Midsommar 2022

Tack alla fina människor som kom hit till Hållen och förgyllde min midsommar.

Ingen nämnd och ingen glömd.

God mat och dryck, allsång och snapsvisor, prat och skratt, familj och vänner, bad och bastu, grill och sill, lekar och tävlingar, ja allt som gör en lyckad fest.

Härligt häng på nya altanen.

4 kg kött till hungriga gäster. Grillen pajade mitt i grillningen. Den började brinna på lite fel ställen, så knapparna smälte och trillade av.(se bilden)

Stängde av gasolen snabbt som tusan. Som tur var så grillade jag fint nötkött som det inte gjorde något att det inte var genomgrillat.

Eva-Lena blev biten av en huggorm, så helt utan spänning blev vi inte denna midsommar heller.

Nu har alla gästerna åkt hem och vi packar husbilen.

I morgon bär det av på husbilssemester. Första stoppet blir Mariefreds camping.

32 årig bröllopsdag

I dag är det 32 år sedan som vi sa ja till varandra i Brunflo kyrka utanför Östersund.

Jag skall inte summera dessa 32 år här och nu för det skulle inte få plats i ett blogginlägg.

Inget som någon skulle orka läsa i allafall.

Men jag kan hålla med om något som Jonas Gardell sagt om honom och Mark.

Om man tar två degklumpar i olika färger och sätter dem bredvid varandra och sedan börjar man knåda ihop dem.

I början är det ganska lätt att se de två olika färgerna i den stora degklumpen, men så småningom blir det svårare och svårare att skilja de båda färgerna åt.

Efter 32 år har vi blivit en enda färg tillsammans. Det är nästan omöjligt att se vem som är du och vem som är jag. Vi har stött och blött våra liv och våra åsikter. Vi har samsats och kompromissat, vi har gett till varandra och tagit från varandra. Nu går det mesta i en stilla lunk, vi har stångats färdigt för längesedan. Våra åsikter går sällan isär och gör dem det så handlar det bara om futtiga saker. 

I dag firar vi 32 årig bröllopsdag utan fuzz.

En stilla middag i Hållen dagen innan midsommar. 1990 var den 23/6 på midsommardagen istället.

Åren går, tiderna ändras, men vi tycks bestå. Vad det beror på vette gudarna? Kärlek kanske? 

Älskar dig min man❤️

Sista dagen

Nu gör jag mig iordning för att gå till jobbet för sista gången, i alla fall sista dagen som fast anställd i Uppsala kommun. 

V 31 kommer jag tillbaks och arbetar heltid i en vecka för att hjälpa till med inskolningarna, sedan blir det mer sporadiskt på timmar. 

Jag kommer nog få arbeta en hel del misstänker jag. I ett så stort hus är det alltid någon som är ledig, sjuk eller vab:ar.

Det är en konstig känsla, lite osäkert och läskigt att inte ha sin fasta anställning längre. 

Det är emot allt som jag lärt mig och är uppvuxen med. Jag hoppas att min gamla far tycker att jag gör rätt, trots allt.

Det regnar lite dystert här i Uppsala i dag, som för att spä på mitt lite redan sorgliga sinnelag.

Jag kommer att gråta floder känns det som. Skippar nog mascaran i dag. 

Jag skall rensa ut de sista av mina saker och papper som jag har i ett skåp, jag skall vika ihop mina kläder och ta hem alla mina innerskor och alla mina mössor. Jag har fetisch på både innerskor och mössor. Har hur många som helst. 

Lämna in nycklarna gör jag till hösten när jag arbetat min heltidsvecka i augusti. 

Säga hejdå till alla stora barn som går vidare till Förskoleklass, som jag skolade inför ca fem år sedan. 

Det är ju alltid lite sorgligt. 

Jag har längtat efter den här dagen, men nu när den är här så känns det bara sorgligt och läskigt. 

Jag kommer säkert må bättre i eftermiddag när vi hämtar husbilen och packar den för att starta vår semester.

Vi börjar med att fira midsommar i Hållen innan vi drar neröver östkusten mot Öland och senare Österlen och Skåne. 

Om några timmar har jag lämnat Kamomillens förskola bakom mig och då blickar jag bara framåt mot mitt nya lyxiga liv.

Vi ses vid horisonten

V.A.V

Alltså Vård Av Vovve.

Eftersom Myran verkar fått så där ont igen och Jonny skall åka till Tullinge i morgon, så har jag tagit semester, min näst sista dag på jobbet.

Vill inte lämna henne ensam hemma i flera timmar när hon har så här ont.

Som tur är har vi kvar av den smärtlindrande medicinen och hon börjar redan röra sig lite bättre än i går. Hoppas hon är ännu bättre i morgon.

Det gör ont i hela mig när jag ser hur ont hon har. 

Stackars lilla Myran❤️

AW, syrran, kusiner och en sjuk vovve…

Helgen började bra med semester på fredagen. 

Syrran kom med tåget kl 10.15. 

Vi gjorde lite ärenden under dagen och åt middag på O’Connors tillsammans med mina kollegor på kvällen.

På lördagen åkte vi till Stockholm och träffade kusinerna Anna och Elisabeth.

Vi åt lunch på Vattenverket vid Kottlasjön på Lidingö.

Anna bjöd sedan på en fantastisk måltid hemma hos henne på Lidingö.

Det var det godaste jag ätit på väldigt länge.

Vi drack bubbel och pratade hela dagen/ kvällen och halva natten.

I dag åkte Anita hem till Östersund igen, efter vi ätit middag på Belisimo. Hon kommer tillbaks på torsdag igen. Då skall vi fira midsommar i Hållen. 

Tack alla för en bra helg!

Lilla My är sjuk igen. Ont i magen, tror jag💕

Stackars liten. 

Kroppen och knoppen

Jag är helt slut i kroppen efter helgens arbete i Hållen. Även om det inte var jag som snickrade så gjorde jag annat hela helgen. Var inte stilla en sekund. Bar plankor, städade, plockade inne och ute, röjde ur husvagnen och klippte gräsmattan med den gamla handjagaren. 

Vi har både en åkgräsklippare och en sprillans robotklippare, men ingen av dem funkar. Vi måste gräva ner kabeln till roboten och den andra måste det bytas rem på. 

Klev snett mitt på gräsmattan och stukade foten och fick dessutom ont i axlarna efter att ha sprungit runt med den där maskinen på tomten halva dagen. Det är jobbigt att ha hus. Både jag och Jonny var helt ledbrutna när vi kom hem till stan i söndagskväll.

Knoppen har också lagt av. I morgon om en vecka arbetar jag min sista dag. Det är svårt att känna engagemang då. Jag är någon annanstans i huvudet när jag är på jobbet. Mina tankar är på midsommarfest och husbilssemester istället för på arbetsrelaterade frågor.

Jag citerar min gamla svenskfröken Ingrid Rindberg: ”jag är här med kroppen, men inte med själen”.

I dag skall jag klippa mig, jippi! och i morgon har jag tandläkartid, huuuga!

På fredag kommer syrran och på lördag är det kusinträff på Lidingö.

Häpp!

En God Morgon önskar jag dig!

Starka tillsammans

När livet slår en i magen. 

När vi ställs inför faktum som inte går att göra något åt. 

När sorgen och rädslan ställer sig i varje vrå. 

Då är det tur att vi har varandra.

Hur skulle våra liv se ut om vi inte hade varandra?

I medgångar och motgångar finns vi vid varandras sida.

Att någon av oss en dag kommer att lämnas ensam utan den andre vill jag inte ens tänka på.

Hur skall det gå? 

Vi är som två ben, den ene kan inte gå utan den andre.

Wow vilken helg

Började i Hållen på fredagen med bastu och god mat.

Vaknade till en fantastisk morgon med sol och fågelkvitter. Vi satt i varsin rottingfåtölj i flera timmar och bara njöt av vädret, av solen, av tillvaron och av varandras sällskap. 

Till lunch fixade jag en sommartallrik som jag såg på TikTok. Så jäkla god med matjessill, stekt potatis, ägg, gräddfil, picklad rödlök, rädisor, dill och västerbottenost. Över detta hällde man sedan lite brynt smör. 

På kvällen badade vi och avslutade dagen med en grillmiddag.

I går åkte jag hem till Uppsala för att ta emot ”mina” tjejer på en drinkkväll på Ångkvarnsgatan

Alla bjöd på varsin god drink och jag bjöd också på mat och tilltugg.

Det var jag, Agnes, Natasha, Ida och Linda.

Jag känner mig så otroligt glad att de vill göra detta tillsammans med mig. Att få vara med mina svärdöttrar och hänga med dem betyder jättemycket för mig. Jag känner mig verkligen förunnad.

Fantastiska drinkar bjöds det på under kvällen. Tyvärr så fotade jag inte alla. 

I dag var jag på stan med Agnes, Natasha och Ida. Jag köpte nya skor och vi fikade på Güntherska Hovkonditoriet. 

