mun i går var allt annat än sexigt, vackert och kärleksfullt. Hur kan hon få sitta i tv och spy ur sin den ena skiten efter den andra.
Var inte detta hets mot folkgrupp?
 Ja, jag skulle vilja gå ner i vikt. Jag tror ingen fet människa vill vara fet. Men den vackra Stina Wolter som de tog som exempel igår är ju inte ens fet. Jag kan förstå om TV4 vill göra ett debattprogram för att hjälpa sjukligt feta människor, men det är verkligen inte fina Stina Wolter. Otroligt dumt att ta henne som exempel i gårdagens debatt på TV4!
Skäms Malou!
Skäms TV4!

Hellre överviktig
än skitviktig!

Pimpad blogg

Nu har jag ändrat lite färger på min blogg.
Säg gärna till om du tycker att det blev bättre eller sämre.
Jag vill inte att det skall vara svårläst eller att det ser konstigt ut på något annat sätt.
Jag vill ju att du skall gilla min blogg och tycka om att komma hit och läsa.
Kram!

Kärlek och frisk luft

Många tycker nog att jag har det ganska bra när jag lunkar på här hemma.

Sjukskriven utan att vara sjuk, alltså feber och ont i halsen, låter ju ganska bekvämt kan jag tänka mig.

Kolla på film, cykla en tur i solen.

Ta bilen till något mysigt ställe och ta en fika, sitta i solen på vår innergård och bara njuta av den varma sensommaren.

Riktigt så är det ju inte och det förstår väl de flesta.

Jag har ju ont hela tiden och värken håller på att göra mig galen.

En annan sak som gör att man på alvar funderar på om man inte skall halta runt på jobbet ändå är PENGARNA!!

Inte fasen blir man rik av att gå hemma inte.

Detta är min lönespecifikation den här månaden.

Jag verkar få leva på kärlek och frisk luft en tid framöver.

Tur att jag gifte mig rikt...hahaha!

Åh vad vi har varit duktiga i dag!

Jonny har rivit ur hela dasset. Han slet som ett djur.

Man byggde ordentligt förr i tiden. Allt satt med halvmeterslånga spikar.

Jonny slog och sågade, stönade och svettades.

Men till slut fick han ut all skit, rent ut sagt.

Nästa helg lägger han och Ludde nytt golv och fixar väggar och tak.

Allt skall målas vitt och när vi hittat rätt så köper vi en mulltoa.

Jag har lugnt stått bredvid och eldat upp en massa rat i den gamla dasstunnan.

Jag sågade också itu dagens loppisfynd.

Den skall bli vägghylla och bord när dasset är klart. Bilder kommer när allt är klart.

Det är skönt här ute på landet. Ingen stress och jäkt.

Man poar på i sin egen takt.

I morgon åker vi hem.

God kväll från mig och Jonny.

Tolbo gård

I dag har vi varit på utflykt.

Vi åkte till Tolbo gård, utanför Skärplinge, och handlade kött från deras gård. Enrecôte, rostbiff och nötfärs.

De hade även en gårdsloppis där vi köpte en stol och ett gammalt fönster som skall vara i vårt nypimpade utedass.

På vägen hem tänkte vi stanna och fika någonstans men allt var stängt så det fick bli kaffe och wienerbröd hemma i köket.

Nu skall vi jobba med att riva utedasset. I alla fall Jonny. Jag kan stå bredvid och hejja på.

Trevlig söndag!

Åh vilken härlig känsla!

Jag drömde i natt att jag dansade.

Det var så roligt.

En man och jag dansade. Vi buggade, snurrade och jag flög över golvet utan värk och andra handikap.

Vilken härlig känsla.

Jag kunde böja mig, vrida mig och jag bara svävade runt i hans armar.

Det var jobbigt att vakna upp från dansen, halta ner i köket och ta en värktablett.

Jag undrar om jag någonsin kommer att kunna dansa igen?

