Måste skaffa mig en hobby.

Jag har ett ovanligt problem.
Jag har för lite att göra.
Här hemma alltså.
Sedan vi flyttade så har jag blivit en riktig soffpotatis.
Lägenheten är så liten att jag aldrig har något att göra i den. Jag städar lite och sedan är det klart. Jag är van att ha en stor lägenhet ed många rum och där det alltid fanns något att pyssla med. Det var alltid något av rummen som behövde sanering.
Nu är det bara jag och Jonny i en liten trea. Hur mycket kan vi lorta ner liksom?
Jag kommer hem från jobbet, lagar lite käk, fixar disken och sedan är allt klart.
Det blir soffan eller datorn resten av kvällen.
Så här kan jag inte hålla på.
Jag måste skaffa mig en hobby.
Men vad?
Jag måste lämna huset då och då och ta mig iväg på lite skojsigheter.
Oftast har jag så ont och är så jäkla trött efter jobbet att jag inte orkar resa på mig men det är ju då jag SKA resa på mig.
Börja träna vore ju bra.
Det finns ett gym inte så långt här i från. Man borde kanske gå dit....eller inte. Det kanske blir ytterligare en grej som jag tröttnar på till slut.
Lämna hemmet är svårt tycker jag.
Göra något på egen hand är svårt, tycker jag.
Borde.
Borde.
Borde.
Skall fundera på saken.

Bra idé!

Fredag på en onsdag och...

...dessutom slutar jag klockan 14.30.
Inte fy skam.
Det värsta med att sluta tidigt är att jag varit på benen sedan klockan 05.00 på morgonen så man är rätt trött frampå eftermiddagen.
Men det lär nog gå bra att hålla sig vaken. Sova får man göra när man blir gammal( läs ännu äldre).
Calle och Ludde kommer hit och käkar middag med oss i kväll.
Det blir mysigt.
Jag skall göra Cannelloni med rökt lax och räkor. Jag hoppas att det faller killarna i smaken.
Just nu sitter jag och gruvar mig för att cykla till jobbet för regnet bara öser ner och jag har alla mina regnkläder på jobbet.
Bra va?
Har jag tur så kanske det värsta avtar innan jag skall cykla iväg.
Nu skall jag läsa lite tidning och ta en kopp kaffe till.

Skriva

Jag har börjat prenumerera på tidningen SKRIVA.
Där hittar jag en massa bra läsning om hur man skriver och vad man skall tänka på. Det finns länkar till skrivarkurser och man får experttips om hur man skriver den perfekta romanen :)
Inte för att jag tror att jag någonsin kommer att kunna skriva något som blir publicerat men man måste ju få drömma.
En rolig sak som de har varje månad i tidningen är läsarnas novelltävling.
Nu skickade jag in mitt bidrag.
Väldigt pirrigt måste jag säga.
Jag kanske låter dig läsa den någon gång, men nu skall den bara vänta på att bli bedömd av tidningens redaktion.
Det känns jobbigt att skicka iväg något jag skrivit. Jag skicka iofs iväg bloggar här varje dag, men det är ju bara min vardag som du får läsa om då. Det är sällan som jag skriver något bra eller något som berör.
Jag märker genast när jag gjort något av det ovannämnda för då får jag jättemånga läsare och till och med en och annan kommentar.
Just nu känns det nervöst att jag skickade iväg de där raderna och jag ångrar mig nästan.
Usch, vad dum jag är.
Dum som skickade eller dum som ångrar mig?
Det vet jag inte ens själv.
Läskigt!
God natt!

Regn å Tvättstugan

Egentligen behöver jag inte skriva mer än så.
Ni fattar ju att här i Uppsala regnar det och efter jobbet har jag tvättstugan.
Roligare tisdag än så blir det inte.
Det är det som är grejen med vardagar. Man skall liksom lunka på i någon trist takt emellan helger och skojsigheter.
Man får väl vara glad att man har en vardag att falla in i. Livet kan ju inte vara roligt jämt och, som jag skrivit förut, skulle jag vara sjuk så skulle jag inte önska något högre än att få vara frisk och ha en vardag att vandra i.
Därför försöker jag tänka positivt när den regniga och grå tisdagen lägger sig över mig som en våt disktrasa.
Jag är frisk (åtminstone ganska) och jag har ett arbete att gå till som ger mig lön (åtminstone lite).
Haha.....nä, jag skall inte vara ironisk,
Det här är viktiga saker att komma ihåg.
Nu skall jag sleva i mig frukost och sedan ge mig iväg till arbetet.
Hej hå hej hå. Vi till vår gruva gå....

