Åsså vare tisda’

Jobbat med en jävla värk hela dagen.

Ont i knät, ont i armbågen, ont i handen också lite huvudvärk på det.

Slutade kl 15, hem och käka värktabletter, slut på Citodon,

Kl 17, gubben kommer hem, hyra släp, hämta säng, käka på MAX.

Köra till Hållen med säng.

Nu sitter vi här och pustar ut.

Snart dags för sängen för att kliva upp i ottan och åka tillbaks till stan med släp och sedan jobba hela dagen.

Men nu är iallafall sängen här.

Det är alltid bea med en extrasäng här ute.

Snart är det onsdag och halva veckan har gått.

Fick en stegräknare på jobbet idag. Det skall vara någon slags tävling, men jag skall nog inte delta.

Kul ändå att se hur mycket man går på dagarna.

I dag har jag gått 2196 steg sedan kl 13.

En lördag

Vaknar upp i ett lite ruggigt hus. Det är inte kallt, men ändå lite. Det är ju inte samma värme här som hemma i stan. Fönstren är dragiga och hela huset känns liksom gammalt så här på vintern.

Katla väckte mig kl 07.00. 

Då är det dags för mat och morgonkissningen.

Nu somnar hon snart gott i min famn igen.

Jag vet inte riktigt vad jag skall göra i dag. Jonny skall väl vara i knivverkstan antar jag.

Själv pular jag väl på här inne.

Tänkte ta Katla på en promenad.

Tänkte baka en sockerkaka också, men insåg precis att jag varken har smör eller mjöl så att det räcker.

Det blir så när man har två hushåll att tänka på. Man glömmer var man har handlat vad.

I dag blir det stekt, salt sill och löksås till lunch. Mnom mnom....

Tänk att kaffet alltid är så gott här ute, allt är bara perfekt här i vårt lilla hus på landet.

Det är nu fyra år sedan vi flyttade in här. Jag fylls fortfarande med glädje över att detta är vårt.

Inget är perfekt här, det är massor kvar att göra men ändå känns det perfekt.

Både jag och gubben är lugna som två filbunkar när vi lufsar runt i våra myskläder här ute.

Du som aldrig varit här borde sätta dig i bilen i en timme och göra en utflykt hit.

Vem vet, jag kanske har åkt på affären och köpt mjöl och smör, och bakat en härlig sockerkaka.

Men ta på dig fleecetröjan, för det är lite ruggigt här.

(Du som har varit här är också välkommen förståss)

Nu sover jag...

Å mitt kaffe är redan slut.

God morgon!

Hundvakt

Eftersom Jonny är bortrest denna vecka, behövde vi en hundvakt i fem dagar.

Å vilken ställde upp att bo här och ta hand om draken hela veckan? Jo, Ludde förståss.

Nu var det väl lite bestämt att han skulle ta henne när vi båda var tvungna att jobba, men en hel vecka hade vi väl inte tänkt oss, så det är verkligen supersjysst av honom.

Jag längtar efter min prinsessa när jag är på jobbet. Helst hade jag velat ligga hemma i soffan men henne på magen hela dagarna.

Svåra ord

Till er som tycker att ordet Förskola, är lite för svårt för de små barnen. 

Dagis är lättare för dem att säga så därför fortsätter vi att däga så...

Här kommer en liten historia till er. 

Detta utspelade sig på mitt arbete, på min förskola i onsdags.

Vi skall ha disco för de små liven nen det är något tjall med högtalaren.

Ingen av oss pedagoger kan koppla upp oss till den nya högtalaren.

Jag provar, Joel testar, Linda tjorvar....

I minst en kvart håller vi på, men inget ljud kommer.

Till slut hör vi en liten röst i knähöjd.

Lille C, 2 år säger: -Starta bluetooth!

Ja, det är dagens barn det 😊

Rekord

I dag skall jag arbeta min fjärde dag på raken.

Nästan rekord.

Har inte arbetat en hel arbetsvecka på evigheter. I morgon skall jag öppna på förskolan och det har jag inte gjort sedan jag blev sjukskriven våren 2015.

Klockan ringer 05.00 och jag skall vara på arbetet kl 06.30....

Huuuga!

Haha...

Men jag är ju morgonpigg så det skall väl inte vara några problem. Det värsta är natten innan för man ligger liksom på helspänn för att man inte vill försova sig.

Katla fick sin lekhage i går och hon verkar gilla den.

I morgon åker vi till Hållen för första gången sedan trettonhelgen.

Hoppas Katla gillar att vara där.

Slutar kl 12.30 och sedan drar vi. 

Tröttelitröttast

Efter veckans händelser är det som om hjärnan gått i ide.

I går somnade jag straxt efter 21.00 och vaknade 07.30, när Jonnys larm ringde.

Nu ligger jag här i soffan med Katla och slötittar på tv och känner hur ögonlocken fladdrar.

Hur kan jag vara trött igen?

Psyktrött, skulle jag tro.

4 brothers and A friend

Den sjuåriga flickan som vi trodde hade drunknat efter att vi lyft upp henne från en sjunkande flotte men som efter vad vi upplevde som evighet började andas igen. 

Den unga mammans glädjeskrik när hon insåg att hennes fyramånaders bebis hade överlevt flykten över det livsfarliga havet. 

Den lilla pojkens glädje när vi delade ut förnödenheter vid ett flyktingläger och han fick ett äpple. 

Vi bröder pratar ofta om de barn som vi hjälpt på plats på Lesbos. 

Vi har hjälpt så många barn nu att minnena ofta flyter ihop. Det är svårt att placera ansikten till särskilda händelser. Men några minnen försvinner aldrig från våra medvetanden. De tre minnena ovan är sådana som vi aldrig kommer glömma.

Vi får ofta frågan om varför vi återvänder till Lesbos. Och svaret är enkelt. För att det behövs.

Barnen fortsätter komma. 

Och vi fortsätter hjälpa.

Vi förstår att vi inte kan hjälpa alla. Men tillsammans med er, ni som bidrar med pengar och pepp, så kan vi hjälpa barnen på plats med mat, värmande filtar och kanske en liten godisbit. Det här handlar om barn som befinner sig i vad många utomstående skulle beskriva som ett av Europas mörkaste platser utan tillgång till de mest basala förnödenheter som alla barn borde kunna ta för givna. 

Kan vi bidra till att underlätta om så bara en enda dag för dem, att för en liten stund kanske få hjälpa dem glömma var de befinner sig, ja, så länge vi kan göra det kommer vi återvända till Lesbos.

På måndag åker vi.

Varje bidrag gör skillnad. Vill du också hjälpa oss hjälpa?

Swisha till nummer: 076 0099080.

Bor du utanför Sverige och vill skicka ett bidrag? Gör då en banköverföring till: IBAN SE7480000838169747140201, BIC: SWEDSESS

Tillsammans kan vi göra skillnad.