I går var en riktigt dålig dag. Inte med mitt knä, för det var riktigt bra. Åt bara hälften så många smärtstillande tabletter som dagen innan.
Men min själ mår uruselt.
Jag sitter/ligger i min soffa och kollar på FB där alla ha semester i sommaren.
Man badar, solar, fikar, åker till stugan i fjällen, på Gotland eller utomlands.
Jag ligger här inne medan sommaren 2016 försvinner där ute.
Det är väl klart att jag mår dåligt.
Att få höra att det blir bättre, att det kommer en sommar till, att det brukar vara skönt i augusti, hjälper inte.
Jag vill vara med där ute NU!
Inte sedan, inte nästa år.
-Tänk på att det är det här du vill, säger många.
Men det stämmer inte.
Jag ville inte det här. Jag ville få min operation i februari och ägna den här våren och sommaren åt rehabilitering.
Träna och återfå styrkan och börja arbeta till hösten, det var det jag ville.
Inte ligga här mitt i den svenska högsommaren och må dåligt.
I dag är det två veckor sedan jag opererade mig. Det är klart att jag märker skillnad och ser hur jag går framåt. Men det går sakta, så sakta.
Har jag tur kommer jag kanske vara någorlunda människa till min 50-årsfest i mitten av augusti.
Men då är ju sommaren nästan slut!
Sedan väntar en ny lång jävla vinter innan jag får vara med och leka igen.
Det suger!
På onsdag försöker vi flytta ut till Hållen. Jag kanske mår bättre där ute?
Hoppas det.
Där kan jag ju i alla fall sitta utomhus och känna lite gräs under fötterna.
Jonny kanske kan ta mig ut till klipporna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar