Blod är tjockare än vatten

Jag har bjudit in till kusinträff i december.
Jag har alltså ett gäng kusiner i Stockholmstrakten som jag typ aldrig träffar....typ.
För ett år sedan bjöd en av kusinerna in oss andra till en kusinträff hemma hos henne på Lidingö.
Sååå himla trevligt.
Trots att det är ett gäng mäniskor som inte har träffats på ETT ANTAL år så känns det ändå att det finns ett osynligt band mellan oss.
Jag kanske var den ende som kände så men så var det, i alla fall för mig.
Jag kan ju inte svara för hur alla andra kände.
Jag tyckte att jag liksom kände att vi är släkt på nåt vis.
Egentligen så känner vi som sagt inte varandra men det kanske är så att blod är tjockare än vatten?
Jag hoppas att många kan komma till mig på annandan så att vi kan träffas igen.
När jag har kusiner så pass nära som Stockholm så är det väl synd att vi inte träffas och lär känna varandra va?