När man kommer till en gräns

Jag gjorde illa mitt knä för nio år sedan.

Sedan dess har det blivit värre och värre.

För ca två år sedan tänkte jag: När är min gräns nådd?

När säger min kropp ifrån?

Hur länge skall jag gå så här innan det är stopp?

NU är den här, gränsen.

I natt hade jag så ont att jag bara låg i sängen och grät.

Jonny försökte känna försiktigt utanpå knät för att känna om det var varmt. Det gjorde så ont att han lika gärna hade kunnat rispa mig med ett rakblad på huden. Värken hade gått så långt att nerverna liksom låg utanpå kroppen, utanpå knäskålen.

Det var väl dumt att gå och jobba men samtidigt så vet jag ju det nu.

På tisdag när jag går till läkaren så vet jag att jag inte kan jobba, inte alls!

Men jag är ändå nervös över vad han skall säga när jag ber om en sjukskrivning. Hur länge vill jag bli sjukskriven då? Hut länge kan han sjukskriva mig utan att det finns en plan eller en fortsättning?

OM han sjukskriver mig vad säger Försäkringskassan om detta?

Godkänner de det eller tycker den handläggaren att jag skall jobba?

Det är inte lätt att stå på sig när man inte vet hur man skall gå vidare.

Jag vet att min blogg är APTRÅKIG nu när jag bara skriver om mitt onda knä....igen...

Men hela min värld handlar om detta nu. Det finns inget annat som upptar mina tankar dag och natt.

Tråkigt men sant.

Samtidigt känns det bra att gränsen äntligen är nådd.

Nu finns det ingen återvändo, nu är det jag mot läkarna. Fast det känns som att det borde vara jag MED läkarna. 

Det är inte lätt att vara sjuk i Sverige i dag.

Inte lätt att ha ont och samtidigt ha orken att slåss för sin rätt till hjälp, med rätt sjukvård.

Sommar, sol och lite gnäll...

Nu kommer sommaren och värmen som vi har väntat på.
Det känns helt ok faktiskt. Man har liksom förstått att det inte blev så mycket sol och bad i år och det är ju skönt att cykla till jobbet i shorts och linne också.
Lite synd att man inte skall vara i Hållen den här helgen när väderkartan visar en molnfri himmel men sånt är livet på en pinne.
I dag kör vi dag nummer två på jobbet. Vi får se hur det går?
Jag hade djävulsk ont när jag kom hem i går och kunde inte göra annat än att ligga i soffan med en kudde under knät.
Är det så mitt liv skall se ut?
Detta är bra att ha som argument när jag skall gå till läkaren på tisdag.
Det var i alla fall roligt att komma tillbaks på jobbet i går och träffa nya och gamla kollegor.
Vi har fått in två härliga tjejer in till oss och det kändes superbra.
Som alltid är jag full av ny energi på höstuppstarten och därför känns det så extra jävligt att jag inte kan jobba fullt ut och vara den pedagog som jag är och vill vara.
I dag är det torsdag och snart är det helg igen. I morgon åker Jonny upp till Idre och hämtar hem Ludde. Vi längtar efter honom. Det skall bli skönt att han kommer hem och samtidigt lite nervöst hur det kommer att bli när han skall bo här hemma igen.
Jag och Jonny har ju vant oss vid att vara själva nu och inte ha något som "stör".
Ja ja, det blir väl bra. Han märker väl hur vi har det nu och att det inte är som när vi bodde hela familjen. Mamma rusar inte hem efter jobbet och börjar med maten. Hon kanske inte gör mat alls för hon orkar inte. Då får man koka gröt eller laga något på egen hand.
Det är städat och fint typ hela tiden annars får vi spader. Ingen disk på diskbänken och inget skräp på vardagsrumsbordet är tillåtet.
Tvättstugan får man boka och sköta själv.
Ja, det är liksom lite mer vuxenboende här hemma nu, men det blir nog inga problem.
Det skall som sagt bli jätteroligt att han kommer hem också.
Nu skall jag äta min frukost och borsta en tand och sedan cyklar jag i väg till jobbet och gör ett nytt försök dag nummer två.
Kram!

