tisdag 18 augusti 2015

Nu sitter man här igen då.

Läkarbesök om ett par timmar.

Hur skall det gå den här gången då?
Hur skall jag bli bemött?
Kommer jag att bli tagen på allvar?
Får jag någon hjälp?
Kommer jag gå där ifrån gråtandes som förra gången?
Blir jag sjukskriven?
Ja, frågorna kvarstår.
Mitt förtroende för läkarna är inte på topp, om man säger.
Har man blivit "misshandlad", som jag tycker att jag har blivit, så är det svårt att uppbringa modet att sätta sig där igen.
Möta de där blickarna som säger: Jaha! å vad tror du att jag kan göra då? Jag är väl ingen trollkarl heller. Jag är ju för tusan bara en allmänläkare på en vårdcentral.
Samtidigt så är det genom vårdcentralen man måste gå innan man får någon hjälp.
Det spelar ingen roll var man ringer så frågar alla: Har du varit i kontakt med din vårdcentral? vad säger husläkaren?
När man kontaktar husläkaren så kan de inte göra någonting!
Men i dag skall jag inte ge mig. Det spelar ingen roll hur han ser på mig så MÅSTE han skriva en remiss till röntgen och ortopeden och han MÅSTE sjukskriva mig eftersom jag knappt kan stå, än mindre gå.
I går eftermiddag när vi hade samarbetsövningar så stod jag i en timme, fikade och sedan stod jag i en timme till. STOD alltså, inte gick. Men det pallade inte mitt knä. När jag kom hem så var det soffläge hela kvällen sen och i natt har det dunkat och värkt. Det är det som är lite jobbigt. Det känns som om jag kan göra saker där och då men efter några timmar kommer smärtan och då är det nästan olidligt.
Men då är det för sent för då har jag ju redan stått eller gått eller vad jag nu har gjort för något.
Nu sitter jag här och peppar mig för ännu ett helvetesjävla läkarbesök och jag är skitnervös.
Jonny erbjöd sig att följa med och egentligen vill jag det men samtidigt tycker jag att det är fjaskigt att ta med sig honom. Detta är något jag måste göra själv hur jobbigt det än må vara.
Om två timmar cyklar jag till Nyby Vårdcentral.
Önska mig lycka till.
Håll tummarna att jag får träffa en läkare som ser och förstår min smärta nu.
Jag orkar inte med ett stolpskott till.



Inga kommentarer: