I mars har jag skrivit blogg i fem år.
Det märks att jag inte har samma engagemang längre.
jag skrev mycket roligare förr, och mycket mer om allt och ingenting.
Nu för tiden så driver jag nog Norra Europas tråkigaste blogg. Vad skall jag äta, vad har jag ätit, vilken film såg jag igår, nu skall jag jobba, ont i knät, lite party, kolla vilket vackert träd, jag fryser osv osv.
Men jag vill inte sluta skriva heller för då känns det som om jag förstör något....hmm....vad exakt vet jag inte. Jag vill väl inte bryta trenden, antar jag.
Förr så skrev jag på ett och två och tre och sju inlägg per dag, i dag är jag glad om jag får till ett på morgonen och ett på kvällen. Det på morgonen är inte så svårt för då skriver jag bara om vad jag skall göra i dag men det på kvällen är lite svårare. Jag skulle vilja vara lika rolig som Fredrik Backman, hallå! var får han allt ifrån?
Varför kan inte jag se allt skoj i min vardag och skriva om det? Nu för tiden så bara klagar jag på saker omkring mig och sedan så skriver jag om det. Nä, det måste bli skärpning nu. Fram för en roligare blogg, eller lägg ner! eller hur?
Nä, ni behöver inte skriva att min blogg är jättebra för det är inte det som jag är ute efter. Men att ni skriver något skulle ju underlätta för mig att hålla igång. jag fick nog mer feedback förut tror jag, det var kanske därför som det var lite roligare att skriva? Eller så var det så att jag inte redan hade skrivit om allt redan, kanske?
Nu skall jag käka middag, kolla på tv och sedan sova. Det var väl roligt för dig att veta?
4 kommentarer:
Jag älskar att den är vardaglig och lättsam..de roliga bloggarna som du skriver om är ju oftast bara en show? det känns mycket mer intressant att få dela någons vardag..och det händer ju grejer mest hela tin tycker iallafall jag..forstätt precis som nu den speglar dig där du befinner dig just nu :-) kram Anette
Tack Anette! Det var en bra feedback. Precis vad jag behöver :)
Såklart du ska fortsätta Maggan! Jag läser din blogg nästan varje dag och tycker du skriver bra och underhållande. När man bor långt ifrån varandra och ringer allt för sällan så känns det som man är med dig på nära håll genom bloggen, så fotsätt. Saknar dig. Kramar till dig.
Åååå, tack fina Simon! Du är så söt, vet precis vad som gör mig glad :) Puss!
Skicka en kommentar