Byta lägenhet

Ja, vi hade tänkt byta denna stora femma till en mindre trea eller fyra.
Vi tänkte att den här lägenheten är så pass fin och stor att många skulle vara intresserade.
Vi tänkte kanske att det fanns en familj med många barn som måste ha en större lägenhet.
Vi hade hoppats på att denna familj kanske bodde i stan eller i alla fall närmare stan än vad vi gör nu.
Vi trodde att det skulle vara plättlätt att byta bort vår lägenhet.
Vi trodde att vår hyresvärd skulle hjälpa oss och kanske förmedla lägenheter inom området.
Men tji vad vi bedrog oss.
Det var inte så lätt som vi trodde.
De som bor i stan eller i t ex Kvarngärdet bor hellre kvar där i sin trea med fyra ungar än att flytta hit och få en stor och fin femma i ett barnvänligt och lugnt område.
De som vill byta har inte råd med vår hyra så det verkar som om vi blir kvar här.
Det är en familj som är intresserade men de bor också här ute(nästan) i en tre och en halva och med en hyra på bara 2500 kr mindre än vad vi har nu.
Byter vi med em så är det kört för oss att komma in till stan sedan.
Vill vi byta vår stora fina lägenhet mot en trea i Löten?
That´s the question?
Men vi känner också att vi torkar oss i häcken med flera tusen kronor/ månad om vi bor kvar här.
Rummen på övervåningen står ju helt tomma.
Status Que...
Skall det vara så jäkla svårt att hitta en familj som vill byta sin trea i stan mot vår femma i G:a Uppsala?
Suck!

I dag skall han ringa...

Han, den där ortopeden alltså.
Har ingen aning om vad jag skall säga eller hur jag mår. Antagligen är det väl slut här nu då.
Ja, jag mår lite bättre av medicin och kortison och jag har börjat att att gå ner i vikt.
Vad mer skall vi snacka om då?
Han kommer bli nöjd av att jag "mår bra" nu och sedan fortsätter han sitt liv på Ortopedhuset i Stockholm och jag fortsätter som vanligt här hemma.
Jag skulle vilja ha med mig några frågor till honom när han ringer, men jag har inga.
Jo förresten!
* Kan jag få kortisonspruta på min vårdcentral om jag skulle behöva en till om några månader?
* Hur länge kan jag äta min medicin utan att pajja mage och lever?
* Berätta igen varför han inte vill operera mitt knä just nu.
* Tillhör jag Stockholms landsting nu eller hör jag fortfarande till Uppsala när jag valde att ta bort mig från kön här för att få hjälp i Stockholm?
Äh! Varför är jag alltid så skraj för läkare? De finns ju här för att hjälpa mig, men jag känner alltid att det är jag som är fjantig och att de tycker att jag stör och tar upp deras dyrbara tid med skitsnack.
Jag känner aldrig att jag får en läkare som lyssnar. Man skall beta och kunna mycket själv om vården för att få den rätta hjälpen. Man skall inte tro att det bara är att ringa sin vårdcebtral och sedan får man den allra bästa hjälp som landstinget har att erbjuda.
Nä, man skall veta vad man vill och vilken hjälp man vill ha och sina rättigheter annars hamnar man mellan stolarna direkt.
Ta min son t ex. Han ringde till VC för några månader sedan för att han var orolig över att han skakar så hemskt. De tog några prover och sedan har de inte hört av sig. Nähä!? Proverna kanske inte visade något allvarligt men "ungen" har ju inte slutat skaka för det. De har ju inte hittat orsaken till detta och ändå låter de honom gå bara. Inte lätt för en 19- åring att ligga på och tjata. För honom var det ett stort steg att ringa och få en läkartid och gå dit.
Han fyller snart 20 år. Skall JAG ringa och tjata på vårdcentralen och fråga vad som händer med honom. Han är ju myndig och vuxen. Hur skulle du göra om det var din son?
Jag blir upprörd.
Jag kan knappt snacka för mig själv men för min son skulle jag kunna göra det men då känner jag att jag lägger mig i. Det är svårt att släppa taget när de blir vuxna. Skall jag släppa taget när det gäller detta eller skall jag vara en jobbig morsa. Får de ens snacka om honom med mig?
Ja ja. Det är som det är.
Nu skall jag käka frukost och dra till arbetet. Försöka att klara ännu en dag utan mackor och smöriga mellanmål.
Ha de!

Dag 1

Ja, detta gick ju bra.
Har ingen aaaaaning om hur jag skall räkna dagens lunch som bestod av matvete och någon gryta bestående av kikärtor, svamp och lite annat.
Jag glömde givetvis broccolin, som jag hade kokat, hemma.
På rasten hade någon satt fram en ask After Eight men det gjorde mig inget.
Mellanmålet var jobbigast, när det serverades alldeles rykande färskt tunnbröd. Men som tur var fanns Ullis där och gav mig ett päron.
Till middag åt vi fläskytterfilé med bladspenat och risoni.
I morgon är en annan dag och då kommer jag att lära mig ytterligare något på appen.
Jag längtar redan efter morgondagens havregrynsgröt. Dessutom har jag köpt lättyoughurt med citronsmak som jag skall ta med mig till jobbet. Det och frukt blir bra mellanmål.
Nytt batteri i min våg visar att den väger två kilo för mycket.
Bra att veta.
Nu skall jag sätta mig en stund på cykeln framför tv:n.
Det skall bli spännande att väga sig på tisdag.
Det är en härlig känsla när vågen visar minus.
Minus, minus, minus.....tralla la la la!

Nackspärr

Är det inte det ena så är det det andra, sa flickan när hon blödde näsblod.

Ja, men jag mår ju ganska bra i mitt knä nu, så jag tänkte att så kan jag ju inte ha det.

Jag måste ha värk någonstans så varför inte dra på mig en nackspärr?!

I morse när jag skulle åka till jobbet kom värken smygande och i dag har jag knappt kunnat röra mig på jobbet.

Att stanna hemma var inte ens ett alternativ nu när jag precis kommit tillbaka på heltid igen.

Att jobba på förskola med nackspärr var inte heller så skönt men vad gör man?

Nu sitter jag på kontoret och väntar på Jonny.

Vi skall handla och sedan åka hem och städa.

Det kommer en familj och kollar på vår lägenhet kl 19 i kväll.

Men det ser ut som om Jonny får städa och jag får lägga mig på min massagekudde.

Det är ju kul nästan jämt!

Första dagen av resten av mitt liv

Har jag bestämt mig nu då?
-Jag gör väl ett nytt försök då!, sa jag klämkäckt till Anna på VV i går.
-Skall det bara vara ett försök då? Svarade hon.
Nä, det vill jag ju inte.
Det fick mig att tänka till.
Detta skall väl inte bara vara ett försök till, ett misslyckat försök till i raden av alla misslyckade försök.
Jag vet att jag kan. Varför säger jag då att jag skall försöka?
Är det för att kunna ha en bakdörr öppen?
Nähä! det fungerade inte den här gången....heller...
Jo!
Ta mej tusan att det skall fungera den här gången!!
Jag skall kunna gå in i en affär och kunna köpa mig det jag vill ha utan att fundera på storleken.
En självklarhet för så många, en självklarhet för nästa alla, utom mig...
Å mitt knä då!
Klart att jag måste göra detta för resten av mitt liv.
Inte vill jag sitta med en rullator och vänta på taxi utanför Gränby om några år.
Den bilden måste ut ur mitt huvud.
Jag vill kunna gå och cykla och springa, dansa, leka och leva i många år till. Då måste jag göra detta.
Dessutom är det skönt att lägga sig med ett rent samvete,
Jag sover gott när jag vet att jag ätit bra hela dagen.
I dag börjar jag mitt sunda och härliga liv.
Det som känns lite orättvist är att jag faktiskt redan äter ganska sunt men ändå är en tjockis så vi får väl se hur fort detta går.
Jag tror inte att jag kommer att chocka min kropp och gå ner en massa första veckan som är så vanligt.
Jag har redan gått ner förra året och nu står jag stilla.
Jag behöver inspiration att gå ner mer, att inte ge upp, att börja röra på mig.
I*N*S*P*I*R*A*T*I*O*N
Det får vi ge varandra på jobbet nu när vi är tre stycken om att göra den här resan.
Nu skall jag koka mig en tallrik gröt.
Inga konstigheter eftersom jag äter detta nästan varje morgon. I dag utan socker eller sylt utan med bär istället.
Det går nog ner det också.
Wish me luck!

Tummen upp för mig1

Viktväktarna

Jaha! Nu har jag satt igång då.

Ingen återvändo. Det känna bra.

Jag vägde inte lika mycket som jag trodde. Lite har jag gått upp sedan i somras men inte alls så mycket som jag trodde.

# glad tant

Nu har jag nästan fem kilo till mitt första delmål.

Det klarar jag, inte plättlätt men jag kommer att fixa det.

Det fixar jag.

Mycket att göra

När man varit sjukskriven 50% så hinner man inte riktigt att göra det man skall göra på jobbet.
Det är mycket pappersarbete som blivit liggande och som nu skall få sig en rejäl genomkörare.
Det är samtalstider nu och mycket att förbereda.
När man arbetar bara halva dagar så hinner man inte ens med en bråkdel av allt som måste göras.
Men nu känner jag mig redo att ta tag i allt igen.
Det är skönt att vara tillbaks med nya krafter.
I går hade jag inte speciellt ont i knät på kvällen efter en hel dag å jobbet.
Peppar, peppar!
Tänk om kortisonsprutan i kombination med medicinen faktiskt fungerar.
I dag skall jag göra en film på jobbet.
En film om en pojkes dag på förskolan.
Den skall jag visa på utvecklingssamtalet lite senare i maj. Hoppas den blir bra och att pojken faktiskt vill vara med på mitt lilla projekt.
I går när jag om hem från jobbet skrev jag handlingsplaner inför ett annat samtal.
Ja, det var bara att sätta fart med allt som blivit liggandes under sjukskrivningen.
Det känns skönt att vara på banan igen.

God morgon glada mask!