Jag gör väl ett försök

På tisdag har jag fått en läkartid och tills dess "måste" jag arbeta.
Jag är på väg till jobbet nu och jag undrar hur det kommer att gå?
Det skall blir roligt att komma tillbaks och träffa alla, men jag är riktigt orolig över vad mitt knä "kommer att säga".
Jag går dit och gör mitt bästa, bättre kan jag ju inte göra.

Det är onsdag och redan i v 33.
Sommaren gick i ett huj. Men det visste vi ju. Nu ser jag fram emot en rolig höst och en höst där jag får hjälp med mitt knä. Den här gången ger jag mig inte. Den här gången måste någon hjälpa mig.

På lördag kommer Ludde hem från Idre. Det blev inte riktigt som han trodde där uppe, så han kommer hem en månad tidigare än beräknat. Nu måste han bara få ett jobb och en bostad här hemma också. Inte helt lätt kanske men han får väl ligga i.
Jag är inte avundsjuk på dagens ungdom och den hemska bostadsmarknaden. Hur i hela friden skall man kunna flytta hemifrån om man inte har flera hundra tusen på banken?

Nu skall jag göra mig i ordning för dagens drabbning. Det är mulet nu men det skall bli sol snart så det får bli klänning i dag.
Jag önskar dig en bra onsdag och håll tummarna för mig att det går bra för mig och mitt knä på jobbet i dag!

Födelsedag i bilder

Champagne och löjrom på hotellrummet.

Shoppa på Södermalm

Cava med min man

En cider på Mosebacke med vacker utsikt.

På hotellets takterrass.

Underbar middag på Grill. Har aldrig druckit så dyrt vin.

Avslutade kvällen med hårdrock på Pub Ancor.

Hej då Stockholm

Min födelsedag

I dag fyller jag år.
Fyrtionio år närmare bestämt.
Det känns underligt att man blivit så gammal. Inte trodde jag väl det när jag var ung. Jag trodde jag skulle vara ung och cool för alltid. 49 år lät så väldigt långt bort. men nu sitter jag här och fattar knappt var alla år tagit vägen, men så är det väl för oss alla.
I dag har jag och gubben semester. Vi hade planerat att båtluffa runt i Stockholm skärgård i fyra dagar men mitt knä säger stopp och därför har vi varit i Hållen i två dagar och i dag åker vi till Stockholm och tar in på hotell.
Vi har bokat ett hotell mitt i stan så att jag skall ha nära till restauranger och pubar.
Jag tänkte att vi skulle dricka champagne hela dagen nämligen.
Men allra först skall vi lämna in vår bil på reparation så vi lånar en kompis bil till Stockholm.
Det ser ut att bli bra väder så jag sitter här och funderar vilka kläder som passar att ha i dag.

Jag fick en fin present av min man.

En stekpanna kan ju verka lite tråkigt men vi har börjat samla på oss fina köksredskap till vårt nya kök och en sån här fin stekpanna går man inte bara och köper sig hur som haver.
För dig som inte gillar att laga mat lika mycket som jag kan ju denna present tyckas både tråkig och inte speciell modern. Men jag blev jätteglad.

Jag hittade detta på nätet.
Du kan ju läsa och berätta för mig om det stämmer :)

En person som är född den 10 augusti 1966 har stjärntecknet Lejonet

Från 23/7 till 22/8.

Lejonet är verkligen solens tecken och de är lekfulla, stolta och älskar att stå i centrum. Lejonet är mycket kreativ, dramatiskt och gör allt i stor stil. Extravagans och lyx är lejonets melodi. Lejonet har höga ideal, en stark personlighet och har en naturlig fallenhet för att leda. Lejonets självförtroende är enormt och de tenderar att ibland bli rätt självupptagna på gränsen till storhetsvansinne. De är svaga för smicker och är ganska fåfänga. 

