Om mig

Jag heter Anna Margaretha Munther efter min mormor.

Jag bor i Uppsala sedan 2001 men i mitt hjärta är jag en riktig "Jamtlandstöus".

Jag längtar upp ibland men jag kommer nog aldrig att flytta "hem" igen.

Jag jobbar på förskola och det har jag gjort till och från sedan 1984. Egentligen drömmer jag om att starta ett eget företag men jag trivs på mitt jobb som jag har och jag är för feg för att byta.

Jag läser mycket. Mest på semestern men även till vardags. Senaste boken var "En man som heter Ove" av Fredrik Backman. Just nu läser jag "Radhusdisco" av Morgan Larsson.

Jag läser gärna Kajsa Ingmarssons böcker och min nya favoritförfattare är Mons Kallentoft.

Jag fick barn när jag var nyss fyllda 22 år 1988 och sedan 1991 och 1994.

Tre pojkar som har betytt allt för mig. Nu är de vuxna och jag håller på att lära mig leva ett annat liv än vad jag har gjort sedan 1988.

Ett liv där jag sätter mig själv främst och det är skitsvårt. Jag tänker ofta tillbaks på när pojkarna var små och jag önskar att vi hade gjort mycket annorlunda. Åren gick så fort och jag tycker inte att vi tog tillvara dem på bästa sätt. Jag har fin kontakt med mina pojkar men som förälder har man väl alltid dåligt samvete.

Jag gillar musik och jag menar nästan all musik. jag lyssnar mest på rock men även på annat. Modern pop, disco, 70 och 80-tals musik. Min pappas gamla jazzskivor går varma på grammofonen när jag är ensam hemma.

På somrarna gillar jag att vara ute i vår husvagn men jag känner att vi har gjort det där nu och jag drömmer om ett litet torp på landet. Jag vill byta den här stora lägenheten mot en mindre närmare stan och samtidigt ha ett litet hus på landet där jag kan tillbringa helger, semestrar och andra lediga stunder.

Att åka på rockfestival en eller två ggr per år får mig att må bra. Festivaler är något helt fantastiskt. Man känner sig fri och bekymmerslös, lite ung på nytt.

Jag har börjat lyssna på rockabilly också. Jag har till och med köpt mig en polkadotklänning. Den är fortfarande lite trång men så fort den passar så är det jag som åker på en rockabillykryssning.

Jag skulle kunna sitta här och komma på mer och mer att skriva om mig själv men just nu får det räcka.

De flesta av er kanske känner mig men OM det är någon som läser detta och inte gör det så känner du mig lite bättre nu :)

Good mornig!

Minus fem visar termometern, det blir det ingen vår av.
I dag ska jag försöka träna med mina onda knän. I går kunde jag knappt gå, så ont hade jag. Fick gå in och ta två treo för att kunna fortsätta vara ute på gården.
Annars händer det väl inget revolutionerande idag inte. En vanlig torsdag bara.
Sjunde mars.
Jobba, träna, käka, sova.
Ungefär så.
Gulaschsoppa till lunch.
Ha en bra dag!

Jaha! vad ska jag blogga om nu då?

Ska jag skriva om mina onda knän? eller om min onda tumme kanske?
Ska jag skriva om att jag inte har ätit kolhydrater på hela dagen? eller om att min fina anteckningsbok kom i dag? Vad ska jag skriva i den då?
Jag kan blogga om att våren är på väg sakta men säkert, om att jag längtar till sommaren och om att jag snart når mitt nästa delmål ;)
Jag kan skriva om att vi käkade pasta med skinksås till middag (ingen pasta för mig dock) och att jag just nu skulle kunna ge min högra hand för en påse godis.
Om en timme skall jag titta på Sveriges mästerkock och sedan är det Mia på Grötö. Spännande tv-kväll :)
Allt det där har jag ju skrivit om säkert hundra gånger här på bloggen. I sex år har jag bloggat, klart att man snart har skrivit om allt som går att skriva om då.
I minst ett år har jag tänkt att jag skall sluta blogga men ju längre jag håller på desto svårare är det att sluta.
Det känns som att jag måste säga hej då till en gammal vän.
För det mesta är det roligt att skriva men så kommer tillfällen som det här när jag känner mig oinspirerad och tråkig.
Fast å andra sidan så är det precis den tiden på månaden nu, när jag är precis så oinspirerad och tråkig som jag låter.
Den där tiden på månaden när jag bara vill dra något gammalt över mig och dö.

Jag var på hälsokosten i dag och köpte en artrosmedicin. Jag hoppas att den hjälper mot mina onda leder.
Knäna håller på att ge upp nu sedan jag börjat träna. Lite artrosmedicin kanske kan göra susen?
Dyrt skit var det. En liten sketen burk för 300 spänn. Hjälper det så är det klart värt men om det inte hjälper så hade jag kunnat köpa en dunk vin istället :)

LCLF

Low Carb Low fat tänkte jag köra några veckor bara för att se om det sätter snabbare fart på viktminskningen.
Jag kör lågkalori som nu fast jag minskar även ner kolhydratsintaget.
T ex ägg på mornarna istället för gröt, inga mackor till lunch och mellanmål, mer grönsaker till middagen istället för ris, pasta och potatis.
Jag kör i en vecka så får vi se vad som händer.
Jag står inte stilla nu heller utan går hela tiden ner. I morse hade jag gått ner 0,4 igen :) men jag har ju satt ett ganska tufft mål till sommaren och ju närmare det målet jag kommer desto mer taggad blir jag ju.
Jag tänker att jag skall vara nöjd med det som jag uppnått hittills men mycket vill ha mer heter det ju och det stämmer.
Jag tittade på kort på mig själv från festen i lördags och det enda jag ser är min STORA mage.
Jag är mer nojjig nu när jag gått ner 19 kilo än var jag var innan.
DUMT!
Jag kör i några dagar så får jag utvärdera sedan.
Nu har jag bara 0,4 kilo kvar till mitt nästa delmål. NOLLKOMMAFYRA!
Det kan ju vara gjort från ena dagen till den andra.
Guuud vad jag tjötar om min vikt, jag vet. Men jag är så jävla taggad nu och det är nästan det enda som rör sig i mitt huvud. Era små kommentarer och hejjarop betyder så jäkla mycket för mig. Det kan avgöra om jag kan stå emot en frestelse eller inte under dagen. För frestelser blir jag utsatt för HELA TIDEN! I fredags var det kladdkaka med after eight och grädde på jobbet. I måndags var det någon som hade ställt ut två tårtor i fikarummet. Alla dessa mackor som man skall servera till barnen vid två-tiden varje dag.
Vinet på fredag och lördag som är så jäkla gott. Ludde som goffar i sig ostbågar i tid och otid. Calle och Lina som sitter i köket och gör mackor i mackjärnet på lördagsmorgnarna.
Hela tiden utsätts man för alla dessa frestelser och då behöver jag era hejjarop som ekar i mitt huvud.
Därför skriver jag om min viktnedgång här på bloggen för att det skall bi svårare att misslyckas. Jag vill ju inte skriva att jag gått upp fem kilo igen. Det blir svårare att "ramla dit" om jag har er som mina vittnen.
Nu ska jag steka mig ett par ägg till frukost.
Ha en bra onsdag hörrnni!

Dagens affirmation:

Jag tar med lätthet ansvar för mitt liv!

Vi är alla de som är slutgiltigt ansvariga för våra egna liv, med alla de olika ansvar för personer och situationer som det innebär. Och att ta detta ansvar är både roligt, lätt och något vi vill göra. För när vi accepterar att det är vårt ansvar, kan vi ju också använda det för att göra det vi vill med våra liv! Så ta ansvar, och njut av det - och nå på så sätt Dina högsta mål.

Diagram

Här kommer ett diagram som jag är ganska stolt över faktiskt.
Jag måste titta på det då och då för att förstå att det är sant.

Eftermiddag med gubben

När jag hade jobbat klart vid 15-tiden så kom Jonny och hämtade mig.
Vi åkte hem och tog en kopp kaffe tillsammans vid köksbordet innan vi gav oss ut på promenad.
Vi gick en omväg till affären för att köpa kaffe.
Nu står Östersundsröran i ugnen och potatisen på spisen.
Det känns väldigt lyxigt att kunna tillbringa en hel eftermiddag tillsammans "bara sådär".
Men eftersom Jonny åker in med mig så tidigt på tisdagar så kan han ju också sluta tidigt.
Lyx!
Om du undrar vad Östersundsröra är för något så kommer receptet här:
ca 400 gr isterband
1 msk smör eller margarin
1 liten gul lök
1 knippe persilja
2 ägg
3 dl mjölk
salt
peppar

Gör så här:
Ta av skinnet på isterbanden och stek dem i en stekpanna samtidigt som du trycker sönder dem med en gaffel. Stek dem tillsammans med den hackade gula löken och persiljan.
Blanda samman ägg och mjölk. Krydda med salt och peppar.
Häll isterbandsröran i äggstanningen och lägg allt i en ugnsfast form.
Stek i ugnen ca 45 minuter på ca 200 grader.
Servera med kokt potatis och rödbetor.

Detta var något som min mamma bjöd på när jag var barn. Har ingen aning om det var hennes eget påhitt eller om det verkligen finns något som heter så här.
Isterbanden blir inte lika "starka" i smaken när man blandar dem med en äggstanning.
Prova gärna!

Trött. Tröttare. Tröttast

I går somnade jag i soffan klockan åtta.
Det har aldrig hänt tror jag.
Jag sov bara några minuter innan jag tvingade mig upp för att försöka piggna till.
Somnar jag så tidigt så kan jag inte somna i min säng senare.
Men det var kört att hålla ögonen öppna.
Jag somnande i soffan hur jag än satt eller låg.
Kl 21.20 gav jag upp och gick till sängen istället.
Där somnade jag som en stock och har sovit i åtta timmar men du ska inte tro att jag är pigg idag.
Ögonen känns som sandpapper och kroppen är alldeles stel.
Det känns som om jag inte har sovit alls i natt.
I går när jag tränade var det som om någon hade satt blytyngder runt mina fötter.
Jag fick knappt upp pulsen till 22 och den brukar ligga på 25 när jag tränar.
I dag skall jag inte träna.
Jag förstår inte att jag är så trött?
Det är jobbigt att vara så här trött.
Jag som äter all möjlig jävla hälsokost för att vara pigg, inte hjälper det inte.
D-vitamin, fiskleverolja, Femal, C-vitaimin mm mm.
I går var jag ute i solen i nästan 3 timmar, så frisk luft får jag ju verkligen min beskärda del av till vardags.
Varför är jag då så himla trött?
Snart kommer våren och sommaren och då hoppas jag att allt vänder. Jag börjar längta ut till husvagnen nu.
Man är trött på vintern och mörkret.
HIT MED LITE VÅR TACK!!

Gumman Tö, Gumman Tö!
Kom hit och sopa bort vår snö!