Jag är på väg till jobbet nu och jag undrar hur det kommer att gå?
Det skall blir roligt att komma tillbaks och träffa alla, men jag är riktigt orolig över vad mitt knä "kommer att säga".
Jag går dit och gör mitt bästa, bättre kan jag ju inte göra.
Det är onsdag och redan i v 33.
Sommaren gick i ett huj. Men det visste vi ju. Nu ser jag fram emot en rolig höst och en höst där jag får hjälp med mitt knä. Den här gången ger jag mig inte. Den här gången måste någon hjälpa mig.
På lördag kommer Ludde hem från Idre. Det blev inte riktigt som han trodde där uppe, så han kommer hem en månad tidigare än beräknat. Nu måste han bara få ett jobb och en bostad här hemma också. Inte helt lätt kanske men han får väl ligga i.
Jag är inte avundsjuk på dagens ungdom och den hemska bostadsmarknaden. Hur i hela friden skall man kunna flytta hemifrån om man inte har flera hundra tusen på banken?
Nu skall jag göra mig i ordning för dagens drabbning. Det är mulet nu men det skall bli sol snart så det får bli klänning i dag.
Jag önskar dig en bra onsdag och håll tummarna för mig att det går bra för mig och mitt knä på jobbet i dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar