Goda samtal

Kom på att jag skulle ringa en vän i dag.

Jag hade en fråga bara och skulle inte störa så länge.

Efter nästan två timmar lade vi på luren.

Två timmar som betydde jättemycket. Vi talade om allt mellan himmel och jord. Våra barn, flyktingpolitiken, julen, vänner, kläder, vikt, tiggarna, fester, sjukvården mm mm...

Jag märkte inte ens att två timmar flöt förbi.

Det är så det blir med goda samtal tillsammans med goda vänner.

Tack!

Du vet vem du är <3

Anna dagen

I dag har vi alla Annor namnsdag. Var och varannan jag känner heter Anna i tilltalsnamn eller i andranamn.
Min farmor och mormor hette Anna. Jag har en kusin som heter Anna och flera vänner.
Grattis till alla oss i dag.
När jag var barn brukade pappa komma med paket till mig på Annadagen. Inget stort och flådigt, men en chokladbit och en tidning. Jag blev glad och tyckte det var fint att bli ihågkommen.
Nu för tiden får jag komma ihåg mig själv. Man får väl vara glad så länge man lyckas göra det. En vacker dag sitter man väl här och inte kan minnas vad man heter en gång.

I dag skall lutfisken läggas i blöt och julölet skall vara klart för jäsning, enligt tradition.
Själv skall jag göra varken eller.
I dag skall jag nog sitta på rumpan och göra ingenting.

Nybil´n

I dag skall vi åka och provköra vår nya bil.
Spännande!
Det blir nog denna istället för den vita.
De kunde göra lite mer på priset på Bilomatic än på Hedins bil.
I´t all about the money...

Allt har en mening...

Tror du också så?

Jag vet inte vad jag skall tro?

Vad är det för mening med att hela (nästan)min familj är död T ex?

Vad är det för mening med att jag har ett förstört knä och knappt kan gå?

Visst! Jag är den jag är pga min sorg och allt jag har drabbats av i mitt liv. Vem hade jag varit annars?

Men att allt har en mening, jag vet inte jag?

Vissa saker känns jävligt onödiga tex varför får små barn cancer? Krig! Olyckor! Vad är det för mening med sådant?

Man skall lära sig något.

Ok!

Vad?

Vad skall man lära sig av att mista sina anhöriga i allt för tidig ålder?

De som förlorar ett barn, vad skall de lära sig? Detta är min största skräck btw.

Detta är något dom jag ALDRIG vill behöva uppleva. 

Allt kan inte ha en mening! Det finns ju så mycket meningslösa dumheter i världen.

Det räcker med att kolla på nyheterna i tre minuter så har man fått nog av meningslösheter för en hel livstid.

Vad skall alla båtflyktingar lära sig då?

Att födas i rätt land från början kanske?

Allt har en mening....

Nää, jag vet inte om jag håller med om det?

Ensam hemma

För första gången på hela hösten vaknar jag och är ensam hemma.
Jonny har åkt till Kista och i dag börjar sonen sin introduktionskurs till utbildningen, som börjar i januari.
Det är de här veckorna som de skall sålla agnarna från vetet. Alla får inte börja utbildningen i januari nämligen. Jag vet inte vad det är som de skall kolla. Jag tror det är hur bra de är på svenska och engelska, samt vilken arbetsmoral de har. Tycker man att allt är jobbigt, kommer man för sent osv osv. Då kanske man inte får en betald utbildning av staten i ett år.
Det känns skönt att vara ensam hemma. Nu sitter jag i morgonrocken och surfar. Ingen stress och jäkt. Jag försöker att inte tänka så mycket på den stundande operationen, utan bara njuta av att det snart är jul.
I dag skall jag köpa lite fler julklappar.
Jag fick några idéer i går, som jag skall fixa i dag.
Sedan börjar jag att bli helt färdig med alla julklapparna.
Det är den äldste sonen som bråkar med mig. Eller inte han personligen, förstås, men han är alltid svårast att köpa till.
Jag skulle vilja komma på en bra grej till åt honom, men det står helt stilla i mitt huvud.
Det löser sig nog, jag har ju många dagar till på mig att tänka ut något bra.
Nu skall jag dricka mitt kaffe och kolla på sista avsnittet av Downton Abbey på SVT play.
Jag kan inte åka någonstans förrän posten har kommit. Jag väntar på att han skall ta ut ett paket åt mig, som han har fått in i min brevlåda men som jag omöjligt får ut.

Danne H 40 år!

Han blev överraskad! Johanna hade lyckats hålla hela festen hemlig.

Vi var 50 personer som väntade på Restaurang Hörnan på Kvarntorget.

Vilken fantastisk mat vi fick!

Medelhavsbuffé med hur mycket mat som helst. Jag sitter just nu och längtar efter all den goda maten.

Dit måste vi gå och äta fler gånger.

Levande musik hela kvällen av Kjelle och Jonas.

En lyckad kväll, bättre än de flesta.

