Tillbaks till arbetet

På torsdag börjar jag jobba igen.

Denna gången kommer jag tillbaks på 75%.

Jag både längtar och är livrädd.

Det är mycket som händer med sonen i slutet av augusti så jag hoppas jag orkar hålla ihop och vara på jobbet samtidigt.

Men jag kan inte gå händelserna i förväg och tro att det INTE kommer att fungera.

Tänk om vi bara får bra besked på nästa röntgen, då är väl allt bara bra.

Den sista veckan på vår semester fick jag i alla fall ligga på klipporna, åka flakmoppe och bo på hotell.

I morgon flyttar vi hem till stan. Det känns både skönt och lite sorgligt. Sommaren gick ju så jäkla fort.

Nu är det dags för arbete igen och jag längtar...

...tror jag...

Bara älskar Snapchat😀

Ett år sedan

Den 13 augusti 2016 hade jag min 50-års fest.

Då satt jag för mig själv i solen i trädgården och tänkte.

Jag tänkte att allt hade blivit så bra ändå.

Min rädsla när barnen var små, rädsla över att få cancer och lämna dem alldeles för tidigt.

Jag satt och tänkte på att jag var så lycklig. Jag fick fylla femtio år och all min skräck var borta.

Jag förstod då att jag nog kommer att bli gammal ändå och att jag inte kommer att dö ung.

Jag var så lycklig, så lycklig.

Inte visste jag då vad mitt femtioförsta år skulle ha i sitt sköte.

Tur är väl att man inte vet vad som komma skall.

Nu önskar jag inget annat än att det var jag som hade fått dessa tumörer istället för min son.

Man skall akta sig för vad man önskar sig.

Sommarens skönaste dag

I går var vi på Stenskär bland kobbar och på klippor.

Det var utan tvekan sommarens skönaste dag.

Fick åka flalmoppe också. 

Anders och Carola bjöd på sommarens godaste G&T.

För att inte tala om Anna och Eriks skalldjursplatå.

Friends❤️

En femma och en etta.

Femtioett år i dag alltså.

Det har varit ett underligt år, detta mitt femtioförsta.

Mycket sorg och elände.

Nu hoppas jag på ett bättre år. Året då min son blir frisk.

Femtioett år låter så gammalt, jag känner mig inte gammal.

Jag känner mig inte som tjugo heller, men inte så långt därifrån.

Jag brukar skoja och säga att nästa år när Knut fyller trettio år,  så är han äldre än vad jag är.

Det stämmer. Någonstans där inne i mig så är jag bara en ung kvinna som inte vill bli vuxen. Vuxen är överskattat, tycker jag..

Grattis till mig i dag då!

Jaha! Så kommer jag vara äldre än Nina igen då.

(I ca fyra månader).

Gäster

Efter att ha gått själva på landet och lodat hela sommaren,  blev det tätt på given några dagar.

Christine och Lars kom och när de åkte vidare kom svärfar och hans kvinna förbi.

De skulle göra oss tjänsten att dra upp vår husvagn till Dalarna.

Vi skall sova i den när det är dags för kräftskiva om 14 dagar.

I morgon kommer min moster hit och på fredag skall vi träffa Anna och Erik.

Eivor och Sewe tänkte också komma men vi får ta det en annan helg.

Det blev tyvärr lite mycket bokat denna sista vecka i Hållen.

På tisdag flyttar vi hem till stan igen.

Funderar på om vi kanske skall boka hotell i Gävle och mysa där ett sista dygn innan det är dags för verkligheten igen.

Mysig helg

Christine och Lars kom i fredags.

Efter en lång och jobbig vecka på Onkologen var det skönt att slappna av med fina vänner i ett par dagar.

I går regnade det hela dagen så då åkte vi på utflykt till Lövstabruk och Tobo Glasbruk.

Vår Lars kom också ut i fredags så vi var sex st i helgen.

På kvällen hade vi det mysigt på loftet.

Många skratt med spel, norsk kareoke och filmquizz.

I dag vågade sig solen fram så vi grillade korv till lunch innan Lars och Kicki drog vidare på semester.

Promenad

I dag tog jag mig en liten prommis till jobbet och tillbaks.

1km dit och 1 km hem.

För första gången på flera år kände jag att jag kunde gå utan att varje steg var aj, aj, aj...

Det enda var att min kondition är så jävla dålig att jag blev trött och svettig av den lilla promenaden. Men vad gör väl det när jag kan gå igen!!!

Nu är det bara kondisen som måste tränas upp.

Lyckan jag känner över att mitt knä inte svullnar upp när jag rör på mig är helt magisk.

Jag kan promenera, och det känns så jäkla skönt.

Det tog ca 10 minuter för mig att gå till jobbet, så nu när jag börjar jobba skall jag lämna bilen hemma och promenera till arbetet.

Det kommer bli skönt.

Det skall bli roligt att komma tillbaks och arbeta, jag längtar efter barn och kollegor.

Jag skall jobba 75% och jag kan strunta i Försäkringskassan och läkare ett tag.

Jag börjar så, sedan får vi se vad som händer med allt.

Hösten och vintern orkar jag inte tänka på nu. Det får komma sedan. Nu är nu och just nu är jag glad att mitt förbannade knä börjar bete sig som folk igen.

Jippikayej!