En perfekt värld

Sitter och kollar på Alla vi barn i Bullerbyn på SVT Play.
Jag älskar de där filmerna eftersom det är ett stycke svensk historia.
Alla Astrid Lindgrens böcker och filmer är ju det. Historia alltså.
Jag blir så lycklig när jag tittar på just Bullerbyn eftersom det påminner mig en hel del om hur jag hade det på somrarna på landet, när jag var barn.
Jag läser undersökningar som visar att vi vuxna inte skall vara så oroliga över våra barn för att de sitter med sina skärmar och umgås nästan bara på nätet. De får sin sociala kompetens ändå och vi skall bejaka den moderna utvecklingen.
Men när man tittar på Astrids filmer så kan man ju inte låta bli att tänka på att barnen kanske hade det bättre förr.
Jag kan känna att barn i dag är ute för lite och de slutar att leka redan när de börjar skolan vid 6-7 års ålder.
De skall bli små minivuxna och de blir otroligt medvetna om sitt utseende och kläder redan när de går på förskolan.
Att få vara barn och vara ute och leka med kompisar försvinner mer och mer och det kan skrämma mig ibland.
Därför gillar jag att titta på Bullebybarnen. Astrid visar ett liv där några barn lever utan krig, utan miljöförstöring, inga flyktingar, inga tiggare, ingen mobbing. Bullerbylycka har blivit ett uttryck för just denna otroligt perfekta värld. Det är skönt att slå av nyhetskanalerna och bara försvinna bort i Bullerbyns värld en stund.

Besked

Vaknade kl 07.40.

Det första jag gör är att kolla på telefonen.

Den är full med besked.

Kl 02.00 har Jonny skrivit att han är framme i New York, men att han måste vänta i en timme innan han får hämta ut hyrbilen eftersom de plogar gatorna för fullt.

Kl 06.00 har han skrivit att han har checkat in på hotellet i Allanstown! 

Phu! Det känns skönt att veta att han kommit fram efter ett dygn på resande fot.

Lite längre upp i telefonen hade syrran skrivit,vid 7-tiden, att en man gått bort.

En kompis till min bror när de var unga, en kille som jag var förälskad i, i min ungdom, en vän till familjen kan man väl säga.

Många i stan kände nog honom, han var både känd och ökänd kan man väl säga.

Det känns alltid jobbigt att nås av ett dödsbesked.

Vila i frid Peter!

I natt har mitt knä värkt sönder, vaknade av att jag låg och stönade i sömnen.

I går gick jag både på loppis och sedan handlade jag på Kvantum, det är mer än vad jag klarar av.

I dag blir det mysdress på och film i soffan.

Önskar dig en bra måndag.

Ursäkta morgonfrillan! 

Loppis

Vad gör mannen söndag när tristessen knackar på?

Jo, man åker på loppis.

Sagt och gjort.

Årets första loppis på Fyrispark.

Sablar vad mycket folk.

Jag lyckades hitta lite smått och gott.

En kristallkaraff för 20kr, ett porslinshjärta för 10kr, en blomkruka för 20kr och ett set med kanna och tvättfat för 100kr.

Som hittat!

Allt ska till Hållen så klart.

Jag kunde ha handlat mer också, men jag blev så irriterad på alla människor så jag var tvungen att åka där ifrån innan jag sa något dumt.

En kvinna skulle få köpa 10 st jättefina blomkrukor för 100kr. Då börjar hon att pruta!!  Hur snål får man va?

Om man vill ge bort sina saker ställer man dig väl inte på en loppis, då skänker man det till Myrorna.

10kr/st för fina krukor och folk skall pruta.

Snåljåpar!

Nu skall jag vila en stund innan jag börjar med middagen.

Lars kommer hit och äter.

Skön söndag önskar jag dig!

Gräsänka

Nu har Jonny åkt. Åtminstone till Arlanda. När han får lämna Sverige är ännu en gåta?

Flyget skulle gå 10.40, nu är det försenat till 12.15. Killen i incheckningen sa att det är 5 timmar försenat. Kl 12.15 får Jonny besked exakt när han skall åka. Som det ser ut nu så flyger han vid 16-tiden.

Han är framme i New York mitt i natten, svensk tid, då skall han ta en hyrbil och köra i minst två timmar ner till Allanstown. Om han ens får lämna New York när han kommer fram.

Men alla hotell är fullbokade så han har ingenstans att sova om inte Guvernören släpper på förbudet att köra ut ur stan.

Vilken soppa!

Å folk tycker att Jonny har ett lyxigt jobb.

Inte alltid va!?

Själv sitter jag här hemma och är orolig för min lilla gubbe. 

Orolig för flyget över Atlanten, stormen, terrordåd, köra bil i snöoväder i USA utan varken GPS eller vinterdäck.

Nä, jag tycker han skall hålla sig hemma hos mig jag.

Den här gräsänkegrejen är ingen höjdare.

Kakel, och mosaik

Nu har vi ÄNTLIGEN fått tummen ur och kollat på kakel och mosaik till köket.
Kaklet, som skall sitta över köksbänken hittade vi på Ekeby kakel och mosaiken, som skall sitta över spisen hittade vi på Bauhaus.
Den vita tegelväggen, som vi vill ha mot hallen har vi inte hittat ännu.
Det är svårt när man ser något i huvudet och sedan finns inte detta att köpa.
Kaklet kommer bli ursnyggt i köket.
Det är väldig skillnad på pris att handla på fina Ekeby kakel (typ 1100 kr/m2) och att handla på Bauhaus eller någon annan byggfirma (max 250 kr/m2), men nu skiter vi i det för det är så små ytor vi snackar om och då känns det viktigt att vi köper vad vi vill ha.

I mars sätter vi igång och renoverar klart här hemma. Innan våren skall allt vara färdigt.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Jonnys plan inställt i dag.
Det blir ingen resa till New York i dag alltså.
Han är ombokad till ett flyg i morgon istället. Men vad gör vi i dag då? Han skulle ju åka nu vid 8-tiden på morgonen. Nu ligger han och sover i stället. Det blir en myslördag hemma då.
Städa lite kanske?
Åka och titta på kakel till köket? Ta en fika på stan? Ja, möjligheterna är oändliga.
Bjuda över våra grannar på lite ost och vin i kväll kanske? Vi är ju så sällan hemma på helgerna att det aldrig blivit av på hela det året som vi bott här.
Ja, tänk va? Vi har snart bott här i ett helt år.

Det är mulet ute i dag. Inte så kallt som i går.
Det blir nog en mysig lördag. Lite konstigt att han skulle åka men stannade hemma bara.
Hoppas han kommer i väg i morgon nu då, att den där stormen ger sig så att flygplanen får landa i USA igen. Allt blir så upp och ner om han inte kommer i väg nu utan måste skjuta upp resan ytterligare. Det blir så nervöst eftersom jag vill att han skall vara hemma när jag skall operera mig.
Jäkla storm!!
Apropå något helt annat så har jag gått upp tio kilo på ett år!! Jag blir tokig!
Försöker att inte bry mig men jag tycker inte att livet är riktigt rättvist just nu. Har varit sockerfri sedan jul men det skiter tydligen min kropp i. Den skall gå upp i vikt i alla fall. Undviker kolhydrater men avstår inte helt. Min mage mår så mycket bättre när jag äter varierad kost. Jag går inte här hemma och vräker i mig mat, men ändå går jag sakta men säker upp i vikt hela tiden. Vad skall jag göra? Får väl börja räkna kalorier igen, men det känns så skitjobbigt att jag måste räkna allt som jag stoppar i kakhålet, HELA JÄVLA TIDEN!!
Fuck banta! Fuck mat!
Usch! Nu blev jag så där upprörd igen. I dag skall jag inte gå dit. I dag skall jag ha en skön lördag med min man å inte vara arg.
Tjingeling!

Jag vet inte jag?
I bland önskar jag att jag var skitviktig istället.

Lambrusco

Förra fredagen var det en fråga om ett Italienskt vin med i "På spåret".
Jag fick rätt när jag svarade Lambrusco.
Detta var mitt absoluta favvopartydricka på 80-talet.
Mousserande, kallt, Italienskt rödvin.
Jag blev så nostalgisk att jag idag köpte ett par flaskor på Gränby.
Det var slut i hyllan så det var nog fler än jag som hade tittat på SVT och blivit nostalgiska.
Nu skall jag vila en stund och sedan skall jag smaka ett glas när jag skall sätta igång med kvällens go´middag.
I dag blir det fondu här hemma.
Det var minst 10 år sedan vi åt det sist.
70-talskäk och 80-tals dricka.

Något att göra och en storm som heter Jonas

Ja, i dag har jag faktiskt lite saker på min agenda.
Jag skall handla och förbereda för en mysfredag här hemma. Sista kvällen med Jonny på några veckor. Jag tänkte att vi skulle äta något gott och ta fram en sån där dyyyyr vinflaska att dela på.
Jag skall även plantera om mina blommor som ser ledsna ut. De har nog inte fått ny gjord på säkert tio år så det är verkligen välbehövligt.
När t om sonen säger att mina blommor ser ledsna ut, DÅ är det dags att göra något åt saken.
Det känns bra att kliva upp tidigt, ta på sig något annat än mysdress och sedan ge sig i väg ut bland människor.
Fick precis reda på att det kommer in snöstorm över New York i morgon, precis när Jonny skall landa och sedan köra en hyrbil i två timmar från Newark till Allantown. Han landar och skall köra mitt i stormens öga, enligt väderprognoserna.
Detta känns inte jättebra, må jag säga.
De varnar för stormen Jonas och de kallar stormen för livshotande, på nyheterna.
Känns inte helt ok att släppa iväg honom då.
Men vad har jag för val?
Han kommer knappast stanna hemma för att jag blir orolig....
Nu skall jag äta frukost. I dag blir det danskt rågbröd från Brantingbagaren. MÖMS!
GOD MORGON!!

En deppig tid på året

Det kanske inte bara är jag som åker ner i ett mörkt hål den här tiden på året.
Läser mitt förra blogginlägg och försöker säga till mig själv att -Sååå farligt är det väl ändå inte!
Men jag har svårt att muntra upp mig själv just nu.
Det kan ju vara för att Januari är den längsta och tråkigaste månaden på hela året.
Det är mörkt och kallt och man är fattig som en kyrkråtta.
Är det bara jag som känner så?
I dag kom min Callekille hem och gav mig en kram. Han hade läst min blogg och blev lite orolig för sin mamma. Åh! min snälla lilla Calle <3
Två fina tjejer skall döpa sina två fina söner. En i mars och en i april. Klart att jag skall försöka gå. Om jag bara är på benen så kommer jag.
Lilla Leon och lilla Henry skall döpas och jag känner mig så privilegierad att jag är bjuden.
Tack snälla Hanna och Frida <3
I går var jag hemma hos Vickis på långfrukost och goda samtal, I dag kom Calle hem och i morgon kommer min fina kompis Eva-Lena hit.
Så det är egentligen inte ett dugg synd om mig.
Jag omsvärmas av fina vänner och en fin familj. Jag vet att det finns de som har det mycket, mycket värre än jag. Men jag kan ändå inte låta bli att deppa lite så det MÅSTE bero på årstiden, på mörkret och på att jag är less på att vänta nu.
Nu skall jag kolla på Mästerkockarna och sedan skall jag gå och sova. I morgon kommer allt att kännas mycket bättre.
Man skall alltid sova på saken.
Kram till alla er som skriver så fina saker till mig här på bloggen och på min facebooklänk.

Livet pågår....där ute...

...men här inne står tiden stilla.
Jag kliver upp ganska tidigt på morgonen, tar en kaffe, surfar, kollar på tv.
Tjavar runt i mysbyxor hela dagen.
Kollar på 1, 2, 3, 4 avsnitt av någon svensk deckare. Just nu plöjer jag igenom alla avsnitt av Arne Dahl, en halvdålig, svensk kriminalserie.
Jag orkar inte banta så jag käkar vad som finns i kylen.
Jag kollar på människorna som går till och från bussen. De lever ett liv, de är på väg någonstans. Jag är inte på väg mot någonting. Jag bara väntar, å väntar och väntar. Jag går ut till brevlådan flera gånger per dag för att kolla om kallelsen från ortopeden har kommit, men inget brev dyker upp.
På lördag åker Jonny till USA och han skall stanna där i 14 dagar. Jag är livrädd att jag kommer bli kallad till operation när han inte är hemma.
Jag är livrädd för operationen och jag vill att han skall vara hemma när jag läggs in.
Jag är rädd att influensan, som jag åkte på förra veckan, inte skall hinna gå över helt så att operationen blir uppskjuten bara för det.
Jag står i vardagsrumsfönstret och tittar på barnen som leker på skolgården. de lever ett liv, föräldrarna som hämtar och lämnar lever sitt liv. Jonny och Ludde som åker på jobb och skola varje dag, lever sitt liv.
Jag går här hemma och lever inte alls.
Jag har ingenstans att åka, ingenting att göra på dagarna.
Jag surfar och kollar på dåliga deckare på tv:n.
Livet rinner ifrån mig och jag kan inte planera någonting så länge som jag inte får något datum för min operation.
Jag vet att jag låter ömklig nu och att jag klagar men jag har gått så himla länge nu och bara väntat och väntat.
Funderar på om jag skall gå ut Kommunal efter allt som hänt men jag tycker inte att JAG skall behöva gå ur. Det är de som gjort fel som skall lämna och försvinna ut ur mitt fackförbund. Jag känner mig kluven.
Jag kan inte ta några som helst beslut nu för tiden.
Jag bara går runt här i min rosa mysdress medan livet pågår där ute.