Hos syrran

Kom upp till Jämtland i går eftermiddag. Det gick bra att köra. 

Hade en mysig kväll med syrran och Per.

God mat och massor med vin.

Här i Lit är det snö och någon minusgrad.

Vi är på väg att ta bussen in till stan och julmarknad på Jamtli.

I kväll är vi bjudna på middag hos Eivor och Sewe.

Vi skall ta en sväng förbi moster Maggan också.

Jul jul ”strålande” jul...

Försöker känna lite julmys. Det är trögt i år. Det var lättare att göra julfint i Hållen.

Här hemma i stan känns det väldigt jobbigt, det är som om Ludde finns i varje litet hörn.

Dessutom så hade Grinchen varit i min jullåda och dragit ut varenda batteri och förstört varje lampa. 

Inget elektriskt fungerade när jag skulle julpynta.

Varken julgransbelysning, slingor eller adventsljusstaken.

Nu har jag fått ett gång allt utom ett ljus i staken och det stör mig otroligt, måste fixa det i dag.

Bara en julklapp har jag köpt, jag dom brukar vara klar med klapparna vid den här tiden.

Jag hittar bara julklappar till Ludwig när jag letar runt på nätet.

Det känns så hemsk, så orättvist, så ledsamt att vi skall fira jul utan honom. Jag får dåligt samvete, som om det är mitt fel att han inte är här. En jättedum och fel känsla men jag kan inte göra något åt det. Det är så jag känner.

Nu ska jag snart gå till jobbet och lubba 6000 steg med mina stackars fötter.

Det är inte lätt att få igång kroppen efter en så lång frånvaro. Jag snittar ungefär 1000 steg i timmen på jobbet, plus alla böjningar man gör.

Känner mig helt ledbruten när jag kommer hem.

Men på ett sätt är det skönt också att få något annat att tänka på.

Kramen från mig till dig

75%

I dag börjar jag arbeta 75%.

Det känns lite nervöst, vet inte riktigt hur jag skall orka. Jag är ju helt slut efter bara fyra timmar på arbetet, och nu skall jag arbeta två timmar till.

Inte mår jag bra heller. Min hosta är fortfarande kvar och båda mina öron turas om att värka och ha lock.

Vi hade en mysig helg i Hållen då både Knut och Calle kom till oss. De hjälpte till att fixa julfint ute och vi spelade spel och lyssnade på julmusik.

Men hur mysigt vi än har så är det någon som fattas hela tiden.

I går när killarna åkt hem så var jag ledsen nästan hela tiden.

Det var en riktigt jobbig eftermiddag och kväll.

Men det är som att jag hela tiden måste vara starkare än jag är.

I dag går jag upp och skall arbeta 75% och jag vet ärligt inte hur det skall gå?

Sitter här med mitt kaffe efter en crappy natt och undrar hur dagen skall gå?

På jobbet försöker jag verkligen ge 100 procent när jag är där. I mitt jobb kan man inte ta det lugnt. Det är allt eller inget som gäller. Små barn skiter fullständigt i hur du mår. Kan man inte ge järnet så har man inget där att göra och det är därför som jag sitter här och är lite nervös nu.

Helst skulle jag vilja ta två Propavan, krypa in under täcket och sova hela dagen. 

Hemligheter

Sitter här och tänker på hemligheter som vi alla bär på. Undrar vilka hemlisar ni bär på?
Själv är jag ju ganska öppen med mitt liv, eftersom jag skriver mycket här på bloggen. Men givetvis har jag massor av händelser och tankar som jag inte delar med mig av här.
Har ofta fåt höra att jag lever et underbart liv med en underbar man och härlig familj, men det är ju också den bild som jag ger er. Jag skriver aldrig om när vi bråkar eller när vi surar på varandra, när jag tycker Jonny är ett stort pucko och att jag ibland tycker det är skönt när han åker bort i ett par dagar.
Vi har varit gifta i 30 år till sommaren, det är väl klart att vi går varandra på nerverna ibland, tro inget annat.
Så, nu är inte det heller en hemlighet längre..... hahaha!
Men jag har två stora hemligheter som ingen vet om. Inte Jonny, inte mina barn, inte någon av mina vänner, inte min syster. Dessa två hemligheter kommer följa med mig i graven.
Det är inga hemskheter som gör att jag inte komma att komma in genom pärleporten. inga dödssynder. Men det heller inget som jag är stolt över.
Nu blev ni nyfnika va?!!
Jag tror att vi alla bär på sådana hemlisar, det är den där människan längst där inne, den där människan som ingen känner.
Eller är det bara jag??

Att det är så här jag ser ut egentligen, inget smink, i ett grodperspektiv. i min webcam, är inte någon hemlighet.

Maggan har köpt en ny leksak

Det var några år sedan sist, typ 10, men nu har jag äntligen köpt en ny dator.
När smarttelefonerna kom så slutade jag att sitta vid datorn, men nu känns det som om behovet kommit tillbaks.
Det är ju så mycket smidigare att sitta och skriva vid en dator än på ett pyttelitet tangentbord på telefonen.
Nu kan jag jobba lite hemifrån också.
Det känns bättre att läsa vid en dator också. Vi har ju inga papperstidningar längre, inte haft på många år och morgonnyheterna läser man ju bättre vid en 15" skärm än på en telefon.
Ja, jag kanske har blivit gammal, men synen är inte vad den varit och så är det med det.
Nu är jag i alla fall supernöjd med min nya dator och det skall bli roligt att få greja lite med den ikväll.

Häpp!!

Döv

Den här sjukdomsföljetongen verkar aldrig ta slut.

Nu är jag helt döv på vänster öra.

Trodde det var början till en vaxpropp så jag körde Revaxör i örat i gårkväll.

Vaknar upp nu på morgonen och är stendöv på det örat.

Jag blir så jävla trött. Trött på att vara sjuk, trött på att inte må bra, trött på att aldrig få en hel lön.

Jag får väl lov att ringa vårdcentralen igen så att en läkare får kolla på mitt öra.

Har lite öronvärk, är rädd att den skall öka.

Jag har haft öroninflammation en gång i mitt liv och det var inte roligt. Det var på min möhippa och jag fick åka in på akuten mitt i natten där de punkterade min trumhinna.

Huuuga!!

Jag vill bara vara frisk och komma igång med mitt liv, men hela mitt allmäntillstånd verkar vara sänkt.

Jag verkar vara mottaglig för precis allt.

Nu sitter jag här och velar om jag skall gå på IT-nätverket, till jobbet eller stanna hemma?!

Nä, jag har inte sminkat mig. Detta är ett gammalt foto men som visar hur jag känner mig...

... nämligen sur.

Finbesök

I går kom svärfar Thomas och hans Gunnel till Uppsala för att fröjda sig lite i den stora staden.

Vi skulle gå på jazzlördag på Katalin, men där har det knökfullt.

Vi tog ett glas stående och sedan gick vi vidare till Bishop Arms.

Knut och Natasha på kom också och tog ett par glas med oss.

Kl 18.30 hade vi bord på Domtrappkällaren. 

Där åt vi god mat och samtalade i ett par timmar innan vi åkte hem.

Jag åt den godaste Biff Rydberg jag någonsin smakat, där på Domtrappkällaren. Det var första gången jag var där och åt, men jag kommer gärna tillbaks.