Fullspäckad kalender

Nu är jag fullbokad varje helg fram till semestern som börjar den 6 juli.
Hur sjutton kan det vara så?
Nästa helg åker vi till Hållen och planterar syrénbuskar, Det vankas schlagerfest och kusinträff, besök från Jämtland och arbetshelg i Hållen.
Vi skall hjälpa Ludde att flytta och sedan är det midsommar. Efter midsommar åker vi till Irland och sedan är det semester om jag får mina önskemål beviljade.
Ja, herreminje.
Jag blir stressad bara av att tänka på det. Förr gillade jag när allt var planerat å klart in i minsta detalj. Nu för tiden gör detta mig stressad i stället.
Jag gillar att ta det som det kommer och bara vara.
Men det blir nog bra det här med. Det är ju bara roliga saker som är inplanerade så jag kommer att ha det underbart.
I dag skiner solen så här på måndagsmorgonen.
Härligt.
Det är lite lättare att komma ur sängen då. Tre arbetsdagar och sedan är man ledig igen. Jag måste nog jobba på klämfredagen eftersom jag fick vara ledig på valborg men det är inte hela världen.
På onsdag skall jag och Ludde ha en drinkkväll med hela familjen.
Han skall lära mig att göra en "Grashopper".
Det ser jag fram emot.
Men först en lång måndag, en mittemellanlång tisdag och en kort onsdag.

P.S Jag och Jonny var på bio i går och såg The Water Diviner. Se den, säger jag bara. Det var längesedan jag såg en så bra film.

Då började jag gråta

I fredags när jag skulle handla på Gränby efter jobbet så hände en konstig grej med mig.
jag parkerade bilen och gick mot ingången. Där satt en kvinna på marken och tiggde.
Inget konstigt med det eftersom denna syn har blivit normal i Sverige nu för tiden.
I bland ger jag pengar till tiggare om jag har någon tia som ligger löst i fickan. I bland går jag bara förbi och ser dem knappt.
Tyvärr har min empati blivit rubbad eftersom jag inte kan ta in och tycka synd om hela världen hela tiden.
Men tillbaks till kvinnan utan för Gränby i fredags.
Hon satt där och såg ganska fräsch ut. Normalt slitna kläder och ett band i håret, lite smink.
Hon kunde ha varit du eller jag.
Böjd framför henne satt en svensk kvinna med sitt barn, ca 4 år. De satt och pratade och skrattade.
Kvinnan och barnet SÅG denna tiggande kvinna.
Hon fick liv liksom.
Det var inte en av de vanliga trashankarna som man ser utanför varje affär.
Kvinnan på stenbeläggningen blev en människa framför mina ögon.
Jag gick förbi och med ögonen fulla med tårar gick jag in för att handla mat och vin till vår kommande parmiddag.
På väg ut hade jag plockat fram två 20-lappar ur plånboken för att skänka till henne, men hon var borta. Kudden som hon satt på var tom.
Jag tittade mig omkring och fick snopen stoppa tillbaks mina pengar i väskan.
Varför blev jag så berörd av denna kvinna då?
Jo, jag tror att hon var äkta. Hon försökte inte spela fattigare än vad hon var utan hon satt där för att hon MÅSTE.
Hennes fattigdom blev så verklig för mig att jag började gråta. Mitt hjärta kunde inte försvara sig mot denna syn.
"Tiggaren" förvandlades till en människa som du eller jag och min empati kom tillbaks.
Man kan ha många åsikter om huruvida tiggarna skall få finnas eller inte. men nu gör de de och jag kan inte rädda alla men jag kan se alla. Det är människor som du och jag och de har inte valt detta liv i tiggeri och fattigdom.
Jag kan se dem när jag går in och ut ur affären. jag kanske inte kan skänka pengar till alla men jag kan se dem i ögonen och ge dem ett leende. Se att de är människor.
Nog om detta, trevlig söndag önskar jag dig.

Det var nära ögat

Tur att man har ett sjätte sinne när det gäller att vakna på mornarna.

Ställde larmet på min nya telefon i går.

Meeeeen inte ringde det inte.

Vet inte varför?

Bara att jag vaknade 6 minuter efter att larmet skulle gått igång och nu hinner jag dricka kaffe och slänga iväg en blogg.

Kunde lika gärna ha snusat ett par timmar till jag men man har väl någon automatpilot inbyggd i kroppen, antar jag eftersom jag vaknade av mig själv kl 05.06.

