När jag är ensam med mig själv och tvingas stanna upp och tänka…

Som nu t ex, när jag sitter ensam på ett tåg i sex timmar. 

Det är då det är som jobbigast med sorgen. Den slår en som en käftsmäll mitt i nyllet och det finns ingenstans att gå, ingen att snacka med, ingenstans att gömma sig. Det är sådana här gånger som det är som allra jobbigast. Jobbigast är när jag sitter ensam i bilen och kör, då gråter jag så jag hulkar ibland. Nu i tågets första klass vagn måste jag ändå hålla mig. Det skulle verka väldigt underligt om jag satt och grät högt för mig själv här. Men tankarna kan jag inte göra så mycket åt mer än att skriva dem. Det blir alltid lite lättare när jag skriver av mig en liten stund.

Det är som att det tunga och jobbiga lyfts ifrån min kropp och kommer hit istället. Ludwig har varit så närvarande den här veckan, ända sedan jag träffade Stina Wolter i söndags och vi pratade om honom. Våra söner var kompisar när de gick gymnasiet och jag fick berätta för Stina hur Ludwig hade blivit bemött när han fick sitt cancerbesked. Det blev ett bra möte. Hon är väldigt omhändertagande och peppande. Sedan har vi haft lite kontakt via Instagram och hon vill skriva om Ludwig i sin nya bok. Det känns fantastiskt roligt och hedrande. Men det blir ju också som att man skrapar hål på en sårskorpa och det börjar blöda där det var lite, lite läkt.

Nu skall jag försöka swipa bort alla jobbiga tankar med att läsa min roliga bok. Men då skrattar jag högt istället. Mina tåggrannar måste tycka att jag är knäpp.

Längtar efter Charlie nu jag...

 Köpte mig en fin jävla husbil förra året som jag knappt fått använda. Vi köpte den och var ute i 4 dagar. Sedan var vi på festival med den i två dygn och innan säsongen tog slut så var vi två nätter på Gräsö. That`s it! Nu har Charlie stått på vinterförvaring i 8 månader och jag längtar ut. Längtar efter att få göra fint i den igen, längtar efter mysiga kvällar i husbilen och längtar efter sommar och semester.

Älsk på den här bilden, trots filtret.

I år skall vi åka ut mycket mer och i år skall vi ta Charlie både till östkusten, Österlen, Skåne och Danmark. Europaturen får vänta till nästa år när vi INTE skall bygga i Hållen. Fina campingplatser och ställplatser i Mälardalen skall vi också utforska. Åh! Kan det inte bli sommar snart?!

Starstrucked

Var till Håga by Centrum i dag.

Till Stina Wolters lilla affär "Ett hål i väggen". Skulle köpa hennes bok "Kring denna konst" som en liten present till mig själv. Jag hade hoppats på att hon skulle vara där å det var hon!! Jag följer henne nu när hon driver en liten kampanj mot Cancerfonden. De säger att fetma ökar risken att få cancer och om man äter socker så blir du fet och får cancer. Jag berättade för henne om Ludwigs läkare som sa att detta inte stämmer och han tog bort all skuld från Ludwig och sa att det bara var otur som gjorde att just han fått cancer. Jag pratade länge med henne om detta och hon signerade min bok. Hon gjorde hela min söndag och det kändes så bra att få träffa henne och få berätta min och Ludwigs historia. Att Cancer drabbar urskillningslöst, det drabbar unga, gamla, långa, korta, smala & tjocka. 

Jag fick även en print av henne och hon skrev så fint i min bok.

Tack Stina!

Dum å dummare

 I dag skulle Svarta Pärlan in på Service. Så på min semesterdag fick jag ställa klockan och åka till Såma i Boländerna kl 07.00 i morse. Som tur var fick jag en lånebil att ha i dag så att jag slapp gå till och från verkstan. Fast det hade jag nog inte gjort ändå, det hade nog blivit en taxi fram och tillbaks. Det blev lite pinsamt när jag skulle starta lånebilen. Hur jag än vred på nyckeln så hände inget, ingen motor som gick igång. Tryck ner kopplingen stod det på instrumentbrädan och jag tryckte och tryckte. Hade jag tryckt hårdare så hade foten kommit ut genom bilgolvet. Men, nä! ingenting hände. -Jag går INTE in och frågar om hjälp, tänkte jag. Komma in där på verkstan bland alla killarna som en jävla kärring och inte kan starta en bil. Som tur var så var jag ensam där ute på gården, så ingen såg när jag satt där utan att kunna starta bilj***ln.

Jag tog ett djupt andetag, satte i nyckel i låset och vred om igen.....ingenting hände..... jag satt en stund och tänkte. Det var ju ett tag sedan jag körde en manuell bil så vad tusan gör jag för fel?   Så kom jag på!! Kopplingen sitter ju längst till vänster....jag hade försökt trycka bromspedalen genom golvet hela tiden. Gör om, gör rätt och bilen startade. Haha! Vilen jäkla tur att jag inte gick in på verkstan å bara - Hallå! det är något fel på er bil, den startar inte...(för jag är en dum kärring som inte vet var kopplingen på en bil sitter)...

Sorry tanten på bilden, du kanske inte alls är lika dum som jag.
Men du får ändå symbolisera mig i dag.

Semester

Nu har Jonny åkt till Irland och jag är hemma med hundarna. Det är svårt att få hundvakt i fyra dagar och dessutom är My fortfarande under rehabilitering för sitt diskbråck. Jag behöver ändå inte mina intjänade semesterdagar i sommar eftersom jag sagt upp mig och slutar jobbet den 23 juni.

Vi har det härligt hundarna och jag. Klev upp tidigt och satt länge med kaffe och frukost framför datorn. Sedan gick vi på en promenad i solen och nu myser vi på balkongen som jag städade och gjorde fin igår.

Vi har bytt lite möbler kors och tvärs. Tagit hem utemöbler från Hållen som vi ställde på altanen.

Tog möblerna som stod på altanen och ställde på balkongen, och de fläskiga fåtöljerna som stod på balkongen tar vi ut till Hållen på fredag. Nu blev det mycket mer plats här ute. 

Nu kryper sig solen sakta in på inglasningen och vi njuter i fulla drag av solen, kaffe och av att ha några dagar semester.

Slut för i år

Så var påsken slut för denna gång.

Knut och Natasha åkte hem i går, Carl och Agnes åkte i morse.

Jag och Jonny stannar under dagen men måste åka hem i eftermiddag. Jonny skall packa för att åka till Dublin i morgon bitti.

I vanlig ordning gick dagarna i ett flygande fläng. Vi har haft det bra med mycket och god mat. Vi har mest legat i blöt i vår nya badtunna, men det är det ingen som har klagat på. Vädret har varit fantastiskt, över förväntan. Från att SMHI skrev att det skulle bli kallt och snöslask hela påsken till sol och över 10°C så har vi bara tackat och tagit emot.

Jag och Knut löste Melodikrysset och målade ägg på lördagsförmiddagen. Det blev blandade motiv, allt från vårblommor och moln till It, en snippa och ukrainska flaggan….

När vi inte badade eller åt så spelade vi killarnas nya spel, Ockulus. Iklädda VR-glasögon och handkontroller stod vi i hallen och såg inte riktigt friska ut, haha!!

Hundarna har gått från famn till famn och äntligen kunde de ligga på altanen och lapa sol igen. Som de har längtat…

Som ni ser så har vi haft det bra, trots att det vid alla familjesammankomster alltid kommer att saknas en person.

För alltid saknad men aldrig glömd!

Ludwig 1994-2019

Bubblor å sån’t

Igår premiärbadade vi i nya badtunnan. Efter några bedrövelser (slangar som hoppat ur, fel kamin som visade sig vara rätt, läckage i vattensystemet) så löste sig allt till slut med lite pyssel från killarnas sida.

