Man fattar inte att vi blivit så gamla.
Jag vet!
Femtio år är väl inte så gammalt, men du fattar vad jag menar.
Alltså min morsa levde inte ens till hon blev femtio år. När farsan fyllde femtio var jag arton år och jag tyckte då att han var gammal.
Ungdomar tycker alltså att vi är gamla nu.
Nästa år är det min tur att fylla femtio. Då hamnar man på dö´sia. Usch! hemskt uttryck.
Kompisar fyller femtio och de blir far och morföräldrar.
Själv känner jag mig inte en dag äldre än tjugofem.
Jag är inte gjord för att bli gammal, tror jag. Jag vill inte ha tantblus, tantfrisyr och fotriktiga skor.
Jag vill åka på rockfestivaler och gå på konserter, jag vill festa tills morgonen gryr och jag vill ha jeans och skinnjacka. Jag vill göra fler tatueringar och jag vill känna att jag lever varje minut i mitt liv.
När vardagslunken blir allför enformig så får jag spader. Det måste hända något med jäna mellanrum för att jag skall orka lunka vidare.
Vissa är så nöjda så med sitt stilla och (i mitt tycke) ganska tråkiga liv och i bland önskar jag att jag också kunde vara det.
Varför måste det hända något hela tiden?
Jonny är inte alls lika social och sugen på action som jag. Han skulle kunna bo ute i Hållen, kliva upp, ta på sig arbetsbyxorna och stå i sin knivverkstad hela dagarna.
Jag skulle få lappsjuka och spunk efter bara några dagar utan umgänge och rock´n roll.
Ja, det vara bara några tankar så här på morgonkvisten.
Att gå på femtioårskalas innebär att jag åldras och ibland är jag nöjd med den tanken och ibland får jag lite panik.
Har du också lite åldersnojja ibland?
 |
| Passande ordspråk till dagens lilla tanke! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar