Midsommar 2022

Tack alla fina människor som kom hit till Hållen och förgyllde min midsommar.

Ingen nämnd och ingen glömd.

God mat och dryck, allsång och snapsvisor, prat och skratt, familj och vänner, bad och bastu, grill och sill, lekar och tävlingar, ja allt som gör en lyckad fest.

Härligt häng på nya altanen.

4 kg kött till hungriga gäster. Grillen pajade mitt i grillningen. Den började brinna på lite fel ställen, så knapparna smälte och trillade av.(se bilden)

Stängde av gasolen snabbt som tusan. Som tur var så grillade jag fint nötkött som det inte gjorde något att det inte var genomgrillat.

Eva-Lena blev biten av en huggorm, så helt utan spänning blev vi inte denna midsommar heller.

Nu har alla gästerna åkt hem och vi packar husbilen.

I morgon bär det av på husbilssemester. Första stoppet blir Mariefreds camping.

32 årig bröllopsdag

I dag är det 32 år sedan som vi sa ja till varandra i Brunflo kyrka utanför Östersund.

Jag skall inte summera dessa 32 år här och nu för det skulle inte få plats i ett blogginlägg.

Inget som någon skulle orka läsa i allafall.

Men jag kan hålla med om något som Jonas Gardell sagt om honom och Mark.

Om man tar två degklumpar i olika färger och sätter dem bredvid varandra och sedan börjar man knåda ihop dem.

I början är det ganska lätt att se de två olika färgerna i den stora degklumpen, men så småningom blir det svårare och svårare att skilja de båda färgerna åt.

Efter 32 år har vi blivit en enda färg tillsammans. Det är nästan omöjligt att se vem som är du och vem som är jag. Vi har stött och blött våra liv och våra åsikter. Vi har samsats och kompromissat, vi har gett till varandra och tagit från varandra. Nu går det mesta i en stilla lunk, vi har stångats färdigt för längesedan. Våra åsikter går sällan isär och gör dem det så handlar det bara om futtiga saker. 

I dag firar vi 32 årig bröllopsdag utan fuzz.

En stilla middag i Hållen dagen innan midsommar. 1990 var den 23/6 på midsommardagen istället.

Åren går, tiderna ändras, men vi tycks bestå. Vad det beror på vette gudarna? Kärlek kanske? 

Älskar dig min man❤️

Sista dagen

Nu gör jag mig iordning för att gå till jobbet för sista gången, i alla fall sista dagen som fast anställd i Uppsala kommun. 

V 31 kommer jag tillbaks och arbetar heltid i en vecka för att hjälpa till med inskolningarna, sedan blir det mer sporadiskt på timmar. 

Jag kommer nog få arbeta en hel del misstänker jag. I ett så stort hus är det alltid någon som är ledig, sjuk eller vab:ar.

Det är en konstig känsla, lite osäkert och läskigt att inte ha sin fasta anställning längre. 

Det är emot allt som jag lärt mig och är uppvuxen med. Jag hoppas att min gamla far tycker att jag gör rätt, trots allt.

Det regnar lite dystert här i Uppsala i dag, som för att spä på mitt lite redan sorgliga sinnelag.

Jag kommer att gråta floder känns det som. Skippar nog mascaran i dag. 

Jag skall rensa ut de sista av mina saker och papper som jag har i ett skåp, jag skall vika ihop mina kläder och ta hem alla mina innerskor och alla mina mössor. Jag har fetisch på både innerskor och mössor. Har hur många som helst. 

Lämna in nycklarna gör jag till hösten när jag arbetat min heltidsvecka i augusti. 

Säga hejdå till alla stora barn som går vidare till Förskoleklass, som jag skolade inför ca fem år sedan. 

Det är ju alltid lite sorgligt. 

Jag har längtat efter den här dagen, men nu när den är här så känns det bara sorgligt och läskigt. 

Jag kommer säkert må bättre i eftermiddag när vi hämtar husbilen och packar den för att starta vår semester.

Vi börjar med att fira midsommar i Hållen innan vi drar neröver östkusten mot Öland och senare Österlen och Skåne. 

Om några timmar har jag lämnat Kamomillens förskola bakom mig och då blickar jag bara framåt mot mitt nya lyxiga liv.

Vi ses vid horisonten

V.A.V

Alltså Vård Av Vovve.

Eftersom Myran verkar fått så där ont igen och Jonny skall åka till Tullinge i morgon, så har jag tagit semester, min näst sista dag på jobbet.

Vill inte lämna henne ensam hemma i flera timmar när hon har så här ont.

Som tur är har vi kvar av den smärtlindrande medicinen och hon börjar redan röra sig lite bättre än i går. Hoppas hon är ännu bättre i morgon.

Det gör ont i hela mig när jag ser hur ont hon har. 

Stackars lilla Myran❤️

AW, syrran, kusiner och en sjuk vovve…

Helgen började bra med semester på fredagen. 

Syrran kom med tåget kl 10.15. 

Vi gjorde lite ärenden under dagen och åt middag på O’Connors tillsammans med mina kollegor på kvällen.

På lördagen åkte vi till Stockholm och träffade kusinerna Anna och Elisabeth.

Vi åt lunch på Vattenverket vid Kottlasjön på Lidingö.

Anna bjöd sedan på en fantastisk måltid hemma hos henne på Lidingö.

Det var det godaste jag ätit på väldigt länge.

Vi drack bubbel och pratade hela dagen/ kvällen och halva natten.

I dag åkte Anita hem till Östersund igen, efter vi ätit middag på Belisimo. Hon kommer tillbaks på torsdag igen. Då skall vi fira midsommar i Hållen. 

Tack alla för en bra helg!

Lilla My är sjuk igen. Ont i magen, tror jag💕

Stackars liten. 

Kroppen och knoppen

Jag är helt slut i kroppen efter helgens arbete i Hållen. Även om det inte var jag som snickrade så gjorde jag annat hela helgen. Var inte stilla en sekund. Bar plankor, städade, plockade inne och ute, röjde ur husvagnen och klippte gräsmattan med den gamla handjagaren. 

Vi har både en åkgräsklippare och en sprillans robotklippare, men ingen av dem funkar. Vi måste gräva ner kabeln till roboten och den andra måste det bytas rem på. 

Klev snett mitt på gräsmattan och stukade foten och fick dessutom ont i axlarna efter att ha sprungit runt med den där maskinen på tomten halva dagen. Det är jobbigt att ha hus. Både jag och Jonny var helt ledbrutna när vi kom hem till stan i söndagskväll.

Knoppen har också lagt av. I morgon om en vecka arbetar jag min sista dag. Det är svårt att känna engagemang då. Jag är någon annanstans i huvudet när jag är på jobbet. Mina tankar är på midsommarfest och husbilssemester istället för på arbetsrelaterade frågor.

Jag citerar min gamla svenskfröken Ingrid Rindberg: ”jag är här med kroppen, men inte med själen”.

I dag skall jag klippa mig, jippi! och i morgon har jag tandläkartid, huuuga!

På fredag kommer syrran och på lördag är det kusinträff på Lidingö.

Häpp!

En God Morgon önskar jag dig!

Starka tillsammans

När livet slår en i magen. 

När vi ställs inför faktum som inte går att göra något åt. 

När sorgen och rädslan ställer sig i varje vrå. 

Då är det tur att vi har varandra.

Hur skulle våra liv se ut om vi inte hade varandra?

I medgångar och motgångar finns vi vid varandras sida.

Att någon av oss en dag kommer att lämnas ensam utan den andre vill jag inte ens tänka på.

Hur skall det gå? 

Vi är som två ben, den ene kan inte gå utan den andre.