Det tog 4-5 timmar att värma upp den till 37° och då kunde vi inte vänta längre. Solen sken från en blå himmel, bubblet och rosévinet var kylt och humöret var på topp.

Detta kommer vara den stående aktiviteten här ute hädanefter. Såå mysigt! Pricken över i:t blir när bastutunnan kommer. 

Tjälaknul

Eller tjälknöl, som man säger här nere.

Ikväll skall vi äta det, men det är alltid lika spännande när jag skall laga det.

I går när jag lagt mig och t om somnat så vaknade jag 00.15 av att jag inte stoppat in köttet i ugnen innanjag lade mig.

Köttet skall ju stoppas in fruset, i kall ugn och på 80-90° i ca 8 -10timmar.

Tassa de upp för att lägga in mina två rostbiffar innan jag fick somna om.

Vaknade några timmar senare av att jag kände lukten av stekt mat. - Vem steker korv mitt i natten, tänkte jag. Lite förvirrad tänkte jag att jag drömde och somnade om igen.

Efter ytterligare ett par timmar vaknade jag igen av att det luktade mat.

Helt förvirrad tassade jag ner i köket kl 04.30 för att se om någon verkligen lagade mat mitt i natten?!

Möttes av en lysande ugn och då kom jag på att jag själv hade stoppat in kött där innan jag somnade.

Herregud så dum jag kände mig.

Kl 07.00 kände jag att det nog var dags att lägga köttet i sin saltlag. Sagt och gjort upp igen och koka lagen som jag nu har hällt över köttet.

Nu skall det får gosa i lagen i ca fem timmar.

Det blir gött att skära upp till en potatisgratäng, sallad och en vitlökssås till kvällen.

Så här gör jag Tjälaknul, hur gör du? (Jag vet att receptet säger att köttet skall vara i ugnen i 10-12 timmar, men mina köttbitar var så platta att jag tog ut dem efter  bara 7 timmar.)

Går sönder

Var i Hållen i helgen och förberedde för påskfirande där. Städade gästrummet och letade efter en grej i garderoben där uppe. Hittade Ludwigs arbetskläder som han brukade ha när han var där ute och fixade. T-shirten var otvättad och det luktade fortfarande Ludwig om den. Jag trodde jag skulle bryta ihop totalt. Jag bara stannade upp med tröjan mot ansiktet och drog in lukten. Det luktade så nära, som om han stod bredvid mig, som om jag kramade honom, som om han fanns hos mig igen... 

Men släng bort kläderna! kanske du tänker. Varför skall du plåga dig så? Men jag kan inte slänga dem och jag vill inte tvätta dem. Jag vek ihop dem fint och stoppade tillbaks byxa och tröja längst upp i garderoben igen. De får ligga där tills jag är redo att göra mig av med dem. Det går inte att förklara hur man känner när något sådant händer. Hade du frågat mig innan Ludwig gick bort så hade jag sagt att jag aldrig skulle spara något som kunde trigga mig flera år senare, men det är inte så lätt. Jag styrs inte av förnuft när det gäller Ludwigs saker, utan bara av känslor. Jag kan inte slänga den enda sak som fortfarande kan ge mig hans doft. Hur ont det än gör.....Jaha! Nu lipar jag igen, det tar aldrig slut. Mina tårar tycks aldrig ta slut.

Nu planerar vi för den tredje påsken utan Ludwig, den tredje sommaren, det tredje året utan vår son och lillebror. Dagarna går lättare att att genomleva, men sorgen och saknaden är densamma även om jag inte skriver och pratar om den lika mycket som i början. Det suger! Att leva med sorg suger.....

Tullgarn

Ikväll var vi på en, för oss, ny restaurang här i Industristaden.

Sju minuters gångväg ner bredvid ån låg denna pärla.

Gott och verkligen prisvärt. 

Hit kommer vi fler gånger.