Skulle ha börjat jobba igår efter semestern men mitt knä säger NEJ!
Har haft semestern från helvetet när det kommer till värk och ont.
Hade läkartid i går men han kom inte med några revolutionerande teorier direkt.
Han satt tillbakalutad i sin stol med armarna i kors, synade mig upp och ner och sedan frågade han mig vad jag gjorde där.
Varför har jag ringt på en läkartid?
Om jag nu har så ont så får jag väl säga upp mig och sätta mig i skolbänken då.
Smart läkare!
Jag kände mig som en liten skolflicka som fick skäll av fröken för att jag skolkar.
DETTA BEMÖTANDE BEHÖVER INTE JAG JUST NU!!
Ringde till Elisabethsjukhuset i morse men fick svaret att de har inga sådana knäortopeder längre.
Jag måste alltså tillbaks till den där mysiga jourläkaren nästa vecka för att få honom att skickaven ny remiss till ackus.
Jag behöver remiss till både röntgen och ortopeden.
Sedan vill jag bli sjukskriven framöver så att jag orkar med mitt liv.
Nu måste jag bara ha ångest i en vecka för att våga säga detta till den där hemska människan igen.
Om läkare bara visste hur de skall bemöta människor.
Jag har sällat träffat gulliga och förstående allmänläkare.
Jag står alltid med mössan i hand och skrapar med foten och de läkare jag möter tar aldrig någonsin bort den skuld jag känner för att jag har värk och inte kan arbeta.
Får man verkligen inte lära sig något sådant på läkarlinjen?
MÄNNISKOKÄNNEDOM.
Detta är ingen bra dag i mitt liv.
Trots att solen skiner och jag sitter ute med en kopp kaffe så känner jag mig ledsen, arg, uppgiven, trött........å.. Sa jag ledsen?
Jag vill bara gömma mig och aldrig komma fram igen.
FUCK IT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar