Går sönder

Var i Hållen i helgen och förberedde för påskfirande där. Städade gästrummet och letade efter en grej i garderoben där uppe. Hittade Ludwigs arbetskläder som han brukade ha när han var där ute och fixade. T-shirten var otvättad och det luktade fortfarande Ludwig om den. Jag trodde jag skulle bryta ihop totalt. Jag bara stannade upp med tröjan mot ansiktet och drog in lukten. Det luktade så nära, som om han stod bredvid mig, som om jag kramade honom, som om han fanns hos mig igen... 

Men släng bort kläderna! kanske du tänker. Varför skall du plåga dig så? Men jag kan inte slänga dem och jag vill inte tvätta dem. Jag vek ihop dem fint och stoppade tillbaks byxa och tröja längst upp i garderoben igen. De får ligga där tills jag är redo att göra mig av med dem. Det går inte att förklara hur man känner när något sådant händer. Hade du frågat mig innan Ludwig gick bort så hade jag sagt att jag aldrig skulle spara något som kunde trigga mig flera år senare, men det är inte så lätt. Jag styrs inte av förnuft när det gäller Ludwigs saker, utan bara av känslor. Jag kan inte slänga den enda sak som fortfarande kan ge mig hans doft. Hur ont det än gör.....Jaha! Nu lipar jag igen, det tar aldrig slut. Mina tårar tycks aldrig ta slut.

Nu planerar vi för den tredje påsken utan Ludwig, den tredje sommaren, det tredje året utan vår son och lillebror. Dagarna går lättare att att genomleva, men sorgen och saknaden är densamma även om jag inte skriver och pratar om den lika mycket som i början. Det suger! Att leva med sorg suger.....