Lagom sent, lagom mycket vin blev det.

Träffade många glada människor.

Några som jag kände sedan förut, men de flesta var helt nya bekantskaper.

Får jag bjuda på några bilder.

Tack för en superrolig fest!

På hemligt uppdrag

Det är skoj med jul och hemlisar,

I dag har vi åkt utanför stan på hemligt uppdrag.

Nu är vi på väg hem i regnet😜

Flera kronor fattigare än när vi åkte vid lunch.

Nöjd med dagen!

Lycklig och skitskraj

Nu när jag fått svar på mina frågor och min väntan är över så vet jag inte riktigt vad jag känner?

Lättnad? Ja, såklart!

Det dröjer ytterligare två månader innan jag får en operation så min väntan är inte riktigt över ännu, men att veta vad jag väntar på är ju underbart och att ha ett slutdatum är ännu bättre.

Nu när jag fått det jag ville känns det bra och hemskt på samma gång.

Nu SKALL jag operera mig och jag är jätterädd för det.

Alltså SKITSKRAJ!!

Du anar inte vad läskigt det är!

De skall såga och hacka i mitt knä!!

Jag som är så rädd för sår och blod och knivar....

Ångrar mig nästan att jag dragit igång den här karusellen....ärå!

Eller?

Jag måste fokusera på det positiva, sa Ludde åt mig i går.

Att jag kommer kunna gå utan att få ont.

Tänk att kunna promenera utan att varje steg är aj, aj, aj, aj......

Tänk att kunna gå på stan och shoppa! Vilken lycka!

Jag kommer kunna dansa igen!

Kanske åka lite skidor i fjällen.

Vanliga saker som är självklara för de flesta, men inte för mig.

Om ett år kanske jag är frisk igen. 50 år och utan smärta!

Vilken lycka!

Tror nästan inte att det är sant!

Klart som korvspad

Fick träffa en jättebra läkare i dag.
Han hade inga som helst frågor kring en eventuell operation. Han visade mig mina röntgenbilder och för honom var det solklart att jag skall få en operation.
Det är visserligen några veckors väntetid, men vad gör väl det när jag har väntat så länge hittills.
I februari kommer jag att få en operation och han sjukskrev mig direkt nu till den 31 maj.
Minst 2½ månads rehabilitering kommer jag att behöva.
MINST!
Jag är så otroligt lättad över att jag äntligen skall få hjälp.
Jag är jätterädd för operationen, men detta är något som jag bara måste göra. Jag har inget val.
Men de kommer få pumpa mig fullt med lugnande innan för jag kommer vara skakig som ett lövträd när jag skall in där och få mitt ben avsågat (typ).
Fem veckor innan operationen kommer jag bli kallad till för att få träffa en narkosläkare och tala om själva operationen. jag får väl berätta då hur jävla rädd jag är för det som skall ske.
Nu är jag så skakis över att jag äntligen vet vad som skall ske.
Jag skall få hjälp!
Jag skall få en operation!
Jag kommer bli bra i mitt knä!
Hur underbart är inte det då?
Jag har varit så nervös och rädd för det här mötet och nu när det gick så bra så är jag helt överrumplad.
Kan inte tro att det är sant!
Jag har ont i huvudet nu när spänningarna släpper.
Tror jag måste ta ett glas vin så att jag kan slappna av.
Jag skall få en operation och det var bara helt självklart när jag kom in till läkaren.
Klart som korvspad!

GLAD!!

Som en kratta

Jag sover som en kratta på nätterna.
Vaknar hela tiden och måste upp.
Ont i ryggen, ont i knät och så svettas jag som en gris.
Jag kan inte sova med fönstret stängt för det är för varmt. Öppna jag fönstret är det skönt en liten stund och sedan blir det för kallt, eftersom jag inte kan sova med täcke på för då dööör jag.
Jag undrar om läkaren, som jag träffa i dag, kan skriva ut några sömntabletter åt mig för jag håller på att bli knäpp av att inte kunna sova.
Jag kan somna in men jag vaknar ju hela tiden.
En bra natt vaknar jag bara två eller tre gånger.
I natt har jag säkert vaknat tio gånger, MINST!
Aj, oj, stånk och stön, upp å kissa, öppna fönstret, stänga fönstret, kissa igen, aj, min rygg, aj mitt knä, en kudde under knät, bort med kudden, jag svettas ihjäl!!, brr, nu fryser jag....
Hela jävla natten!
Inte undra på att man tror att man håller på att bli tokig.
I natt har jag även varit lite nervös över dagens läkarbesök och det har inte underlättat för sömnen direkt, men jag håller på så här ändå på nätterna.
Är Jonny hemma så vaknar jag också av hans snarkningar. Ytterligare ett sömnproblem här hemma. Inte för honom, men för mig.
Ja, vem faan har sagt att det skall vara lätt att vara människa?
Nu är det i alla fall morgon och jag är vaken. Inte pigg direkt, men vaken.
God Morgon!
Typ!