Fullspäckad kalender

Nu är jag fullbokad varje helg fram till semestern som börjar den 6 juli.
Hur sjutton kan det vara så?
Nästa helg åker vi till Hållen och planterar syrénbuskar, Det vankas schlagerfest och kusinträff, besök från Jämtland och arbetshelg i Hållen.
Vi skall hjälpa Ludde att flytta och sedan är det midsommar. Efter midsommar åker vi till Irland och sedan är det semester om jag får mina önskemål beviljade.
Ja, herreminje.
Jag blir stressad bara av att tänka på det. Förr gillade jag när allt var planerat å klart in i minsta detalj. Nu för tiden gör detta mig stressad i stället.
Jag gillar att ta det som det kommer och bara vara.
Men det blir nog bra det här med. Det är ju bara roliga saker som är inplanerade så jag kommer att ha det underbart.
I dag skiner solen så här på måndagsmorgonen.
Härligt.
Det är lite lättare att komma ur sängen då. Tre arbetsdagar och sedan är man ledig igen. Jag måste nog jobba på klämfredagen eftersom jag fick vara ledig på valborg men det är inte hela världen.
På onsdag skall jag och Ludde ha en drinkkväll med hela familjen.
Han skall lära mig att göra en "Grashopper".
Det ser jag fram emot.
Men först en lång måndag, en mittemellanlång tisdag och en kort onsdag.

P.S Jag och Jonny var på bio i går och såg The Water Diviner. Se den, säger jag bara. Det var längesedan jag såg en så bra film.

Då började jag gråta

I fredags när jag skulle handla på Gränby efter jobbet så hände en konstig grej med mig.
jag parkerade bilen och gick mot ingången. Där satt en kvinna på marken och tiggde.
Inget konstigt med det eftersom denna syn har blivit normal i Sverige nu för tiden.
I bland ger jag pengar till tiggare om jag har någon tia som ligger löst i fickan. I bland går jag bara förbi och ser dem knappt.
Tyvärr har min empati blivit rubbad eftersom jag inte kan ta in och tycka synd om hela världen hela tiden.
Men tillbaks till kvinnan utan för Gränby i fredags.
Hon satt där och såg ganska fräsch ut. Normalt slitna kläder och ett band i håret, lite smink.
Hon kunde ha varit du eller jag.
Böjd framför henne satt en svensk kvinna med sitt barn, ca 4 år. De satt och pratade och skrattade.
Kvinnan och barnet SÅG denna tiggande kvinna.
Hon fick liv liksom.
Det var inte en av de vanliga trashankarna som man ser utanför varje affär.
Kvinnan på stenbeläggningen blev en människa framför mina ögon.
Jag gick förbi och med ögonen fulla med tårar gick jag in för att handla mat och vin till vår kommande parmiddag.
På väg ut hade jag plockat fram två 20-lappar ur plånboken för att skänka till henne, men hon var borta. Kudden som hon satt på var tom.
Jag tittade mig omkring och fick snopen stoppa tillbaks mina pengar i väskan.
Varför blev jag så berörd av denna kvinna då?
Jo, jag tror att hon var äkta. Hon försökte inte spela fattigare än vad hon var utan hon satt där för att hon MÅSTE.
Hennes fattigdom blev så verklig för mig att jag började gråta. Mitt hjärta kunde inte försvara sig mot denna syn.
"Tiggaren" förvandlades till en människa som du eller jag och min empati kom tillbaks.
Man kan ha många åsikter om huruvida tiggarna skall få finnas eller inte. men nu gör de de och jag kan inte rädda alla men jag kan se alla. Det är människor som du och jag och de har inte valt detta liv i tiggeri och fattigdom.
Jag kan se dem när jag går in och ut ur affären. jag kanske inte kan skänka pengar till alla men jag kan se dem i ögonen och ge dem ett leende. Se att de är människor.
Nog om detta, trevlig söndag önskar jag dig.

Det var nära ögat

Tur att man har ett sjätte sinne när det gäller att vakna på mornarna.

Ställde larmet på min nya telefon i går.

Meeeeen inte ringde det inte.

Vet inte varför?

Bara att jag vaknade 6 minuter efter att larmet skulle gått igång och nu hinner jag dricka kaffe och slänga iväg en blogg.

Kunde lika gärna ha snusat ett par timmar till jag men man har väl någon automatpilot inbyggd i kroppen, antar jag eftersom jag vaknade av mig själv kl 05.06.

Nu ska man bara borsta en tand och fixa frippan, sedan drar jag.