Så skrek jag som barn så fort jag såg något som kröp på marken.
Tex en myra eller en spindel mm.
Jag stod i hallen i vår sommarstuga och skrek -Kryyper! tills någon lyfte upp mig och bar mig över gångplattorna till gräset.
På gräset såg jag dem inte så där var jag trygg.
Min bror mobbade mig jämt och skrämde mig för alla möjliga insekter.
En gång satte han mig t om i en myrstack och det botade inte min fobi direkt.
Så fort jag kom in i ett rum skannade jag väggar och tak efter eventuella spindlar innan jag tog ett steg över tröskeln.
Nu ligger jag här på en klippa och kollar på alla möjliga konstiga insekter och jag inser att jag fortfarande är rädd för Kryyper! Eller kusar, som vi säger i Jämtland om allt smått dom kryper och flyger.
Usch!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar