Morgonpigg

Vaknade kl 06.00 i dag.

Vaknade av värk men jag hade kunnat somna om, om jag hade viljat.

Men det ville jag inte för jag ville kliva upp till detta.

Sitta vid köksbordet med tända ljus och en kopp kaffe.

Höra morfars klocka ticka och bara njuta.

Inte kan jag sova bort detta inte.

Jag är glad att jag kan vakna på mornarna och ta vara på de här stunderna.

När man känner livet i sig liksom.

Det här med att sova är ju en komplicerad issue för mig. Både fysiskt och psykiskt men det orkar jag inte gå in på nu.

Just nu sitter jag och myser i stället,

Carpar lite diem, om du fattar.

God Morgon!!

LCHF

Försöker mig på en ny omgång av LCHF-diet.

Det går bra. Ingen magkatarr och jag får äta lite ost igen.

Ost som jag älskar men som jag knappt har ätit på snart två år.

Jag försöker att inte laga allt för fet mat eftersom Jonny inte får äta det för sin hjärtläkare. Jag får äta fettet på sidan av.

I dag skall vi äta halumispäckade köttbullar i tomatsås.

Jonny äter lite pasta till och jag klarar mig på grönsaker.

Det känns bra.

Inte för mycket fett och nästan inga kolhydrater.

Tänk att man har bantat i hela sitt vuxna liv. Det är ju för jäklig att man aldrig kommer till ro med vad man stoppar i kakhålet.

Energi in och energi ut, säger expertisen.

Plättlätt!!

Försök leva i min kroppen en kvart så får du se hur plättlätt DET är.

Jag vill inte tänka på mat hela tiden, men om jag inte gör det så går jag upp å upp å upp.

Jag vill inte väga 112 kilo igen och det kommer jag att göra om jag inte tänker på vad jag äter HELA TIDEN!!!

"Du ska inte banta" får jag höra hela tiden. Oftast av smala och av de som hittar lusten och tiden att träna.

Jag har verkligen tid att träna nu, men jag  orkar inte komma in på ett gym och förklara hela min sjukdomshistoria. Berätta om mitt knä och alla mina leder som värker konstant.

Jag kanske bli jättebra bemött och får finfin hjälp, eller så tittar någon flicksnärta på mig som om jag var från en annan planet och jag orkar inte möta det sistnämnda.

Inte efter alla läkare som bemött mig med miner som om jag har IQ som en fiskpinne, som om jag hittar på och överdriver min värk.

"Efter operationen kommer jag att kunna leva igen". Detta mantra upprepar jag för mig själv hela tiden.

Efter operationen kommer jag vara 49 år igen, inte 104.

Nu försöker jag gå ner minst 10 kg med hjälp av LCHF. Det skall väl inte vara så jävla svårt va?

Städa städa varje....

...torsdag.
Nä, absolut inte varje torsdag. Det var ett tag sedan någon städade här hemma sist.
Jag kan inte, Jonny hinner inte och Ludde vill inte.
Häpp!
Men i dag har jag piskat honom.
Jag har tvättat lite och dammsugit en liten stund medan Ludde har gjort resten. Nu är det bara lite golvmoppning kvar och sedan kan vi luta oss tillbaks igen.
Jag och Jonny åker till Hållen i kväll och här hemma blir det fest i morgon. Jag hoppas att inte grannarna får spader bara.
I Hållen behövs också städas. Inget är som vanligt när jag inte kan röra på mig. Jonny kan inte vara överallt och han måste få vila när han är hemma annars kommer han inte att palla.
Det nya jobbet kräver en hel del av honom och jag känner mig helt värdelös när jag inte ens klarar av att ta hand om våra hem.
Jag ligger ju bara på soffan hela dagarna och det känns så värdelöst att han skall måsta städa när han kommer hem sent på kvällarna. Men jag kan inte så det finns inget val. Förutom att piska stackars Ludde då förstås.
Jävla skitknä!
Kan ingen höra av sig snart? Ortopeden eller någon, innan jag blir tokig. Jag måste få en tid för operation inom kort annars kommer jag att bli ett psykfall.

Besiktningstid

Dags att besiktiga gamla Bettan.

Tror vi kommer få nedslag på bromsarna. Men det är inget som inte går att fixa så ...

Efter detta morgonnöje är det dags för gubben att kolla sitt hjärta.

Blodtrycket har ju inte varit som det ska på flera år.

Om det beror på att han är gift med mig eller något annat? Det vette tusan...

Hoppas båda går igenom utan anmärkning.

God Morgon!

Fimpa ciggen.

Jag har varit sk feströkare i snart trettio år. Rökt på fest och när vi haft semester.
Ibland och ibland inte.
Har inte tänkt så mycket på det eftersom jag själv inte anser mig vara en rökare. Röker ju aldrig på jobbet och aldrig på vardagarna över huvud taget.
Men så i år har det hänt något. Rökte ganska mycket på semestern och när jag kom hem till stan så slutade jag inte som jag brukar göra.
I och med min sjukskrivning så har jag gått här hemma och dött av tristess. Haft en och annan  cigg kvar från helgen och så har jag rökt. Så har jag rökt mer och mer och mer.
Till slut har det blivit tre, fyra, fem kanske fler cigaretter per dag.
What!?
Skall jag bli storrökare när jag är nästan femtio?
Nä, nu är det slut på det!
Inga mer cigg för mig.
Kan jag inte feströka så får det vara. Jag har ingen lust att få varken Kol eller lungcancer bara för att jag har tråkigt.
Lika dumt som om jag skulle gå här hemma och dricka vin hela dagarna.
Jag brukar aldrig röka på mornarna men bara för att jag inte har några cigg så är jag röksugen just nu.
Det är så ett beroende fungerar.
Men icke sa nicke.
Inga cigg för min del. Om jag så går upp tio kilo på kuppen så får det vara värt det.
Jag vägrar låta några vita pinnar bestämma över mig.

Grattis Ludwig!

I dag fyller min yngsta son 21 år.
Som alltid när någon av sönerna fyller år fylls man själv med häpnad och förundran.
Var tog åren vägen?

Själv ser jag ut som en tonårsmorsa
 men jag är faktiskt 28 år och skall precis
föda vårt tredje barn.

Ludwig skulle komma den 12 oktober och eftersom hans bröder kommit några dagar tidiare än beräknat var jag förtvivlad när jag inte hade fått något barn den 12.
Jag ringde till min syster och grät på morgonen den 13 oktober 1994.
Hon tyckte nog att jag var fjaskig, hon som själv hade gått tre veckor över tiden med sin äldsta son.
TRE VECKOR!?
Får man ens gå så länge över tiden i dag, undrar jag?
Efter lunch den 13/10 kände jag något som man kunde likna med värkar och några timmar senare kom syrran för att hämta bröderna.

Två timmar med lustgas och plopp! var han här.

Jag gick ca två timmar hemma med värkar innan vi åkte in på BB. Där gick det ytterligare två timmar och sedan var han här vår älskade och efterlängtade trollunge.

Så mycket hår.
En riktig liten bortbyting.<3

Han hade lite låg temp så barnmorskan
tog på honom en hipp-hoppmössa
som någon hade stickat.

I dag är han en vuxen man den där lilla trollungen.
I dag fyller han 21 år och i dag skall han gå på jobbintervju.
I dag kommer bröderna hem på födelsedagsmiddag som Ludde själv skall laga.
Det står torskrygg med citronpotatismos och vitvinssås på menyn i dag.
Inte helt dumt med en son som är kock inte.
Själv skall jag försöka få till en toast skagen till förrätt och i vanlig ordning gissar jag att jag får åka till "Brantan" och köpa en Blåbärsprinsesstårta.
Det går inte att fylla år här hemma utan en sådan tårta till kaffet.
Jonny är i Luleå så han får vara med på facetime under dagen.
På fredag blir det fest här hemma när jag och Jonny dragit till Hållen.

Grattis älskade son på din födelsedag!

Skönheten och Odjuret

Nä, jag skall inte berätta sagan om mig och Jonny, även om du trodde det när du såg titeln på mitt blogginlägg. Erkänn!
Däremot tänkte jag tipsa om en bra fransk film som jag såg i dag.
"LA BELLE ET LA BETE".
Ingen fantastisk dunderfilm, men en helt ok och spännande familjefilm, som handlade just om Skönheten och Odjuret.
En mysig saga så här på måndagseftermiddagen, inte helt olik Disney´s version.
Klicka på bilden så kommer du till trailern.
Otextad tyvärr!

Man underskattar franska filmer, men de flesta jag sett är väldigt bra.
Genast skall amerikanarna göra sin egna version och då blir det oftast bara pannkaka av alltihop.
Har du inte sett "Tre män och en baby" på franska, så gör det, "3 hommes et un couffin".
Likadant en hemsk amerikansk film, med Hugh Grant i huvudrollen, som heter "Nio månader" på svenska. Den var jätterolig i den franska originalversionen, "Neuf Mois"
(klicka på  de svenska filmtitlarna så kommer du till trailern).
Så älskar jag det franska språket.
Jag blir som Jamie Lee curts i "A fish called Wanda" när jag hör någon prata franska. Haha...eller inte riktigt kanske, men nära på :)
Att jag själv har läst franska i fem år är ju svårt att förstå för jag fattar ingenting när de pratar.
Jo, något enstaka ord här och där bara. Det är faan en bedrift att läsa ett språk varje vecka i fem år utan att lära sig ett enda dugg.
Sorgligt hur oengagerad man var i skolarbetet.
Man kanske skulle ta upp sina franskstudier på gamla dar. Flytta till Frankrike och öppna ett lite bistro, måla och dricka vin.
Det är jag i alla fall duktig på, dricka vin alltså.
Oj, vilket långt inlägg  det blev då.
Glöm inte att kolla in mina trailers nu då.
Go Kväll!

Måndagsmorgon

Sitter i köket och försöker vakna.

När vi beslöt oss för att stanna här i en natt till visste vi att vi måste ställa klockan på 05.30.

Jag är visserligen morgonpigg men jag måste erkänna att jag inte klivit upp så här tidigt på snart 3 månader.

Det är mysigt här i köket med tända ljus och mörkret utanför.

Man får lite julstämning.

Vi måste vara i stan ca 08.00 för att Jonny skall hinna packa och ha en telefonkonfererens innan taxin hämtar honom till Arlanda 10.20.

Själv skall jag bege mig ut och köpa den sista presenten till yngste sonen, som fyller 21 år i morgon.

Jag vet vad jag vill ha så det kommer nog gå geschwint.

Nu behöver jag lite mer kaffe innan det är dags att packa hem och fara ihop, som min far skulle ha sagt.

God morgon!

Skogen

Om man tar tio steg från vårt uthus står man helt plötsligt mitt i skogen.

Det luktar svamp och skog.

Det skulle kunna vara helt tyst, bara lövens stilla rasslande när de faller från grenarna och någon fågel hörs kvittra.

Nu har jag en hårdrockande man och hans musik dundrar från verkstan från tidig morgon till sena kväll.

Men om man försöker bortse från det så kan man ta tio steg från tomten och hamna mitt i skogen.

Här ser man att den där stora älgen har trampat för inte så länge sedan.

Sorgligt att jag inte kan gå längre än så här, men mitt knä klarar inte av skogspromenader i ojämn och mjukterräng. Det blir ingen svamp i år tyvärr.

Det är ändå skönt att jag inte behöver gå så långt förrän jag kommer ut i skogen.

Vårt hus i höstskrud.

Härlig dag i dag.

Tankar jag tänker

Söndagmorgon och tystnaden går att ta på här ute.

Solen går upp över trädtopparna.

Hösten är här i sin fulla kraft.

Denna dag är ett oskrivet blad.

Jag skall försöka olja in golvet på dasset. Om jag kan få fast penseln på en lång pinne, så att jag kan stå och måla, kan det kanske gå.

Annars får Jonny göra det, men han har fullt upp med sina knivar nu.

Han har en del beställningar och de måste bli färdiga innan det blir för kallt i verkstan.

Mina stackars pelargoner skall få komma ner i källaren i dag och murgrönan som sitter igen kruka på altanen skall få komma in i värmen.

Man pysslar på här ute i lugn och ro.

Ingen stress och jäkt.

Vi kanske åker hem i kväll eller så stannar vi till i morgonbitti.

Jag röstar på det senare alternativet, men Jonny får bestämma eftersom han flyger till Luleå i morgon förmiddag.

Det bästa med att vara sjukskriven är att man inte har någon söndagsångest och det värsta är att fredagskänslan inte infinner sig heller. Eller, njae, inte det värsta kanske. Det värsta är väl orsaken till varför man är sjukskriven, men du fattar vad jag menar.....hahaha!

Åh! Nu längtar jag ut till min trädgård. 

Jag vill olja, måla och elda.

Men först en kopp kaffe till, lite frukost och nyheter.

Om en timme skall jag ge mig ut i den klara höstmorgonen.

Den sista flugan flyger runt mig och gör mig galen, men jag har lovat Frida att inte slå ihjäl den så då gör jag väl inte det då.

Det ser ut att bli en skön dag i dag.

Trevlig söndag på dig!