Fimpa ciggen.

Jag har varit sk feströkare i snart trettio år. Rökt på fest och när vi haft semester.
Ibland och ibland inte.
Har inte tänkt så mycket på det eftersom jag själv inte anser mig vara en rökare. Röker ju aldrig på jobbet och aldrig på vardagarna över huvud taget.
Men så i år har det hänt något. Rökte ganska mycket på semestern och när jag kom hem till stan så slutade jag inte som jag brukar göra.
I och med min sjukskrivning så har jag gått här hemma och dött av tristess. Haft en och annan  cigg kvar från helgen och så har jag rökt. Så har jag rökt mer och mer och mer.
Till slut har det blivit tre, fyra, fem kanske fler cigaretter per dag.
What!?
Skall jag bli storrökare när jag är nästan femtio?
Nä, nu är det slut på det!
Inga mer cigg för mig.
Kan jag inte feströka så får det vara. Jag har ingen lust att få varken Kol eller lungcancer bara för att jag har tråkigt.
Lika dumt som om jag skulle gå här hemma och dricka vin hela dagarna.
Jag brukar aldrig röka på mornarna men bara för att jag inte har några cigg så är jag röksugen just nu.
Det är så ett beroende fungerar.
Men icke sa nicke.
Inga cigg för min del. Om jag så går upp tio kilo på kuppen så får det vara värt det.
Jag vägrar låta några vita pinnar bestämma över mig.

Grattis Ludwig!

I dag fyller min yngsta son 21 år.
Som alltid när någon av sönerna fyller år fylls man själv med häpnad och förundran.
Var tog åren vägen?

Själv ser jag ut som en tonårsmorsa
 men jag är faktiskt 28 år och skall precis
föda vårt tredje barn.

Ludwig skulle komma den 12 oktober och eftersom hans bröder kommit några dagar tidiare än beräknat var jag förtvivlad när jag inte hade fått något barn den 12.
Jag ringde till min syster och grät på morgonen den 13 oktober 1994.
Hon tyckte nog att jag var fjaskig, hon som själv hade gått tre veckor över tiden med sin äldsta son.
TRE VECKOR!?
Får man ens gå så länge över tiden i dag, undrar jag?
Efter lunch den 13/10 kände jag något som man kunde likna med värkar och några timmar senare kom syrran för att hämta bröderna.

Två timmar med lustgas och plopp! var han här.

Jag gick ca två timmar hemma med värkar innan vi åkte in på BB. Där gick det ytterligare två timmar och sedan var han här vår älskade och efterlängtade trollunge.

Så mycket hår.
En riktig liten bortbyting.<3

Han hade lite låg temp så barnmorskan
tog på honom en hipp-hoppmössa
som någon hade stickat.

I dag är han en vuxen man den där lilla trollungen.
I dag fyller han 21 år och i dag skall han gå på jobbintervju.
I dag kommer bröderna hem på födelsedagsmiddag som Ludde själv skall laga.
Det står torskrygg med citronpotatismos och vitvinssås på menyn i dag.
Inte helt dumt med en son som är kock inte.
Själv skall jag försöka få till en toast skagen till förrätt och i vanlig ordning gissar jag att jag får åka till "Brantan" och köpa en Blåbärsprinsesstårta.
Det går inte att fylla år här hemma utan en sådan tårta till kaffet.
Jonny är i Luleå så han får vara med på facetime under dagen.
På fredag blir det fest här hemma när jag och Jonny dragit till Hållen.

Grattis älskade son på din födelsedag!

Skönheten och Odjuret

Nä, jag skall inte berätta sagan om mig och Jonny, även om du trodde det när du såg titeln på mitt blogginlägg. Erkänn!
Däremot tänkte jag tipsa om en bra fransk film som jag såg i dag.
"LA BELLE ET LA BETE".
Ingen fantastisk dunderfilm, men en helt ok och spännande familjefilm, som handlade just om Skönheten och Odjuret.
En mysig saga så här på måndagseftermiddagen, inte helt olik Disney´s version.
Klicka på bilden så kommer du till trailern.
Otextad tyvärr!

Man underskattar franska filmer, men de flesta jag sett är väldigt bra.
Genast skall amerikanarna göra sin egna version och då blir det oftast bara pannkaka av alltihop.
Har du inte sett "Tre män och en baby" på franska, så gör det, "3 hommes et un couffin".
Likadant en hemsk amerikansk film, med Hugh Grant i huvudrollen, som heter "Nio månader" på svenska. Den var jätterolig i den franska originalversionen, "Neuf Mois"
(klicka på  de svenska filmtitlarna så kommer du till trailern).
Så älskar jag det franska språket.
Jag blir som Jamie Lee curts i "A fish called Wanda" när jag hör någon prata franska. Haha...eller inte riktigt kanske, men nära på :)
Att jag själv har läst franska i fem år är ju svårt att förstå för jag fattar ingenting när de pratar.
Jo, något enstaka ord här och där bara. Det är faan en bedrift att läsa ett språk varje vecka i fem år utan att lära sig ett enda dugg.
Sorgligt hur oengagerad man var i skolarbetet.
Man kanske skulle ta upp sina franskstudier på gamla dar. Flytta till Frankrike och öppna ett lite bistro, måla och dricka vin.
Det är jag i alla fall duktig på, dricka vin alltså.
Oj, vilket långt inlägg  det blev då.
Glöm inte att kolla in mina trailers nu då.
Go Kväll!

Måndagsmorgon

Sitter i köket och försöker vakna.

När vi beslöt oss för att stanna här i en natt till visste vi att vi måste ställa klockan på 05.30.

Jag är visserligen morgonpigg men jag måste erkänna att jag inte klivit upp så här tidigt på snart 3 månader.

Det är mysigt här i köket med tända ljus och mörkret utanför.

Man får lite julstämning.

Vi måste vara i stan ca 08.00 för att Jonny skall hinna packa och ha en telefonkonfererens innan taxin hämtar honom till Arlanda 10.20.

Själv skall jag bege mig ut och köpa den sista presenten till yngste sonen, som fyller 21 år i morgon.

Jag vet vad jag vill ha så det kommer nog gå geschwint.

Nu behöver jag lite mer kaffe innan det är dags att packa hem och fara ihop, som min far skulle ha sagt.

God morgon!

Skogen

Om man tar tio steg från vårt uthus står man helt plötsligt mitt i skogen.

Det luktar svamp och skog.

Det skulle kunna vara helt tyst, bara lövens stilla rasslande när de faller från grenarna och någon fågel hörs kvittra.

Nu har jag en hårdrockande man och hans musik dundrar från verkstan från tidig morgon till sena kväll.

Men om man försöker bortse från det så kan man ta tio steg från tomten och hamna mitt i skogen.

Här ser man att den där stora älgen har trampat för inte så länge sedan.

Sorgligt att jag inte kan gå längre än så här, men mitt knä klarar inte av skogspromenader i ojämn och mjukterräng. Det blir ingen svamp i år tyvärr.

Det är ändå skönt att jag inte behöver gå så långt förrän jag kommer ut i skogen.

Vårt hus i höstskrud.

Härlig dag i dag.

Tankar jag tänker

Söndagmorgon och tystnaden går att ta på här ute.

Solen går upp över trädtopparna.

Hösten är här i sin fulla kraft.

Denna dag är ett oskrivet blad.

Jag skall försöka olja in golvet på dasset. Om jag kan få fast penseln på en lång pinne, så att jag kan stå och måla, kan det kanske gå.

Annars får Jonny göra det, men han har fullt upp med sina knivar nu.

Han har en del beställningar och de måste bli färdiga innan det blir för kallt i verkstan.

Mina stackars pelargoner skall få komma ner i källaren i dag och murgrönan som sitter igen kruka på altanen skall få komma in i värmen.

Man pysslar på här ute i lugn och ro.

Ingen stress och jäkt.

Vi kanske åker hem i kväll eller så stannar vi till i morgonbitti.

Jag röstar på det senare alternativet, men Jonny får bestämma eftersom han flyger till Luleå i morgon förmiddag.

Det bästa med att vara sjukskriven är att man inte har någon söndagsångest och det värsta är att fredagskänslan inte infinner sig heller. Eller, njae, inte det värsta kanske. Det värsta är väl orsaken till varför man är sjukskriven, men du fattar vad jag menar.....hahaha!

Åh! Nu längtar jag ut till min trädgård. 

Jag vill olja, måla och elda.

Men först en kopp kaffe till, lite frukost och nyheter.

Om en timme skall jag ge mig ut i den klara höstmorgonen.

Den sista flugan flyger runt mig och gör mig galen, men jag har lovat Frida att inte slå ihjäl den så då gör jag väl inte det då.

Det ser ut att bli en skön dag i dag.

Trevlig söndag på dig!

Paradiset på jorden

Jag och Jonny fylls fortfarande av outsäglig lycka varje gång vi kommer hit till Hållen.

Jag vet att jag har tjatat om det i typ ett och ett halvt år nu, men det går inte över.

Lyckoruset vi får varje gång vi kommer hit går inte att beskriva.

När vi hade så lite pengar för 10 år sedan var detta bara en dröm, en ouppnåelig dröm.

Att vi skulle kunna köpa oss ett hus på landet, ett fritidshus vid havet fanns bara i min fantasi.

Bo Kaspers Orkester gör en låt som heter semester och den lyssnade jag ofta på. Jag lyssnade på texten och drömde om att också ha ett eget hus på landet.

För snart två år sedan hittade jag pengar på en fond som jag faktiskt hade glömt bort. Tro det eller ej, men jag visste verkligen inte att jag hade så mycket pengar någonstans och killen jag snackade med fick nästan hicka när han såg hur bra fonden hade gått för mig. 

Dessa pengar räckte till kontantinsatsen på det här huset och fortfarande fylls vi av absolut lycka varje gång vi kommer hit ut.

Jag kan inte sluta tjata om det.

Detta är vårt paradis på jorden och inte förrän man varit på botten och lyckats ta sig upp igen, vet man att uppskatta pengar och dess värde.

God morgon!