Tankarna snurrar

 Det är nu en vecka sedan jag sa upp mig från mitt arbete och jag mår bättre än jag gjort på länge. Nu känns det som om jag inte kan sluta jobba fort nog. Redan i fredags ville jag vara ledig för att kunna åka ut till Hållen en dag tidigare än vi brukar. Jonny känner lika, han längtar också till att jag kan börja bestämma mina arbetstider själv. Jag tänker mycket på hur annorlunda min vardag kommer att bli. Men jag kanske har helt fel, det kommer kanske inte bli så väldigt annorlunda mot för hur det är just nu?! eller jo! det är klart att det kommer bli...

Jag känner mycket mer energi i kroppen nu. Energi som jag kan lägga på mig själv, Jonny och hundarna. Utan att jag riktigt har tänkt på det så tar mitt arbete väldigt mycket ork från mig. Även om jag bara arbetat 75% de senaste två åren så är jag ändå helt dränerad när jag kommer hem från jobbet på dagarna. Jag arbetar ju oftast mitt över dagen, under de tyngsta timmarna, när det är flest barn på förskolan, så det finns inte många lugna minuter under ett arbetspass. Att arbeta på förskola borde alla prova på några veckor under sitt liv. Det är inte så gulligt som många tror. Vi får ju ofta höra hur mysigt vi har det och många tror nog att vi sitter med en kopp kaffe och tittar på när några söta små barn leker stilla i ett rum. Många föräldrar, politiker och våra egna familjemedlemmar skulle komma och arbeta på en förskola några veckor, då lovar jag att ni skulle somna ovaggade på kvällarna samt få en annan förståelse för vårt arbete. Själv har jag arbetat på förskola sedan 1984 med tre uppehåll för barnafödande, två uppehåll för att plugga och ett kort uppehåll för att arbeta med ett annat yrke. Men det har blivit 31 aktiva år av 38. Det är klart att det känns i kroppen av alla tusen knäböj som jag gjort, alla tusen barn som jag burit på min höft, alla tusen blöjor som jag bytt, alla tusen galonbyxor som jag dragit över stövlarna. Tänk alla tusen tårar som jag torkat och alla tusen näsor om jag snutit. Det känns skönt att börja nästa kapitel i mitt liv. 

Detta foto tog jag för ca tio år sedan och det finns fortfarande på förskolans  hemsida. Jag vet exakt vems händer det är, vad barnen heter. De tar väl snart studenten nu om jag får gissa. Roligt ändå att min bild lever kvar efter det att jag slutar.

Lilla Myran

I dag är vår lilla pälskling sjuk.

Hon vill varken äta eller dricka. Hon bara ligger här i sin säng och sover.

Hon vill inte gå ut och hon vill inte pussas.

Det får bli veterinären i morgon om hon inte blir bättre. Jag är jätteorolig.

Min lilla vovve❤️

Hoppas det inte är något allvarligt.

Redan fredag

 Vissa veckor flyger bara förbi.

Detta var en sån vecka. Nu är det redan fredag och i eftermiddag drar vi ut till Hållen. Vi skall förbereda för vår nya badtunna som kommer till veckan. vi skall slänga de gamla utemöblerna som står där nu. Samt kolla så att golvet är nivilerat och kommer att hålla för en stor badtunna fylld med vatten. Om ytterligare några veckor kommer bastun som vi beställt. Allt måste ju bli klart senast till midsommar. Då hoppas vi även att vår nya altan mot baksidan står klar. Det är mycket som händer nu i vårt liv.

Men i kväll kommer vi bara ha en mysig fredagskväll med god mat och gott vin. Hoppas denna dag går lika fort som resten av veckan. Önskar dig en trevlig fredag.

Vad ska jag nu göra?

Det var ju några som i går läste att jag sagt upp mig från mitt jobb som barnskötare i Uppsala kommun. Självklart får jag då frågan vad jag skall göra nu? Egentligen händer inget livsomvälvande precis. Jag kommer fortsätta att jobba på "min" förskola, fast om timvikarie. Jag får då själv bestämma när jag skall arbeta och vilka tider. Jag kan vara hemma med hundarna de dagar som Jonny arbetar i Stockholm, vi kan bo långhelger i Hållen när det är vackert väder, jag kanske kan följa med Jonny när han reser till Irland och USA. Jag kan med gott samvete vara hemma de dagar som känns för tunga att kliva upp och umgås med människor. jag kan köpa blommor och åka till minneslunden och bara sitta där hur länge jag vill. Jag längtar till att få komma till förskolan och göra det jag är bra på, nämligen vara med barnen. Slippa alla samtal och möten, dokumentationer och lärloggar. Jag behöver inte vara med och "bråka" om hur jag får semester under julen och sommaren. Nu får jag bestämma själv och jag får känna mig sjysst när jag säger att jag kan jobba någon vecka i sommar för att någon annan skall få ledigt. 

Men det är inte en enkel grej att säga upp sig. Jag hör hur min far vrider sig i sin grav. "Man säger inte upp sig från en fast anställning!" "Hur blir det nu med pensionen?" osv osv. Det är mycket som sitter i märgen, sån´t som jag är uppvuxen med att höra. Fast mina föräldrar hade aldrig den ekonomiska förutsättningen att kunna göra en sån här grej, så jag förstår dem. Det är klart att det krävs en del planering, detta är ju inget som jag kom på i förrgår direkt. Jag och Jonny har pratat om detta länge, kanske t om i flera år. 

Jag kommer ju sakna mina arbetskamrater förstås, men å andra sidan så kommer jag ju tillbaks och arbetar igen. Men då har jag inget att säga till om längre, då får det köra med mig och tala om för mig var jag skall stå och sitta. Det kommer bli konstigt....och skönt...

Äntligen

I går gjorde jag något som jag längtat efter länge.

Nu gäller det bara att fokusera på att göra något bra av hela min situation.

Jag berättar senare vad som har hänt, men just nu får det vara en liten hemlis för mina bloggläsare.

Några av er vet ju redan.

Denna vår skall jag försöka sätta mig själv i främsta rummet och försöka känna efter vad det är som jag mår bra av.

Usch! Det låter så hemskt och egoistiskt när man skriver så där, men jag måste ju må bra först och främst innan jag kan ge av mig själv till någon annan och första steget till detta tog jag i går.

Det känns bra!

I natt har jag knappt sovit en blund för alla tankar som snurrar i mitt huvud. Sitter nu med min kaffekopp och känner mig helt vimmelkantig av både mitt beslut och av för lite sömn. 

Helt sjukt

Jag har helt klart ett osunt förhållande till mat. 

Jag äter inte överdrivet mycket( även om du kanske tror det). Men jag äter fel och helt oregelbundet.

Jag känner sällan hunger, så jag kan vara utan mat i flera timmar, jag menar sex, sju, åtta timmar.

När jag äntligen äter så blir det alldeles för stora portioner och sedan blir jag sugen på något straxt efter igen.

När jag växte upp så hade vi aldrig mycket mat. Jag menar inte att jag fick svälta, men kylskåpet var aldrig fullt.

Det fanns en skvätt mjölk i en tetra, ett halvt smörpaket, sällan skinka, endast en liten jävla ostkant i en påse. Vi hade sällan mjukbröd hemma, så jag är uppvuxen på hårdbröd med smör och aromat på.

Youghurt eller filmjölk hade vi bara på somrarna men då fick man inga flingor till, utan bara ett TJOCKT lager med socker, så att filmjölken blev alldeles gul.

Detta kan ha gjort att sedan jag flyttade hemifrån 1984 så har jag haft ett fullproppat kylskåp.

Kolla på detta! 

Här bor det två personer som skall äta, varav en är på fisketripp i Härjedalen just nu.

Detta är inget ovanligt. Fråga de som känner mig, att så här ser vårt kylskåp ALLTID ut.

Jag skulle kunna bjuda ett regemente på mat utan att behöva åka och handla först.

P.S frysen är lika full med kött, fisk, skaldjur, kyckling, grönsaker, bär och bröd…

Det var då!

Det känns inte som om jag känner den där unga tjejen. 

Bilderna från 80-talet som jag sett så många gånger.

Nu är det som om jag tittar på någon helt annan.

Det är ju kanske inte så konstigt, det är ju snart 40 år sedan dessa bilder togs.

Klart att jag blivit någon annan än den här tjejen. Jag önskar jag kunde säga till mig själv att inte vara så osäker, att jag duger som jag är och att jag inte skall försöka vara alla till lags hela tiden.

Det är roligt att titta på gamla kort, men jag blir lite ledsen också för att jag inte gjorde saker annorlunda…

Det var så längesedan och det var en tid som aldrig kommer tillbaks, såklart!

Tiden på gymnasiet var så förvirrande. Jag önskar att jag hade förstått då vad jag vet nu. Att jag kan, att jag är precis lika bra som alla andra. Kram till mig💕