Stenar från Vesuvius

1974.

Samma sommar som jag skulle fylla 8 år så vann mina föräldrar en resa till Italien,

De åkte för första gången på semester utan barn.

Jag fick vara hemma med min syster och bror i 2 veckor,

När mina föräldrar kom hem så berättade de mycket om din resa och jag fick presenter.

Mamma hade köpt mig fina kläder men den finaste presenten var nog stenarna som pappa hade plockat åt mig när de vandrade på vulkanen Vesuvius.

Jag fick snäckor också men stenarna var något alldeles fantastiska.

Jag kunde sittaci timmar och bara titta och känna på dem.

I kväll när jag var och rotade i källaren efter något helt annat då dök jag på min lilla ask med stenar.

Asken som de har legat i sedan pappa kom hem från Italien i augusti 1974.

Den här stenen tyckte jag om för att den ser precis ut som en sovande hund.

Detta är min lenaste sten.

Detta är en krukskärva. Jag undrar om den kommer från Pompeji? Det vore väl spännande!

Jag älskade verkligen mina stenar. Undrar om dagens barn skulle uppskatta en sådan present lika mycket som jag gjorde?

Man får väl inte ens plocka med sig stenar hem nu för tiden?

Lite nostalgi så här på kvällskvisten.

Tack för presenten pappa!