Det är ovanligt att kunna vila när jag har ont, att kunna ta en stark tablett och gå och sova när smärtan är som värst.
Det är en skön känsla, men det känns ovanligt att inte gå till arbetet, att inte vara med och känna att man är delaktig.
Jag tror att jag skall cykla dit i dag och snacka lite. Det känns jobbigt att jag kommer ifrån barnen och att jag inte får lära känna de nya.
Det känns jobbigt att inte få vara med.
Det sociala livet är viktigare än man tror.
Arbetskamrater betyder mycket och att ha någonstans att tillhöra i samhället är viktigt för känslan att man är någon.
Jag tror jag skall skicka efter något handarbete så att jag har något för händerna här i höst.
Man vet aldrig hur länge det kan dröja innan jag får någon hjälp och blir så pass bra att jag kan jobba igen?
Remissen till ortopeden gick iväg i onsdags så nu skall det bli spännande att se när jag kan få något svar från "Ackis" då?.
En operation är ju mitt mål men samtidigt är jag jätterädd bara av tanken på att de skall såga av mitt ben och sätta in ett nytt knä.
Jag som inte ens kan ta bort en sticka i foten.
En sak i taget va? Inte springa händelserna i förskott nu!
Handarbete stannar jag på, tror jag.
Skall genast leta reda på en bra sida att hitta sådana på.
En fin julbonad till Hållen.
Så får det bli!
God morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar