...att julpynta.
Ja, jag vet att det i dag är två månader kvar till julafton, men jag brukar ta fram all jul första advent, så då är det bara en månad till huset står i ljusan låga. I år kommer jag bara julpynta här hemma i stan. Hållen får endast lite advent och kanske någon enstaka tomte. Vi kommer knappt vara där denna jul då vi skall fira jul hemma hos Carl, Agnes & Alfred tillsamman med Agnes familj. Det kommer bli en annorlunda erfarenhet, jag har aldrig varit många på julen i hela mitt liv. Alltid bara familjen, aldrig hela släkten. Det hände någon gång i min barndom att vi firade hemma hos farmor och farfar i Håkansta tillsammans med kusinerna och då var vi väl ett gäng, men det var nog enda gången.
Jag satt med TEMU-appen i går och sökte på ordet Christmas.....gör inte det. Du kommer bli fattig. Det fanns hur många onödiga saker som helst. Jag har redan handlat julgrejer som jag absolut inte behöver. Här om dagen när jag klev in på RUSTA för att köpa gravljus så sprang jag på världens sötaste glöggset som jag bara måååååste ha! ja, så kan det gå.
I år blir vi 18 st på Kålrotsgatan och det kommer bli supermysigt, tror jag. Det känns såååå skönt att inte vara den som fixar julen, jag hjälper gärna till med båda mat och annat, men det ska bli skönt att inte vara den huvudansvarige. All julmaten som blir över och som man stoppar in och ut i kylen hela tiden. Det kan jag vara utan. Hoppas inte att Agnes läser detta och ångrar sig nu :)
Sedan kan vi åka till Hållen i mellandagarna och bara äta allt annat än julmat. Vi kanske t om kan äta kalkon i år? Det var ju hundra år sedan. Man ställer sig ju inte och steker 5 kg kalkon i ugnen när man har hela kylskåpet fullt med skinka, janssons, lax, sill, ägg, kalvsylta, korvar och ostar.
Hoppas att vi får en vit jul i år igen. Det verkar inte som att det skall bli någon kyla alls i år. Vi har fortfarande över 10 grader varmt på dagarna, tom 15 grader och sol här om dagen. Jag och Jonny tror i alla fall på en snöig vinter, för vi har köpt oss en snöslunga. Bara för det så kommer det väl inte en enda snöflinga i år :)
I alla fall så längtar jag till att få julpynta här hemma, det är ju så mysigt. Det blir ju så fint och efter jul så vill ta bort det fort, fort , fort. Min jul får stå över nyår, men sedan åker allt ner i källaren igen för då är jag less.
Vad tycker du om julen? och vad har du för åsikter om att julpynta redan 1:a advent?
Här kommer några bilder från julen för ett par år sedan, på hur det kan se ut när vi pyntar i Hållen. Visst ser det mysigt ut? Just på de här bilderna hade vi strömavbrott, så vi tände alla ljus vi hade.
Det var då.
Vi hade haft huset i hållen i ca två år och vi hade vår årliga höstvecka där ute. Vi åkte ut och hade en veckas semester samtidigt som vi preparerade för den kommande vintern. Hösten 2016 var en härlig höst, solig och varm. Vi mös, jobbade, grillade, drack några öl, promenerade med hundarna och bara njöt.
När jag ser på dessa bilder så får jag bara ångest. Detta var nämligen före.
Mitt liv är uppdelat i flera före och efter, men det finns ett före som är större och viktigare än alla andra före och efter i mitt liv. Du vet ju redan vad jag pratar om. Det som jag alltid återkommer till, det som tycks vara så svårt att inte skriva om hela tiden.
Dessa foton är tagna den 17 oktober 2016, fyra dagar innan vi får veta att Ludwig har en 14 cm stor tumör på sin binjure. Kolla vad vi är lyckliga och bekymmersfria! Detta var när jag fortfarande var mitt gamla jag. Detta är FÖRE. Jag kan se i mina ögon att skräcken inte är där, Jag och Jonny ser så unga och friska ut. Vi mår bra helt enkelt. Jag kan sakna de där två människorna, sakna vilka vi en gång var. Vi kämpar hårt med att komma tillbaks, men vi har nog båda accepterat att det aldrig kommer att hända. Vi har kommit en lång väg tillbaks, men att komma tillbaks hela vägen kommer ju inte att ske. Att leva med en sorg som äter och gnager hela tiden, tär på både kroppen och själen förstås.
Så sitter man här med telefonen i handen en helt vanlig torsdagskväll, ett minne kommer upp på Facebook och VIPS har man åkt tillbaks åtta år i tiden. Facebook är en riktig tidsmaskin det.
Jo, det står för: Munter Medtech Consulting och det är detta som varit en liten hemlighet till nu.
Jag och Jonny håller på att sparka igång vårt företag just nu. Han lite mer än jag kanske, men meningen är att vi skall arbeta tillsammans. Någon nytta skall jag väl kunna göra ändå. Just nu håller jag på med en hemsida, och det är svårare än vad man kan tro. Det finns väl en anledning till varför människor går utbildningar och lär sig att bygga hemsidor. Det är inget som löser sig själv i alla fall. Just nu sitter jag fast och måste be sonen om hjälp. Han är ju den i familjen som programmerar hela dagarna, så någon nytta av honom skall jag väl ha innan jag slänger ut datorn genom fönstret. Jävla koder och ramar och mellanslag och kopplingar......man kan ju bli galen för mindre...
Nå, i allafall
Vi skall ge oss in i samma bransch (medtech) som Jonny arbetar i nu, fast nu skall vi jobba i vårt egna företag. Det känns läskigt och roligt och spännande. När man börjar bli gammal så startar vi eget, när vi skall börja trappa ner så börjar vi att trappa upp. Läskigt!
Men sååå lastgamla är vi ju inte......ännu.. Både jag och Jonny har ju nästan tio år kvar till pension. Roligt ska det bli att göra något annat än att arbeta i förskola de sista arbetsåren och roligt att göra det tillsammans med Jonny. Det enda kruxet som kan ställa till det ordentligt, är att Jonny blir min chef....undrar hur det kommer att gå jag ;) Kommer vi kunna ro detta iland utan att klösa ögonen ur varandra? Haha...ja, det tror jag nog. Jag kommer att vara en lydig anställd.....tror jag...
Önska oss lycka till och berätta gärna om oss för andra så att vi blir överhopade med arbete :)
Snart har vi en hemsida att gå till för att se mer exakt vad det är vi gör....snart har vi det.....GRRRR!
 |
| Vår fina logga |
Tänk att just jag blev farmor till världens finaste lilla unge!? Visst är väl det underligt? För inte är det väl så att alla tycker det om sina barnbarn ;) ? Haha...jag bara skojar, det fattar jag nog att jag är partisk och att alla tycker att just sina ungar är de allra finaste och sötaste, och tur är väl det. Men jag fylls med så mycket kärlek när jag ser på Alfred, han är så gullig och rolig och mysig. Jag känner mig så lycklig över att just han är mitt barnbarn. När mina egna barn var små så var man så upp i att ha småbarn, jobba, hämta och lämna, att jag inte riktigt hade tid att njuta av att de var så där söta och mysiga och charmiga. Nu har jag all tid i världen för honom. I går fick jag reda på att han var hemma från förskolan för att han hade feber och var lite förkyld, då var jag genast tvungen att åka upp på Kålrotsgatan efter jobbet bara för att kolla läget. Jag är också så förunnad att hans föräldrar låter mig komma, låter mig ha honom och låter mig bygga en nära relation till honom på hans vilkor. Jag har redan både hämtat och lämnat på förskolan, det var en rolig erfarenhet att var "på andra sidan". Annars är det ju jag som är personalen. I morgon ska vi träffas igen om han är frisk, och jag längtar redan <3
Livet slänger till oss en massa saker som vi aldrig bad om, men det blir nog bra ändå till slut. Det känns bara som om vi är för gamla för allt om sker, men vila får vi göra sedan, när vi ligger six feet under.
Än så länge är allt lite hemligt, men du som vet du vet. Vilken tur att jag inte har en massa jobb att sköta också....hahah. Vem har tid att jobba liksom?
I helgen som var hade vi turen att bli bjudna på middag både fredag och lördag, viket lyx!! Slippa laga mat och bara sitta på häcken ;) Hundarna fick följa med "brorsorna" till Hållen så vi var "barn"fria också. Extra lyxigt...
På fredagen var träffade vi Rogga och Marie på en supermysig kväll i deras vackra hus. Jättegod mat, laxpasta och cheesecake tillsammans med härliga samtal ända till mitt i natten, då Maries dotter kom hem från jobbet och skjutsade hem oss, sååå supersnällt! Tyvärr tog jag inga kort vare sig människor eller mat, men deras söta kisse Sigge fastnade på plåten i alla fall.
På lördagen var vi lite "dagen efter kvällen före" så efter en liten sovmorgon hände det inte så mycket här hemma förrän det var dags att åka till nästa hem och till nästa par, i gamlis denna gång. Kl 18 vankades det en underbar middag hemma hos Johan och Victoria. Svamprisotto med grillad entrecote stod på menyn. Till efterrätt fick vi grön glass gjort på matcha te tillsammans med lakrisdadlar och ingefära. Victoria bjöd också på ett oreange wine, det var jättegott. Jag har redan varit på Systembolaget och köpt två flaskor till ett senare tillfälle.
På söndagen kom vovvarna hem från Hållen och de var trötta. Antagligen var det lite jobbigt att hålla reda på alla stora och små där ute när varken husse eller matte var med. De sov som små grisar både söndag och måndag.