Nu ska man bara borsta en tand och fixa frippan, sedan drar jag.

Hej! här e jag...

Efter att ha legat nästan ett dygn på soffan, känns det nu skönt att vara tillbaks till verkligheten.
Fråga mig inte vad som hände för det vet jag inte.
Vaknade i går morse av att jag hade ont  i magen och denna värk släppte inte förrän i natt.
Tror inte det var magsjuka för då skulle något ha kommit ur kroppen men ingenting hände på hela dagen.
Det spelade ingen roll hur jag satt eller låg så slutade inte den molande värken längst upp i magen.
Ett tag trodde jag att det var ett gallstensanfall men då borde jag ha ÄNNU ondare, tänkte jag.
Jag vet inte varför jag tänkte så eftersom jag redan låg som en makaron och stönade.
Jag tror jämt att andra har det mycket värre än jag.
Min värk är liksom inte så farlig.
I dag vet jag inte riktigt hur jag mår ännu, men den molande värken är borta och kvar har jag mest en ömmande känsla i magen. Nästan som en träningsvärk. Plus att jag är hungrig eftersom jag inte åt så mycket i går.
Skall prova med en kopp kaffe nu. I går kväll när jag försökte dricka kaffe så blev jag fruktansvärt illamående.
Jag har ingen aning om vad som hände eller varför jag har haft så ont. Jag hoppas verkligen att jag aldrig får tillbaks det för det var INTE skönt.
I dag skall jag bara bli helt frisk så att jag kan gå till arbetet i morgon.
Herre gud vilken pärs.
God Morgon förresten.

Tandvärk, tvättstugan och SuperMario

I går kväll när jag körde tandtråd så lossnade det en pytteliten bit av min framtand. jag trodde det var tandsten och brydde mig inte så mycket.
I dag har det liksom känts som om jag har något mellan tänderna och nu har jag lite ont.
Eller inte ont men det liksom trycker, precis som om jag har något mellan tänderna, fast det har jag inte. Om du fattar vad jag menar?
Jag har kört tandtråd så jag knappt har något tandkött kvar.
Blir det inte bättre i morgon så måste jag ringa tandläkaren.
Som om inte tandvärk är nog tråkigt så spädde jag på med att ha bokat tvättstugan i kväll.
Calle kom hem på middag och åt stekt fisk medan jag sprang upp och ner i tvättstugan.
Det enda roliga med den här kvällen var att spela Mariocart me Jonny och Calle men jag förlorade såååå......
Det var det om det.
En tisdag är snart till ända och i morgon öppnar jag, slutar tidigt och får fikafrämmande.
Undrar vad jag skall baka?
Ja! Nu vet jag!
Men det säger jag inte ifall min gäst läser detta.
Nu skall jag sova.....om det går för min jäkla tand.
Aj!

Artrosskola

I går anmälde jag mig till en artrosskola på Svartbäckens vårdcentral.
För dig som har artros i knän, höfter och händer, stod det.
Hallå! det är ju jag det.
Sagt och gjort.
Jag vet inga datum ännu men anmält mig har jag gjort. Tänk om det finns hjälp att få. Det vore ju härligt, för jag kan snart inte klä på mig själv, än mindre barnen på jobbet.
Det gör ont så fort jag tar upp ett mjölkpaket eller försöker stänga en jacka. som om det inte var nog med mig knä så var jag tvungen att få den här skiten också.
Tack för det!
Men skam den som ger sig, nu cyklar jag på jobbet och hugger tänderna i ännu en dag.
En tisdag, en vanlig sketen tisdag. Regnar gör det också, som om det inte var nog trögt att ta sig utanför dörren va!?
Helst skulle jag bara vilja proppa mig full av Alvedon och gömma mig under täcket men det blir väl ingen friskare av.

Det är jobbigt nu

Det går inte så bra med min viktminskning just nu.

Det är precis som om jag tappar bort mig själv och mitt mål då och då.

Just nu är jag vilse i en sådan svacka.

Jag måste hitta fokus igen och komma ihåg varför det är så viktigt för mig att äta rätt.

När vågen står på plus så är det lätt att blunda.

Men i dag är det måndag igen och en ny vecka randas.

Det är bara att kasta bort det som har varit och köra gärnet i dag igen.

Jag vet ju vad jag vill och vad mitt mål är. Fokusera på det och kör gärnet nu fram till sommaren.

HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA??

Jag måste bli lite sträng mot mig själv för att jag skall lyssna.