En månad av sorg

I dag är det en månad sedan jag nåddes av det fruktansvärda beskedet att vår älskade Alle hade kört ihjäl sig.

Ofattbart och sorgligt till bristningsgränsen.

Det känns konstigt och hemskt att vi aldrig mer kommer att träffa denna härliga kille som både jag och Jonny tyckte så mycket om.

Jag läser hans sambo Fridas blogg varje dag. Hon skriver så fint om sin kärlek till Alle, om sin sorg och ilska över att han är borta.

WWW.theahenry.vimedbarn.se

Jag läser och gråter för hennes skull, hennes två barns skull, för min sons skull som mistat sin bäste vän och inte minst för min egen skull.

En månad av sorg och saknad.

En månad som gett mig anledning att fundera över min egen existens och som gett mig en spark i arslet att uppskatta och inte ta min egen familj för givet.

Efter Alles begravning gick jag hem och planerade min egen begravning.

Jag vill underlätta för min familj genom att redan ha allting bestämt.

Till veckan skall jag gå och köpa mig en fin bok och skriva ner alla mina tankar och önskningar till min egen begravning.

Där kan man ju sedan ändra allteftersom åren går. Jag kanske inte vill ha samma musik när jag är 80 år som jag vill ha om jag skulle dra vidare i morgon.

Ja, Alles bortgång har fått mig att inse att ibland går det fort. På några sekunder är allt förändrat.

Älskade Alle, jag hoppas du har det awesome där du är, även om du lämnade oss alldeles för tidigt.

Sovmorgon de luxe!

Somnade gott straxt efter klockan tolv i natt.

Somnade i min sköna säng i mitt favorithus på landet.

Efter en ganska lat dag med film och mys med sonen så hade jag ändå ganska ont i knät under dagen, men inget som hindrade mig från att somna gott.

Vaknade efter ett par timmar av att jag trodde att någon stod och stoppade knivar under min knäskål.

Jag vände och vred på mig men hittade ingen ställning som lindrade.

Det går inte att beskriva hur det är att vakna med värk som kommer från ingenstans och som inte går över hur du än gör.

Till slut är det bara starka värktabletter som hjälper mot den hemska smärtan.

Mina bästa kompisar just nu heter Citidon.

Klockan fem i morse kunde jag somna och nu vaknade jag.

Jag sover väl aldrig till 09.30 på dagarna. Sova bort halva dagen och man känner sig lat och onyttig resten av dagen.

Som tur är så ösregnar det i dag och då känner jag inte att jag borde vara ute på samma sätt som om solen hade gassat i dag.

Jag vet, jag borde lyssna på min kropp och tillåta mig att vila om det är det jag måste. Men för mig är det svårare än så.

Men dessa tabletter gör att jag bara domnar bort och all värk försvinner i några timmar och det är så skönt, så värt att sova bort hela morgonen.

God morgon/ förmiddag då!

Sjukskriven

Vad gör du hela dagarna då?frågar folk.
Ja, vad gör jag?
Jag vaknar allt mellan klockan 06.00 och 09.00.
Det beror lite på hur bra jag har sovit på natten.
Jag lägger mig i vettig tid, inte senare än 23.00 brukar det bli.
Jag surfar och dricker kaffe när jag vaknar på mornarna.
Jag gör mina övningar som läkaren har rått mig till och sedan brukar jag sticka ut och cykla.
I dag blev inget som vanligt för jag cyklade i en mil i förrgår, vilket gjorde att jag jag hade skitont i mitt knä i går. Försökte ändå cykla men det var dumt. Efter tre kilometer fick jag lägga av och då åkte jag hem och tog en Citodon, vilket gjorde att jag sonade i soffan.
Sov i 1½ timme och detta gjorde att jag inte kunde somna i går kväll.
Somnade runt 02.30 och sov till 08.30 och jag är fortfarande trött.
I dag blir det ingen cykling för i dag skall jag och Ludde åka till Hållen.
Vi skall äta gott och ha filmmaraton.
Vi skall se alla fyra filmerna Pirates of the Caribbean och mumsa gott gotti gott gott.