Alltså wow vilken helg! Jag känner mig förunnad och fulltankad med kärlek och energi nu.

Kram till er alla fina tjejer❤️

Tack för att ni finns. 

Nu är sommaren här

Sommaren 2022 har börjat. Den andra dagen på den första sommarmånaden bjuder på hällregn, men det är ju som det är. Det dummaste man kan lägga energi på är ju vilket väder det är där ute.

Jag försöker verkligen att inte göra det även m mitt gamla jag försöker bli sur och grinig om vädret blir ”fel”.

I dag börjar jag dagen hos min fysioterapeut. Jag har INTE gjort knäövningarna som hon gav mig. Att det skall vara så jävla svårt? Svårt att komma ihåg, svårt att prioritera värk, mig själv. I dag skall jag få ytterligare träningsuppgifter av henne. 

Hur skall jag göra för att få in träning i min vardag? Varför är det så lätt att prioritera bort? Jag behöver verkligen detta? Jag vill ju må bra och stärka min kropp…. Gahaahh!!! Det är frustrerande. Blir så trött på mig själv ibland.

Å nu till något helt annat. Kommer du ihåg Blomhåret? Den lilla tanten från Dunderklumpen, hon som talade med ett vattenfall? 

Nu har jag köpt ett par solglasögon och då tänkte jag på henne, så i sommar skall jag gå på varje fest och tillställning och i mitt inre skall jag vara Blomhåret.

Har du inte sett Dunderklumpen så gör det. Grabba tag i närmsta barn, kryp upp i soffan en regnig dag i sommar och titta på Beppes Dunderklumpen.

Nu måste jag börja min dag så ta’t lugnt. 

Tjillevippen!

En tanke till Ellen på morsdag💕

Det har varit lite jobbigt i dag, så här på morsdag och allt. Fick en fantastisk bukett med blombud från mina söner i dag.

Men det var ju lite ju lite sorgligt att det ” bara” stod två namn på kortet. 

Ludwig är ju saknad hela tiden förstås.

Men jag fick ju i alla fall ha mina barn hos mig hela deras barndom och alla ungdomsåren och nu får jag förhoppningsvis följa mina två söner i många år till.

Jag har tänkt på vilken sorg det måste vara att måsta lämna bort sitt barn. Att ett barn dör är ju jättesorgligt, men att veta att mitt barn lever och inte få ha det hos mig vore ju fruktansvärt. 

Så var det för min farmor, Ellen. 

1935 födde hon min pappa utom äktenskapet och kunde inte ta hand om honom själv. Hur skulle en ensamstående kvinna kunna försörja sig med ett litet barn att ta hand om? Inga förskolor fanns och ingen ekonomi till en barnflicka. Hon fick lämna bort sin son till ett barnhem och sedan till fosterföräldrar. 

Jag vet tyvärr väldigt lite om min fars uppväxt. Jag vet att han inte alltid kom till bra och goda familjer under sina första levnadsår. Han blev slagen och lämnad, fick komma till olika hem och aldrig känna sig trygg och älskad. 

När han var några år gammal så kom han till Håkansta i Brunflo, till Erik och Anna. De som jag alltid har kallat för farmor och farfar. Där fick han det äntligen bra. De kunde inte få egna barn och därför tog de hand om min far, Bo. 

Men som det kan vara så fick de två söner efter att Bo flyttat till dem. 

Han bodde resten av sin barndom hos dem, men han blev aldrig adopterad och var alltid lite utanför familjen även m de säkert älskade honom på sitt sätt. Han hade ju sin biologiska mamma som alltid sörjde över att hon aldrig fick ha sin son hos sig. Först för att hon inte kunde och sedan för att hon inte fick för sin nya man. 

Vi har det bra i mångt och mycket nu för tiden. Inte var det alltid bättre förr inte. Tänk vilken sorg hon måste ha levt med i hela livet den stackars Ellen. 

Vad jag vet så träffade jag aldrig henne, jo kanske som väldigt liten. Men det är inget som jag kommer ihåg. Historien kring henne och min far är kanske inte heller helt sann. Jag berättar bara så som jag tror att det var. Tyvärr pratade pappa sällan om sin barndom eller om sin biologiska mor. 

Jag ärvde en silversked som det stod Ellen på som nu är borta. Jag tänkte döpa min dotter till Ellen, men jag fick ju söner så det passade inte riktigt. 

I dag har jag iallafall tänkt på henne och ägnat henne en tanke så här på mors dag.