Lejonets är mycket skicklig på att leda och organisera, men någon annan får gärna ta hand om detaljerna. De har lite svårt att lämna plats åt någon annan och erkänner ogärna när de har fel. Lejonet är oerhört generös med allt, kärlek, pengar, kunskap eller tid förutsatt att lejonet får vara mittpunkten. Lejonets favorituttryck är ”Det blir som jag bestämt”. 

Lejonets är sexigt, roligt och passionerat med en oerhörd aptit på livet, de älskar glitter och glamour, äta ute, roa sig och shoppa förutsatt att lejonet har pengar att spendera annars blir de lätt frustrerade över allt de vill köpa men inte har råd med. Lejonets utvalda kan vänta sig gränslöst med kärlek och tillgivenhet. Lejonet är trogen och nästan överväldigande i sin tillgivenhet och de förväntar sig att partnern skall uppskatta och ge lejonet hela sitt hjärta. 

Lämpliga yrkesval: Alla som fodrar ledarskap, ex. PR-man, teaterdirektör, producent, eller något som har med juveler att göra, ex. guldsmed. 

Känsligaste kroppsdel: Ryggen.

Mysig helg

Lördag

Hållnäsdagen

Vi åkte först till Gudinge och sedan till Sikhjälma. I Sikhjälma åt vi sotare och drack kaffe. Vi köpte även fyra burkar Hållnässurströmming med oss hem.

På eftermiddagen kom Carl med kusin Lars. Vi grillade och sedan cyklade vi till fågelsundet och skådade en magisk solnedgång.

I dag söndag har vi utnyttjat pojkarnas unga starka kroppar till att flytta och röja i källaren.

De fick även några soltimmar och lite lunch innan de drog hem till stan.

Nu har vi fint i källaren till vår surströmmingsfest i september.

Tack för det killar.

Nu är vi på väg hem med husvagnen men först ett stopp för middag i världsmetropolen Skärplinge.

Jag är både trött och hungrig.

Nu vill jag hem och sova. I morgon har jag en jobbig dag framför mig.....typ. :)

Hållnäsdagen

I dag den 8 augusti händer det lite grejer här ute på landet.

Hållnäsdagen går av stapeln och man kan åka runt till de olika byarna och se hur det bakas Hållnäsbröd, hur det fiskas och röks i de små hamnarna.

Man kan köpa fika och lyssna på musik.

Jag tror vi tar bilen och åker en sväng.

Jonny är sugen på att få tag på några burkar av Hållnäs egen surströmming.

Den var godast på bordet förra året.

I dag kanske Calle och Lars kommer ut men det får vi väl se.

De var tydligen ut på galej i går så de är nog inte vakna ännu på några timmar,

Jag och Jonny hinner nog åka Hållnäs runt ett par varv innan ungdomarna slår upp sina blå.

I dag är det lite molnigt men varmt. Solen skall visst komma efter lunch.

Det är skönt att sitta här på balkongen i sommarvärme och dricka mitt morgonkaffe. Jag har en polare med mig i dag och det gillar jag INTE!

Usch! Den är jättestor och jag som är så rädd för spindlar.

Kryyper

Betona på Y:et liksom. Ungefär som när man säger order myror.

Så skrek jag som barn så fort jag såg något som kröp på marken.

Tex en myra eller en spindel mm.

Jag stod i hallen i vår sommarstuga och skrek -Kryyper! tills någon lyfte upp mig och bar mig över gångplattorna till gräset.

På gräset såg jag dem inte så där var jag trygg.

Min bror mobbade mig jämt och skrämde mig för alla möjliga insekter.

En gång satte han mig t om i en myrstack och det botade inte min fobi direkt.

Så fort jag kom in i ett rum skannade jag väggar och tak efter eventuella spindlar innan jag tog ett steg över tröskeln.

Nu ligger jag här på en klippa och kollar på alla möjliga konstiga insekter och jag inser att jag fortfarande är rädd för Kryyper! Eller kusar, som vi säger i Jämtland om allt smått dom kryper och flyger.

Usch!

Morgonstund har guld i mund

Vaknar tidigt trots att jag är "ledig".

Vaknar av en liten solstråle som letar sig in genom en glipa i dörren och kittlar mina ögonlock.

Gubben som snart åker in till sitt arbete stökar i köket.

Klockan är halv sju.

Jag har sovit gott i natt. Med gott menas att jag inte har haft allt för ont i mitt knä och att jag fått sova sammanhängande långa stunder hela natten och bara vaknat ett par tre gånger.

Jag går ner i köket och gör en kopp kaffe, öppnar dörren och sätter mig på bron.

Solen skiner och fåglarna kvittrar.

Mannen åker iväg till stan för att arbeta sista dagen innan helgen och två dagars semester.

Själv sitter jag kvar på trappen och låter tankarna vandra.

Radion skvalar lågt från köket och blandas med fågelkvitter och humlesurr.

Jag försöker vara här och nu, det som jag har så jäkla svårt för.

Jag är redan en vecka framåt. Hur skall det gå att arbeta på onsdag? Vad ska jag  skriva till min chef. Jag borde verkligen mejla henne och förklara min situation. Vad skall jag säga till läkaren som jag skall träffa nästa tisdag? När får jag svar från ortopeden på Idrottsskade centrum?

Jag sitter här och försöker njuta av stunden precis här och nu.

Carpa lite Diem, som Lina skrev på FB i går.

Carpe fucking Diem ja! Lättare sagt än gjort.

Om en vecka kommer Ludde hem....ja, du ser ju. Jag är alltid någon annanstans i mina tankar.

Morgonstund har iallafall guld i mund, DET är jag med på,

Det finns inget som skapar så mycket ångest hos mig som när jag sover länge.

När jag kliver upp tidigt och tar vara på dagen så känner jag mig i alla fall ganska duktig och känslan av otillräcklighet över att jag inte är på arbetet ger med sig lite.

Inte för att mina kollegor blir hjälpta av att jag sitter här i solen och dricker kaffe tio mil bort. Men ändå liksom!

Gud vad jag svamlar!

God morgon.

För bra för att vara sant

Strålande sol och molnfri himmel i Hållen på fredag, läste jag i går.
Jag och Jonny bestämde alltså att vi åker ut till Hållen redan i kväll, så pendlar han in till stan i morgon och jag kan få en hel dag med sol ute på landet.
Ligga på en varm klippa och kanske doppa tån i havet?
Det låter ju för bra för att vara sant.
Å det är det också, för nu när jag kollar in vädret så skall det vara varmt i morgon men inte alls så soligt som de sa i början av veckan.
Ganska molnigt faktiskt.
Jaha!
Ja ja, vi åker ut ikväll i alla fall för ändrar jag mig nu så kommer även vädret att göra det och då sitter jag här i stan i morgon medan solen gassar i Hållen.....eller nåt :)
Det är inte lätt att få lite färg på kroppen den här sommaren inte.
Inte kan vi stanna där ute i fyra dagar heller, som vi först hade tänkt, för vi måste laga bilen och den enda tid vi fick var på måndag morgon kl 07.30.
Tack för det då!
Vi lämnar väl in bilen och sedan tar vi tåget in till Stockholm och sätter oss på ett mysigt ställe, dricker skumpa hela dagen och sedan tar in på hotell.
Sämre födelsedag kan man ju också ha.
Det är bara det att inget blir som jag tänker mig den här sommaren och det känns lite frustrerande men det är väl ett I-lands problem antar jag.
Det finns värre saker här i världen.
Nu skall jag äta lite frukost och sedan skall jag fundera på vad jag och Jonny skall äta i helgen.
Det känns som ganska delikata problem i denna ding-dång värld som vi lever i.
Vi är förskonade här i Sverige.
Det är väl därför som man har energi att bli besviken på någon så trivialt som vädret.
GOD MORGON!