Vi skall även cykla runt i byn och, om jag kan, gå bakom uthuset och kolla om det finns någon svamp i skogen.
På fredag kommer Jonny med tåget till Tierp och när jag hämtar honom så skjutsar jag dit Ludde så att han kan ta tåget hem till Uppsala och vara hemma på helgen.
Det blir mysigt att fly från stan och åka upp dit med Ludde.
Men åter till hur det är att vara sjukskriven då.
Jo, men det går rätt bra faktiskt. Jag är inte så deppad som det låter här på bloggen ibland. Jag är ju egentligen jätteglad att det äntligen händer något på knäfronten.
Jag kan ju inte gå och ha så här ont längre. Det är skönt att kunna vila när jag vill, cykla och gå så mycket jag kan och orkar, kolla på tv och surfa runt på datorn.
Dagarna går rätt fort och det är bara ibland som jag dör av tristess. För det mesta är jag glad och positivt inställd till min nuvarande livssituation.
Jag cyklar och hälsar på mitt jobb då och då och jag fina arbetskamrater som stöttar mig.
Det känns jättebra.
Att jag fortfarande blir räknad med där borta är viktigt för självkänslan.
Nu skall jag planera mat för mig och Ludde i två dagar och sedan för mig och Jonny i två.
Det är skillnad på vad mina olika män tycker är lyxigt käk nämligen :)
Jonnys prislapp blir oftast mycket dyrare och Luddes kaloriinnehåll blir allt för hög för mig. Som den kock han är så lagas all mat med fullgrädde och fetaste créme fraichen, men jag skall försöka hålla ner fettinnehållet när vi handlar i dag.
Det är svårare att hålla igen på maten  när man är hemma så här, än vad jag trodde.
Jag trodde jag skulle kunna gå ner i vikt plättlätt när jag blev sjukskriven men mitt gamla jag dyker upp oftare här hemma och jag slarvar med måltiderna, tar genvägar och planerar för dåligt.
Jag har nu gått upp sex kilo på fem månader.
Det var inte riktigt så det skulle vara.
"Sluta stoppa in i munnen" sa min läkare till mig. Hahaha.....om det bara vore så enkelt ändå.
Så säger den som aldrig varit överviktig, den som aldrig haft ett dåligt och sjukt förhållande till mat.
Det är som att säga till en heroinist att det är väl bara att sluta köpa skiten. Nej, tyvärr är det ju inte så enkelt.
Att vara matmissbrukare är svårare och ligger mycket djupare än så.
För min del tror jag att mycket ligger i min barndom, att det sällan fanns mycket mat hemma. Inte så att vi svalt, herregud nej, men det fanns aldrig något i överflöd. man fick aldrig äta hur mycket man ville av någonting. Det fanns sällan det där lilla extra när det bara var vi familjen hemma. När vi hade gäster slogs det på stort men då inkluderades sällan vi barn.
När jag flyttade hemifrån och tjänade egna pengar började jag frossa istället.
Mitt kylskåp har aldrig varit tomt sedan dess.
Har jag inte minst fyra smörgåspålägg hemma, eller frysen fylld med bröd, kyckling, fisk och kött, fruktskålen full med frukt och grönsakslådan full med grönsaker hela tiden, så har jag ingen mat hemma.
Jag lagar alltid för mycket mat och jag har lagat för lite om inte hälften blir kvar i grytan efter middagen.
Jag vet att det sjukt och det måste ju komma någonstans ifrån.
Ja, men herregud vilket långt blogginlägg det blev, om hur det är att vara sjukskrivet.
Då kan jag ju också bara tillägga att man tänker jävligt mycket när man går ensam hemma hela dagarna :)
Kram och trevlig onsdag till dig från mig.